Vardag

Egentligen är jag nog lite rädd för att verka speciell. Eller för att verka som att jag försöker verka speciell. Ofta när jag förklarar vad jag gör i mitt liv så säger människor ”vad spännande!”. Och ja, jag har ett fantastiskt spännande liv. Jag är djupt tacksam över att ha fått den chansen som jag har fått. Men jag tycker inte att jag är mer häftig än någon annan. Alla människor skapar sitt liv utifrån sin egen utgångspunkt. Så även jag. När jag var fem år reste jag till Centralafrikanska Republiken tillsammans med min mamma och pappa och min lillasyster. Från och med då blev det landet en av mina utgångspunkter. Därför var det inte ett jättestort steg när jag och min man sedan bestämde oss för att starta ett safariföretag i samma land. Därför är det inte så konstigt att vi har fortsatt att arbeta där. Det är inte ”långt borta i Afrika”. Det är hemma. Liksom Sverige också är hemma. Och tro mig, allt blir vardag till slut. Till och med att driva ett safariföretag mitt ute i bushen, en dagsresa från närmaste by.

Och ändå startar jag denna blogg. Ja, för jag tror att alla människor har något att berätta. Även jag. Egentligen måste jag nog säga att det är mormors förtjänst att jag nu sitter här och skriver detta. ”Kan du inte skriva ner allt ni gör, skriva ner hur er vardag ser ut,” frågade hon. ”Så att jag vet vad jag ska säga när människor frågar.” Var så god, mormor. Jag vet att du inte är vän med internet. Men antingen kan du se det som ett ypperligt tillfälle att få någon nytta av det och lära dig lite hur det funkar, eller så får du helt enkelt be någon att skriva ut texterna åt dig. (Jag kan skriva ut dem själv förresten, om du föredrar det, och skicka det på post, även om det förstås är tveksamt då ifall det någonsin kommer fram.)

Här börjar alltså min blogg, Safari. Safari betyder resa. Livet är en resa, på utsidan och på insidan. Och det mest spännande med en resa är inte målet, utan vägen dit.