Vad händer i Bangui?

Ni som följer med i vad som händer i CAR via nyheter och sociala medier har kanske lagt märke till en ökad rapportering de senaste dagarna. Under flera månader nu har det varit rätt så tyst om landet, då omvärlden – kanske med all rätt – lagt fokus på andra nyheter som utvecklingen i Mellanöstern, ISIS och ebola. Att säga att CAR varit lugnt under denna tid är kanske inte helt rätt, men det har i alla fall inte skett någon dramatiskt utveckling. Motsättningarna mellan vad som mycket grovt kan beskrivas som två grupper, Anti-balaka och ex-Seleka, har fortsatt, och landet är i praktiken delat mellan dessa grupper, med sammandrabbningar och oroligheter i frontlinjen. Samtidigt är det tydligt att det finns splittringar inom de två grupperna, vilket gör det ytterst komplicerat att förhandla om någon sorts fredlig lösning. Dessutom har vi Ugandas armé, som tagit kontroll över flera städer och stora landområden i östra delen av landet. Officiellt är de där med CAR’s tillåtelse för att jaga Joseph Kony, men de lyckas inte helt dölja att de även har andra ambitioner med sin närvaro. I östra CAR finns både guld, diamanter och elfenben…

Men samtidigt som det känns svårt att se någon närstående lösning på konflikten i sig, eller någon som helst stabilisering av den politiska situationen, så har många delar av landet ändå fått vara ganska lugna de senaste månaderna, och för många centralafrikaner har livet i någon mån återgått lite mer till det normala. På vissa ställen ser det till och med ut som att spänningarna mellan kristna och muslimer minskar. Den 15 september tog FN’s fredsbevarande styrka MINUSCA över mandatet från tidigare AU-ledda MISCA, med uppdrag att skydda civila och stötta processen med att bygga fred och nationell stabilitet. (Mer om detta i ett senare inlägg.) Men så, en månad efter att FN officiellt tog över den fredsbevarande insatsen, hettar det än en gång till i Bangui. Någon kastar en granat in i en folksamling. En muslim beskylls för dådet och blir dödad på plats, och så är det igång. Anti-balaka strömmar till, det sätts upp vägspärrar, man blockerar de stora vägarna. Det sägs att man tar tillfället i akt för att försöka tvinga Samba-Panza att avgå, hon anses inte göra ett bra jobb. I flera dagar hörs kraftig och ihållande skottlossning från flera delar av staden. Först idag verkar det ha lugnat ner sig igen. Och människor frågar sig: Vad gör MINUSCA om de inte lyckas förhindra att sådant här händer ens i Bangui? Men samtidigt: det är ju så här det har varit länge nu. En period av lugn, sedan händer något, det exploderar, det håller på en tid, och lugnar sedan ner sig igen. Nu hände det i Bangui. Men det har hänt på andra ställen innan dess. Och det kommer att fortsätta att hända även framöver.

Att bygga fred är knappast ett enkelt projekt. Att MINUSCA finns på plats är självklart ingen garanti för att det inte blir fler sammandrabbningar mellan grupper som lärt sig att makt och inflytande vinns genom våld. Men jag tror fortfarande på en lösning. Jag tror inte att det är lätt, men jag tror att det finns en väg tillbaka, även om situationen just nu känns som ett bakslag.

Nu är också jag tillbaka, och tänker fortsätta att förmedla vad som händer. Vi hörs!