Turist, javisst!

Semesterkänslan infinner sig allt mer. Efter några intensiva och roliga dagar i Singapore, där våra duktiga barn (och även vi själva så klart) gick över en mil om dagen, har vi nu landat på Bali. Vi har hyrt en stuga vid havet strax utanför Lovina på den norra kusten, med egen pool och tio meter till stranden, och vi bara njuter.

För första gången i mitt liv känns det också helt ok att bara vara turist. På tidigare resor, mest i Europa och Afrika, har jag alltid känt ett behov av att passa in. Framför allt INTE se ut som en turist. Det är väl kameleonten i mig som vaknar till liv, den som under min uppväxt i omväxlande miljöer lärt sig att snabbt scanna av omgivningen och sedan göra allt för att inte sticka ut.

Men här är det en annan sak. Här är jag just turist. En besökare som spenderar en ynka vecka i ett land jag nästan inte vet något om, och i ärlighetens namn kommer jag nästan inte att lära känna det “genuina” Bali ett enda dugg. Så varför anstränga sig? Självklart är jag intresserad, frågar vad människor här arbetar med, hur skolorna fungerar, vilket språk man pratar och vilken lokal mat jag måste prova. Men jag har ingenting att bevisa. Jag kan helt gå in i rollen som turist, och ja, det känns ganska skönt. Att bara vara här och ha det gott.

Internet är inte supersnabbt här så det får bli lite ofixade bilder, direkt från mobilkameran:

Sista kvällen i Singapore, med en musik- och ljusshow i Gardens by the Bay, typ som Örebros Stadspark gånger 1000. (Ja, ni ser väl likheten med Svampen – som självklart inte ligger i stadsparken…)

Våra globetrotter-barn på Changi-flygplatsen i Singapore.

Och så överallt dessa ställen som är iordninggjorda så att man ska kunna ta foton på sig själv eller sitt sällskap. (Och alla människor som gör det, hela tiden!)

Huset vi bor i…

…med tillhörande utsikt.