Torrtidskyla i januari när Gud trycker på fel knappar

Det är ovanligt kallt här i norra Kongo just nu. På nätterna går det ner till sådär 13 plusgrader, och det är faktiskt ruggigt kallt när man sover i oisolerade hus med bara en tunn filt över sig. På dagarna stiger temperaturen, men det är en torr och behaglig värme, en typisk torrtidskänsla. Men så borde det inte vara, säger en medarbetare. I januari brukar det vara så varmt på nätterna att man inte kan sova. Till skillnad från CAR finns det här två torrtider, den ”lilla” i januari-februari och den ”stora” i juli-oktober ungefär. Och det är under den stora som det normalt är så här torrt, med kalla nätter.

Våra tankar går förstås till de klimatförändringar som ständigt finns där i bakgrunden, även här i centrala Afrika, som ett diffust men ändå verkligt hot mot tillvaron. Sedan flera år tillbaka har jag hört centrafrikaner oroa sig över att regnen inte kommer som tidigare, att något är på väg att förändras. Tyvärr är detta en verklighet som mänskligheten behöver ta in och anpassa sig till. Det orättvisa är att det är västvärlden som har den största skulden i att förändringarna äger rum, men det är fattiga länder i Syd som kommer att drabbas hårdast. Både för att förändringarna kommer att bli mest märkbara här, men också för att man har mindre beredskap för förändrade väderförhållanden.

Det finns människor som fortfarande förnekar klimatförändringarna, även om de nu måste kunna räknas till en försvinnande liten minoritet. Men jag börjar misstänka att min medarbetare hör till en av dessa, när han skrattande säger, samtidigt som han understryker sina ord med förtydligande rörelser: ”Jag tror att det här konstiga vädret beror på att Gud håller på att bli gammal. Han ser inte så bra längre, så när han försöker hitta bland väderknapparna på sin instrumentbräda blir det ibland fel. Han skulle nog behöva ett par glasögon.”