Thursdays in Black – En värld utan våld och våldtäkt

Dagens outfit: 

Kavaj och byxor från Vero Moda

Tröja från Laredoute

…

Ni kan vara lugna. Det här är ingen trettioårskris. Jag kommer inte börja modeblogga. Lovar. Men kanske får ni se lite bilder på mina kläder just på torsdagar framöver. Jag har nämligen fått upp ögonen för en kampanj: “Thursdays in Black – en värld utan våld och våldtäkt”. Kampanjen går ut på att man varje torsdag klär sig i svart för att uppmärksamma och protestera mot de strukturer i samhället som leder till våld och våldtäkt. Den startades i Argentina på 1970-talet, och sedan dess har många människor och organisationer anslutit sig och idén har spritts över världen.

Att endast klä sig i svart för att uppmärksamma ett problem löser väl ingenting, kan man tycka. Nej, självklart behövs mer än så för att få till en förändring. Men jag tänker att det första steget mot förändring måste vara att man uppmärksammar och erkänner att det finns ett problem. De strukturer i samhället som leder till våld och våldtäkt är inte något som finns utanför oss. Det är vi som är samhället, och det betyder att dessa strukturer också finns i våra tankemönster.

Igår var jag och en vän med på en samling för konfirmander för att prata om fred, konflikt och orsaker till våld. Vi tog upp begreppet strukturellt våld, som enligt den norske fredsforskaren Johan Galtung innefattar sådant som orättvis fördelning av resurser, diskriminering av olika grupper, rasism och olika möjlighet till utbildning och arbete.

I mediarapportering, likaväl som i samtal mellan människor, fokuserar man ofta på det direkta våldet; krigshandlingarna, självmordsbombningarna, misshandeln och våldtäkterna, och glömmer att detta direkta våld bara är toppen av isberget. Under ytan finns skeva maktstrukturer, orättvisa handelsförhållanden, begränsande könsroller… Allt sådant som inte skadar direkt, men som gynnar vissa människor, grupper och regioner på bekostnad av andra.

Ibland är det lätt att tänka att problemen i världen finns långt bort. Att de inte riktigt berör oss. Och att vi då heller inte kan göra så mycket åt dem. Men studerar man det strukturella våldet blir det tydligt att vi alla är en del av det. Bara en sådan sak som att jag, som är född i Sverige och lever i ett samhälle där (nästan) alla har tillgång till bil konsumtion blivit en livsstil, utnyttjar en oproportionerligt stor del av jordens resurser. På bekostnad av dem som inte har samma möjligheter som jag. Det svindlar. Det gör mig nästan illamående ibland när jag tänker på det.

För att inte alldeles gå under av ett ständigt dåligt samvete påminner jag ofta mig själv om att ingen kan göra allt, men alla kan göra något. En sak jag kan göra är att i alla fall vara medveten om min konsumtion, och försöka begränsa den. Därför kommer här den korrekta bildtexten till bilden ovan:
Dagens outfit:
Byxor och kavaj, 2,5 år gamla
Tröja, 4 år gammal
Halsband, present från min mormor, har funnits i min ägo under i alla fall 25 år