-
Månadens bok: Yassi åker till farmor
Yassi åker till farmor av Emelie Nestor och Jenny Sjödin
Yassi åker till farmor är min egen bok, vilket gör denna presentation av månadens bok lite annorlunda jämfört med hur det brukar se ut. Istället för att själv ge ett omdöme om boken delar jag några kommentarer från olika recensioner. Avsnittet ”Jobba med boken” är också lite längre än vanligt och kan fungera som en lärarhandledning.
Om boken
Varför ska vuxna alltid bestämma allt? Yassi tycker att det är orättvist. När hon kommer hem från skolan vill hon visa de fina bokstäverna som hon har skrivit. Sen vill hon gå iväg och leka med sina kompisar. Men mamma och pappa tycker att hon ska stanna hemma och hjälpa till med maten först, och när föräldrar bestämmer något, då får man inte säga emot. Det har Yassi och alla hennes kompisar fått lära sig ända sen de var jättesmå.
Fast det händer att mamma och pappa bestämmer bra saker också, som till exempel att Yassi och pappa ska åka och hälsa på farmor i byn. Yassi älskar att åka motorcykel med pappa! En natt ska de sova på den hårda extrasängen i farmors vardagsrum, sen ska de åka hem igen. Om nu inte farmor kommer på andra tankar. En sak skulle Yassi verkligen behöva veta: Om farmor är pappas mamma, betyder det i så fall att han inte får säga emot henne?
Krock mellan generationer och flickors rätt att gå i skolan
I Yassi åker till farmor sker en krock mellan generationer. Det är något som jag tror de flesta kan relatera till på något plan. Barn har sällan exakt samma åsikter och önskningar som sina föräldrar. Konflikten som uppstår mellan Yassi, pappa och farmor handlar bland annat om att farmor tycker att det är onödigt att flickor ska gå i skolan. Just frågan om flickors och pojkars lika rätt till skola är högaktuell på många håll i världen idag, och det är ett av skälen till att den här boken kändes angelägen att skriva. Men här finns också en mer allmän tematik som handlar om rätten att bli lyssnad på och respekterad.
Sagt av andra om Yassi åker till farmor
BTJ skriver: ”Yassi åker till farmor är en ömsint komponerad berättelse från en annan del av världen där en behaglig känsla dröjer sig kvar när man läst klart.”
Maria Wingsäter skriver i Bazar Masarin: ”Det är spänning, basala problem och etiska dilemman som inte är svåra att förstå eller applicera på den egna vardagen. Illustrationerna kompletterar berättelsen i perfekt balans, de behövs för att få insikt i det kulturella sammanhang som jag själv inte är bekant med samtidigt som de inte tar över den matiga texten.”
Jobba med boken
Fundera
Här är några frågor att fundera på efter varje kapitel:
Kapitel 1:
- Boken börjar med att Yassi går hem från skolan. Tror du att Yassi gillar skolan? Varför?/Varför inte?
- Yassi har fått lära sig att man ska respektera sina föräldrar. Vad tänker hon att det betyder?
Kapitel 2:
- När pappa och Yassi ska åka iväg med motorcykeln på morgonen är mamma orolig. Varför?
- Hur reagerar farmor när Yassi och pappa kommer fram? Tror du att Yassi känner sig välkommen?
Kapitel 3:
- Farmor skickar Yassi att handla makala och vatten. Varför tar det så lång tid för Yassi att handla, och varför är hon blöt på ryggen när hon kommer tillbaka?
Kapitel 4:
- Farmor och pappa pratar en del om skolan. Vad tycker farmor om skolan?
- Farmor tycker att Yassi ska stanna hos henne och inte följa med pappa hem. Varför?
Kapitel 5:
- Varför blir det så bråttom för Yassi på morgonen?
- När Yassi hör en motorcykel som närmar sig på vägen springer hon och gömmer sig. Var det en bra idé tror du?
Kapitel 6:
- Yassi träffar två tjejer som säger att hon kan få gå tillsammans med dem. Vart är de på väg tror du?
- Tjejerna pratar om att man inte kan äta bokstäver. Vad tror du att de menar med det?
Kapitel 7:
- Varför säger Elodie och Lise att Yassi ska plocka alla jordnötter själv tror du?
- Varför säger inte Yassi ifrån?
Kapitel 8:
- När Yassi säger att hon tänker gå blir Elodie arg. Hur reagerar Lise?
- Vad är det Yassi blir så rädd för när hon hämtar vatten?
Kapitel 9:
- När motorcykeln kommer blir Yassi rädd igen. Vad är det hon tror ska hända?
- Helène och Yassi vill åka åt olika håll med motorcykeln. Vart vill Yassi åka, och varför? Vart vill Helène åka, och varför?
Kapitel 10:
- När får man säga emot sina föräldrar, tycker Helène?
- Hur reagerar pappa när Yassi kommer tillbaka? Hur reagerar farmor?
Kapitel 11:
- Yassi är säker på att pappa har sagt att han ska lämna Yassi hos farmor. Pappa säger att hon har hört fel. Vilka två saker berättar Yassi om, som hon hörde pappa och farmor prata om kvällen innan? Och hur förklarar pappa de två sakerna?
- Tror du att pappa tänkte lämna Yassi hos farmor?
Kapitel 12:
- Både Yassi och Mimi tycker på sätt och vis att man kan äta bokstäver – eller i alla fall att bokstäver kan hjälpa en att bli mätt. På vilket sätt menar Yassi att man kan göra det? På vilket sätt menar Mimi att man kan göra det?
Rätten att få säga sin åsikt och bli lyssnad på
I boken funderar Yassi på detta med att respektera sina föräldrar, som hon har fått lära sig. I hennes familj och i hennes kultur är det väldigt viktigt att man lyssnar på sina föräldrar och andra vuxna och gör som de säger. Hur är det i din familj och i din kultur?
Mot slutet av boken pratar både Helène och pappa om att det också är viktigt att lyssna på barnen. Leta rätt på barnkonventionen (finns bl.a. här) och läs paragraferna 12 och 13. Där står det att barn har rätt att uttrycka sin åsikt och bli lyssnade på. Det betyder inte att barn alltid har rätt att få som de vill, men att de ska få vara med och säga vad de tycker. Tycker du att de olika vuxna i boken gör som man ska enligt barnkonventionen? Skriv ett brev eller rita en teckning till någon av dem och säg vad du tycker, eller berätta något du tycker att de behöver veta.
Rita bokstavsbilder eller gör bokstavsuppfinningar
I boken pratar Elodie och Lise om att äta bokstäver. Lite senare fantiserar Yassi om att hennes mat faktiskt är bokstäver. Finns det fler saker man kan göra med bokstäver? Kanske kamma håret med ett E? Eller åka rutschkana från toppen av ett A (samtidigt som man skriker ”Aaaa!” för att det är brant)? Ta fram papper och penna, eller kanske pysselmaterial med glasspinnar och piprensare och låt fantasin flyga!
Lär dig mer om flickors skolgång i världen
Yassis farmor tycker inte att skolan är så viktig, särskilt inte för flickor. Hon tycker att det är bättre att flickor lär sig att sköta ett hem. På samma sätt har människor en gång tänkt nästan överallt i hela världen, även i Sverige. Föräldrar har ansett att det är bättre att satsa på att pojkarna får en ordentlig utbildning, eftersom de har större möjligheter att senare hitta ett bra jobb och kunna försörja familjen. Flickorna ska ju ändå gifta sig och få barn och mest ägna sig åt att ta hand om familjen.
Idag är det lyckligtvis många som har slutat att tänka på det sättet. På de flesta ställen i världen idag har flickor samma rätt som pojkar att gå i skolan, och globalt sett är det faktiskt också lika många flickor som pojkar som börjar i skolan. Men det finns stora utmaningar. Fler flickor än pojkar hoppar av skolan i förtid, bl.a. på grund av fattigdom eller att de måste gifta sig alldeles för unga. Många flickor missar också delar av skolan, när de t.ex. får mens och inte kan vara i skolan de dagar de blöder för att det saknas ordentliga toaletter och rent vatten. Och i en del länder – även om det tack och lov inte är så många – har flickor inte ens rätt att gå i skolan.
Det här är synd på flera sätt. De första som drabbas är flickorna själva. Men när man utbildar flickor bidrar man inte bara till att just de flickorna får bättre framtidsmöjligheter. Samhället bir också bättre om flickor får gå i skolan, med bättre ekonomi, mer jämställdhet och färre barn per familj.
Lär er mer om skolan och flickors möjlighet att utbilda sig i olika delar av världen. Välj ett ämne var, leta fakta på nätet, t.ex. hos Unicef eller Unesco, och gör en liten utställning eller en egen faktabok. Exempel på ämnen:
- Skolan förr och nu/Flickors möjlighet att gå i skolan förr och nu
- Varför slutar många flickor skolan i förtid?
- Varför är det viktigt att både flickor och pojkar får gå i skolan?
- Vad händer med skolan när det blir krig i ett land?
- Hur är det att gå i skolan för flickor i Bangladesh/Afghanistan/Tanzania/Nigeria/Syrien/annat valfritt land?
(Bonusuppgift: I Sverige har flickor ”gått om” pojkarna när det gäller skolgång. Hos oss är det fler flickor som klarar skolan än pojkar, och i genomsnitt har flickor högre betyg än pojkar. Vad tänker ni om det? Finns det något ni tror skolan skulle kunna göra för att ändra på detta?)
Vill du läsa om fler Månadens bok? Här finns en lista över alla böckerna.
-
Månadens bok: Yassi får nya skor
Yassi får nya skor av Emelie Nestor och Jenny Sjödin
Yassi får nya skor är min egen bok, vilket gör denna presentation av månadens bok lite annorlunda jämfört med hur det brukar se ut. Istället för att själv ge ett omdöme om boken delar jag några kommentarer från olika recensioner. Avsnittet ”Jobba med boken” är också lite längre än vanligt och kan ses som en mini-lärarhandledning.
Om boken
En dag får Yassi, som är yngst av tre syskon, ett par efterlängtade nya skor. De är röda, glittriga och med silverspännen, och de passar perfekt! Mamma och storasyster säger åt henne att vara rädd om de nya skorna, men Yassi bara fnyser. Hon är väl ingen barnunge heller, klart hon ska ta hand om skorna. Men vad gör man när man har försökt sitt allra bästa och det ändå blir fel? Yassi vet i alla fall vad hon ska göra: hon ska ställa allt till rätta igen, och hon ska göra det på sitt eget sätt. Men hur skulle hon kunna veta i förväg att den där bra idén som hon hade kanske inte var så bra i alla fall? Ibland kan visst bra saker råka bli till dåliga saker. Och kanske att dåliga saker också kan bli till något bra?
Boken om Yassi är en kapitelbok med underbara illustrationer gjorda av Jenny Sjödin. Den utspelar sig i centrala Afrika, men handlar om sådant som barn i hela världen kan känna igen sig i: att misslyckas, känna sig missförstådd och försöka ställa allt till rätta igen.
Sagt av andra om Yassi får nya skor
Instagramkontot @barnboksinspiration skriver: ”Det här är en välskriven och mångbottnad bok med ett allmänmänskligt tilltal. Relationerna och miljön är levande beskrivna och känns autentiska, precis som illustrationerna. Det är en fin berättelse som man kan läsa om och om igen och som passar utmärkt som högläsning och diskussionsmaterial till lågstadiet.”
Instagramkontot @blackchildsweden skriver: ”Jag som är född i [Uganda] med många barndomsminnen därifrån kände igen mig i boken och på detaljerna förstod jag att @emelienestor bott i centrala Afrika. Mina barn som var i Uganda förra året kunder relatera till mycket i boken inte bara till miljön, vattenpumpen där de såg barn leka men också Yassis problem som alla känner igen sig i.”
Jobba med boken
Fundera
Här är några frågor att fundera på efter varje kapitel:
Kapitel 1:
- Vilka personer finns i Yassis familj?
- Yassis skor har blivit för små, men hon har inte fått några nya fast hon har bett sina föräldrar om det. Varför, tror du?
Kapitel 2:
- Vad menar mamma och Mimi med att de ska gå och hämta vatten vid pumpen? Varför måste man göra det?
- Steve har på sig samma tröja hela tiden. Yassi tror att de är för att han tycker väldigt mycket om den. Vad tror du?
Kapitel 3:
- Yassi och Carla hjälps åt att hämta upp dockan från diket. Vad tror du att Yassi känner medan hon klättrar?
- Carlas kusin tycker att de ska ta reda på vem som har tappat dockan och lämna tillbaka den. Får man ta saker man hittar utomhus? Vad tycker du?
Kapitel 4:
- När Yassi kommer hem är skorna borta. Vad tror du har hänt med dem?
- Varför tror du att Yassi sitter tyst medan de andra pratar om skorna?
Kapitel 5:
- När Yassi kommer hem till Beni och berättar att skorna har försvunnit säger Benis mamma: ”Gick du hemifrån med skor och kom hem barfota, Yassi? Jag säger då det. Du är dig lik”. Varför säger hon så tror du? (En ledtråd finns på s. 16 i boken.)
- När Yassi och Beni är på väg hem från stationen säger Yassi att det inte gör så mycket att skorna är borta. Varför säger hon så tror du?
Kapitel 6:
- Varför tror du att Yassis syskon blir så arga för att hon har sålt sötpotatisen?
- Varför vill Yassi bara förklara för mamma vad som har hänt, och inte för sina syskon?
Kapitel 7:
- När Yassi försöker smita iväg fångar mamma in henne i famnen och håller om henne. Där i mammas famn känner Yassi hur hon till slut blir lugn. Med vilka olika sinnen uppfattar Yassi sin mamma. (Tänk på människans fem sinnen: syn, hörsel, lukt, smak, känsel.)
- Mamma räknar pengarna som Yassi har tjänat. Tycker hon att Yassi har fått mycket eller lite pengar?
Kapitel 8:
- När de är på väg till torget säger Yassis mamma att ibland gör snälla personer dumma saker. Vad tror du att hon menar med det?
- Varför tror du att mamma säger till Steve att han ska samla ihop skorna han säljer och gå hem?
Hämta vatten
I boken får vi veta att Yassis familj hämtar sitt vatten vid en pump. De har alltså inga kranar hemma hos sig. Fundera på hur det skulle vara att leva så. Vilka saker måste man göra på ett annat sätt, jämfört med om man har en kran med rinnande vatten? Gör en lista över saker. Se till exempel s. 6, 15, 16, 36 och 68. Har du någon gång bott eller varit på ett ställe där det inte finns vatten i kranen? Berätta!
Känner du igen dig?
Yassi vill verkligen ta hand om sina nya skor. Hon tvättar dem till och med när de blir smutsiga. Ändå blir det fel och de försvinner. Har du varit med om något liknande, där du har försökt att göra något bra och så blir det dumt istället? Hur kändes det? Skriv, rita eller berätta en egen historia? Kommer du inte på något du själv har varit med om kanske du vet något som en kompis eller ett syskon har gjort? Eller så kan du fantisera ihop något. När man skriver berättelser får man faktiskt hitta på och ljuga så mycket man vill, bara man inte påstår att det är sanning.
Någon annans perspektiv
I boken får vi som läsare följa det som händer genom Yassi. Vi ser vad hon ser och får veta vad hon tänker. Men hur känns det för de andra personerna i boken? Välj ett avsnitt (t.ex. ett kapitel) och skriv om det utifrån någon annan av karaktärerna. Hur är det för Beni när Yassi klättrar i diket? Hur är det för Jonathan när han kommer hem och märker att sötpotatisen är borta? Hur är det för Steve när han sitter på torget och säljer skor?
Vill du läsa om fler Månadens bok? Här finns en lista över alla böckerna.
-
Måndens bok: Makwelane och krokodilen
Makwelane och krokodilen av Maria Hendriks och Piet Grobler
Om boken
Makwelane och krokodilen kan beskrivas som en Rödluvanhistoria i afrikansk miljö, och utan jägaren som kommer som en räddare på slutet. Flickan Makwelane vill gå och hälsa på sin mormor Gogo, men mamma har inte tid att följa med, och hon för liten för att gå ensam. Tycker föräldrarna. Vägen till mormor går nämligen längs med floden, och där lurar krokodilen i vassen. Men Makwelane har tröttnat på att vänta tills hon ska bli större, och lyckas till slut övertala föräldrarna att få gå iväg till mormor på egen hand. Hon får med sig lite matsäck och ger sig iväg med sitt musikinstrument på ryggen och med föräldrarnas förmaningar efter sig.
Makwelane är säker på att allt kommer gå bra, men krokodilen är slug, och det dröjer inte länge förrän han har lurat henne och fått henne att avslöja var mormor bor. Makwelane blir förskräckt när hon plötsligt inser vad hon gjort. Vad ska hon nu göra?
Historien om Makwelane är fin och rolig, och jag tycker verkligen om att det är hon själv som löser situationen i slutet. Här behövs ingen manlig räddare, Makwelane klarar faktiskt att ta hand om sig själv. Illustrationerna är färgrika och glada, ibland med inslag av collage. På flera bilder av djur, bland annat krokodilen, sitter mänskliga ögon som nästan ser påklistrade ut. Det sticker ut, och jag tänker mig att det är en symbol för att krokodilen kanske egentligen är något annat.
Härliga bilder, men något haltande text
Men om bilderna är fina så tycker jag däremot att texten haltar lite. Jag har läst denna bok högt många gånger, men jag hittar ingen riktig rytm. Jag hakar upp mig på ord och meningar, dialogen känns stolpig och flera gånger ersätter jag medvetet ett ord med ett annat som jag själv tycker passar bättre. Det händer också mer än en gång att saker förklaras i texten trots att det syns på bilden, och det känns lite som att både författare och illustratör har nöjt sig för tidigt, och inte riktigt jobbat ihop text och bild till en enda berättelse.
Trots detta är Makwelane och krokodilen en bok värd att läsa. Särskilt bilderna kan man återkomma till om och om igen, och hitta nya detaljer och kanske en del symbolik.
Jobba med boken
Fundera
På bilderna i boken av Makwelane ser det ut som att fjärilen, storken och krokodilen har människoögon. Varför är det så, tror du?
Leta likheter med Rödluvan och vargen
Det finns en del likheter mellan boken om Makwelane och berättelsen och Rödluvan och vargen, men också olikheter. Läs eller lyssna på berättelsen om Rödluvan (den finns bland annat här) och leta efter tre likheter och tre olikheter mellan de båda berättelserna.
Skriv din egen rödluvansaga
Berättelsen om Rödluvan utspelar sig i en skog där det finns vargar. Berättelsen Makwelane utspelar sig i Afrika. Var skulle din Rödluvanberättelse utspela sig? På en ö i havet? I storstan? Vem skulle vara vargen/krokodilen om du fick bestämma? Hitta på och skriv eller berätta din egen Rödluvansaga
Denna recension var från början en del av en barnboksutmaning som jag deltog i 2017. Läs mer om den här.
Vill du läsa om fler Månadens bok? Här finns en lista över alla böckerna.
-
Månadens bok: Dubbeltrubbel för Anna Hibiscus
Dubbeltrubbel för Anna Hibiscus av Atinuke och Lauren Tobia
Om boken
Anna Hibiscus bor tillsammans med sin mamma och pappa, farmor, farbröder, fastrar och kusiner någonstans i Afrika. Alla i familjen brukar ha tid att vara med Anna Hibiscus, men en dag när hon vaknar är allt förändrat. Under natten har nämligen hennes två tvillingbröder fötts. Åh nej! säger kusinerna. Bröder betyder trubbel. Och mycket riktigt: plötsligt verkar ingen ha tid för Anna Hibiscus längre. Hon går från den ena till den andra, men mamma måste vila, farbror Bizi Sunday måste laga mat, och fastrarna måste vagga tvillingarna till sömns. Till slut blir det pappa som får förklara att från och med nu måste Anna Hibiscus dela mamma och pappa och de andra med sina bröder. Men det är visst inte så illa som hon först trott, för nu ropar Bizi Sunday och undrar var hon har tagit vägen …
Dubbeltrubbel för Anna Hibiscus är en söt och ganska klassisk historia om att få syskon. Först vänds världen upp och ner en stund, men ganska snart blir tvillingbröderna en självklar del av Anna Hibiscus familj. Men det jag gillar mest med den här boken är ändå inte historien i sig, utan karaktärerna och miljön. Både den sparsamma men välformulerade texten och de uttrycksfulla bilderna bidrar till att gestalta tydliga personligheter och starka känslor. Vi ramlar rakt in hos en ganska stor och livlig familj, och det känns nästan som att jag som läsare själv kan höra och känna det som händer hos dem.
Bilder som ramar in och sträcker ut historien
En detalj som jag uppskattar är att den skrivna berättelsen liksom ”ramas in” av bilder. Historien om tvillingbröderna börjar med en helt okommenterad bild av Anna Hibiscus hus på natten. Det lyser i ett fönster, och en kvinna med en väska – en barnmorska? – är på väg in. På den sista bilden, även den helt utan text, är några barn på väg ut från gården med badgrejer i händerna. Mina barn läste boken och snappade direkt upp att de var på väg till vattenparken, något som bara hastigt nämnts i texten flera sidor tidigare. En annan rolig sak som sticker ut är alla fantastiska namn på Anna Hibiscus kusiner. De heter Chocolate, Benz, Common Sense… Och gissa vad bröderna får heta! Dubbel och Trubbel så klart!
Bortom de vanliga stereotyperna om Afrika
Även om jag nu hunnit bli väldigt förtjust i den här boken måste jag medge att de två första meningarna till en början gjorde mig besviken. Hela historien om Anna Hibiscus inleds nämligen med orden: ”Anna Hibiscus bor i Afrika. Fantastiska Afrika.” Och jag tänkte så klart direkt att hallå, Afrika är inget land! Jag ville veta var i Afrika hon bodde, trött på den ständiga bilden av Afrika som en homogen enhet. Men på sista sidan fanns faktiskt en förklaring till dessa inledningsord. Där står det att författaren medvetet valt att skriva Afrika istället för att placera berättelsen i ett specifikt land ”för att visa att Annas urbana medelklassmiljöer finns i många delar av Afrika”. Med den förklaringen blir jag mer än nöjd. För faktum är att denna bok gör något så ovanligt som att inte falla i något av de stereotypa fack som böcker om Afrika annars ofta hamnar i. Här finns inga exotiska djur, familjen har ingen särskild eller uttalad relation till naturen, det är inte krig, det är inte fattigt…
Atinuke har skrivit hel rad böcker om Anna Hibiscus, både bilderböcker och lite längre kapitelböcker. Dubbeltrubbel för Anna Hibiscus är den första som blivit översatt till svenska, men förhoppningsvis inte den sista. Hon har även skrivit boken Afrika, fantastiska Afrika, som jag har skrivit om här.
Är du nyfiken på författaren går det att läsa mer om henne här.
KORTFAKTA
Författare: Atinuke (övers. Matilda Wallin)
Illustratör: Lauren Tobia
Utgivningsår: 2015 (på svenska 2019)
Förlag i Sverige: Trasten
Jobba med boken
Fundera
Anna Hibiscus tycker inte att det är rättvist att hon ska behöva dela sin mamma och pappa med de två tvillingbröderna. Hon vill ha dem för sig själv! Har du syskon? Eller har du din förälder/dina föräldrar för dig själv? Vilka för- och nackdelar finns det, tycker du, med att ha syskon eller vara ensambarn?
Gör ett släktträd
Anna Hibiscus familj bor tillsammans med Annas farmor, fastrar och kusiner. Hur ser din släkt ut? Om du bor i Sverige bor du antagligen inte tillsammans med så många släktingar, men ni kanske träffas ibland? Gör ett släktträd där du ritar av dina släktingar, klistrar in foton eller bara skriver deras namn. Vilka släktingar träffar du ofta? Finns det några du träffar sällan eller aldrig?
Lär dig om en afrikansk storstad
Av bilderna framgår det att boken om Anna Hibiscus utspelar sig i afrikansk stadsmiljö. Ta reda på mer om någon av Afrikas stora städer. Räknat efter folkmängd är de tre allra största städerna i Afrika Lagos (Nigeria) med ungefär 9 miljoner invånare, och Kinshasa (Kongo) och Kairo (Egypten) som båda har ungefär 7,7 miljoner invånare. Men det finns många andra städer också, till exempel Abidjan (Elfenbenskusten), Kapstaden (Sydafrika), Addis Abeba (Ethiopien) och Mogadishu (Somalia). Börja med att titta på en karta. Var ligger staden. Leta sedan fakta på nätet. Wikipedia kan vara en bra plats att börja. Eller gå till biblioteket och fråga om det finns böcker om vissa städer. Här är några frågor att utgå från: Hur länge har staden funnits? Varför grundades den där från början? Är det en huvudstad eller en stad som är viktig på annat sätt? Hur är klimatet? Hur ser bebyggelsen ut? Finns det speciella och viktiga händelser i stadens historia? Om ni är en klass som jobbar tillsammans kanske ni kan göra en liten faktabok eller miniutställning om de olika städerna.
Vill du läsa om fler Månadens bok? Här finns en lista över alla böckerna.
-
Månadens bok: Hungrig men fri
Hungrig men fri – saga från Somalia bearbetad av Marianne Aspelin
Om boken
Hungrig men fri är en folksaga från Somalia som har bearbetats och skrivits ner av Marianne Aspelin och illustrerats av Bashir Jama, som själv kommer från Somalia. Boken är en del av Gleerups sagosamling Mosaik, med folksagor hämtade från olika delar av världen. I denna saga får vi träffa två åsnor. De bor hos en elak bonde, som låter dem arbeta hårt och ofta slår dem med en käpp. En natt rymmer åsnorna. De finner sig snart tillrätta i vildmarken, där de får känna på hur härligt det är att leva i frihet … ända tills det blir torka. Då blir det svårt att få tag på både mat och vatten, och åsnorna börjar fundera på livet hos bonden. Där fick de i alla fall något att äta och dricka. Den ena åsnan bestämmer sig för att gå tillbaka. Den andra vill hellre leva i frihet, även om det innebär att den måste gå hungrig. Men bonden nöjer sig inte med att få tillbaka den ena åsnan. Han vill att den ska visa honom var den andra åsnan håller hus. Hur ska detta sluta?
Klassisk saga som inbjuder till att fundera
Hungrig men fri är på många sätt en klassisk saga. Här finns djur som pratar med varandra och tänker som människor, en tydlig uppdelning mellan ont (den elaka bonden, fångenskap) och gott (frihet) och ett dilemma som huvudkaraktärerna måste ta ställning till (fri och hungrig eller fången och mätt). Men det finns också överraskande och lite oväntade inslag, som att de vilda åsnorna på slutet förvandlas till en annan sorts djur.
Temat inbjuder till funderingar. Hur mycket är friheten värd? Även om sagan slutar ganska entydigt, med ett lyckligt liv i frihet, finns det utrymme att tänka själv. Som min snart fyraåring påpekade när jag läste högt för henne finns det ju ”djur som brukar bita” i vildmarken. Det är inte säkert att allt blir frid och fröjd bara för att man är fri.
KORTFAKTA
Författare: traditionell saga från Somalia, bearbetad av Marianne Aspelin
Illustratör: Bashir Jama
Utgivningsår: 2001
Förlag: Gleerups
Arbeta med boken
Fundera
Hur viktigt är det att vara fri? Skulle du hellre vara fri och fattig eller leva i fångenskap och ha jättemycket pengar? Varför?
Lär dig mer om Somalia
Hungrig men fri är en saga från Somalia. Det är ett land som många tyvärr mest känner till för att det har varit krig där väldigt länge. Många somalier har flytt från landet på grund av kriget och bor i dag i Sverige och andra länder. Men Somalia är så klart mycket mer än bara krig. Leta reda på landet på en karta och ta reda på lite fakta som inte har med krig att göra! Här är några frågor som du kan börja med: Vad heter huvudstaden? Hur många människor bor i Somalia? Vad är det för typ av natur? Finns det några kända personer som kommer från Somalia? Varifrån har landet fått sitt namn? (Ett tips är att börja med boken Afrika, fantastiska Afrika som jag har skrivit om här.)
Skriv en egen saga
I Hungrig men fri finns ett dilemma som utgör grunden för berättelsen. Ett dilemma är en situation med två alternativ, där inget av alternativen självklart är det bästa. (Hungrig och fri eller fången och mätt?) Hämta inspiration från boken och skriv en egen saga med ett dilemma. Du får fantisera som du vill, men om du behöver lite starthjälp kan du ta hjälp av följande frågor:
- Är det bättre att ha en hel påse godis (eller något annat) för sig själv, eller att dela den med andra?
- Är det bättre att bo i ett fint och bekvämt hus tillsammans med människor som inte bryr sig om en, eller i ett trångt och slitet hus tillsammans med människor som alltid får en att må bra?
- Är det bättre att få en påse tomater eller en tomatplanta och en säck jord?
Vill du läsa om fler Månaden bok? Här finns en lista över alla böckerna.
-
Månadens bok: Akimbo och elefanterna
Akimbo och elefanterna av Alexander McCall Smith
Om boken
Akimbo är en kille i 10-årsåldern som bor med sin familj i utkanten av ett stort viltreservat någonstans i Afrika. Hans pappa arbetar i reservatet, och Akimbo får ofta följa med honom när han och de andra männen åker ut för att till exempel laga viltstängsel eller bara patrullera för att se till att allt är som det ska.
Under en sådan utflykt i reservatet upptäcker viltvårdarna en skjuten elefanthona, och bland buskarna alldeles intill finns honans lilla unge som nu verkar alldeles övergiven. Akimbo vill ta hand om ungen, men hans pappa försäkrar honom om att ungen kommer att få det bättre om den får stanna hos elefantflocken. Akimbo förstår att hans pappa har rätt, men under dagarna som följer kan han inte sluta att tänka på den lilla elefantungen, och i hemlighet bestämmer han sig för att försöka sätta fast tjuvskyttarna som jagar elefanter inne i reservatet. Han tänker ut en plan, men förstår att han aldrig kommer att få sätta den i verket om han frågar sin pappa om lov.
I smyg söker han upp ledaren för ett gäng tjuvskyttar och ber att få följa med nästa gång de ska in i reservatet för att jaga. Det får han, men hans uppdrag visar sig bli både svårare och farligare än han räknat med. Hur ska han klara av att skydda de elefanter som den lilla gruppen är ute efter, och samtidigt se till att tjuvjägarna blir upptäckta av parkens viltvårdare och åker fast?
Svårt ämne i en barnbok?
Jag har haft lite svårt att veta hur jag ska skriva om den här boken. Jag tror att det har att göra med att jag har bott i en del av Afrika där tjuvjakt på elefant kan vara en oerhört brutal verksamhet, inte bara för elefanterna utan också för de människor som är inblandade. Tjuvjakt kan aldrig ses som något positivt, men där jag har bott, i Centralafrikanska Republiken, kan man väldigt grovt dela in tjuvjakten i mer lokal tjuvjakt för köttets skull, och organiserad tjuvjakt på framför allt elefant. Den senare bedrivs ofta av ligor som kommer in från andra länder, och de skyr inga medel. Att placera ett barn i den miljön har känt svårt för mig. Samtidigt är jag ju egentligen av åsikten att man ska kunna skriva om vad som helst för barn, om man gör det på ett barnanpassat sätt.
Är Akimbo och elefanten då barnanpassad? Jo, men i slutändan tycker jag nog det ändå. Barnanpassad och samtidigt på det stora hela realistisk. Kanske känns det lite naivt ibland, men författaren får ändå fram den skada som tjuvjakten orsakar, faran, svårigheterna och något av brutaliteten. Samtidigt är det utformat som ett äventyr där ett beslutsamt och modigt barn får spela en viktig och avgörande roll. Det här är en spännande bok om ett viktigt ämne som vi inte så ofta pratar om med barn. Det är en bok som är väl värd att läsa.
KORTFAKTA
Författare: Alexander McCall Smits (övers. Peder Carlsson)
Illustratör: Peter Bailey
Utgivningsår: 1990
Utgivningsår, svensk utgåva: 2010
Förlag: Damm Förlag AB
Jobba med boken
Fundera
I sin iver att rädda elefanterna väljer Akimbo att göra något som han egentligen inte får för sina föräldrar. Tycker du att det är rätt av honom att göra så? Finns det andra tillfällen när det kan vara okej att göra något som man egentligen inte borde? Finns det tillfällen när man alltid måste lyssna på sina föräldrar eller andra som bestämmer?
Lär er mer om tjuvjakt på elefanter
Att skydda elefanter, som Akimbos pappa gör i naturreservatet där han jobbar, är ett viktigt arbete. För hundra år sedan fanns det ungefär 10 miljoner elefanter i Afrika. Idag finns det inte ens en halv miljon kvar enligt Världsnaturfonden, WWF. Tjuvjakt är ett av de största hoten mot elefanter, och den viktigaste anledningen till att man jagar elefanter är att man vill komma åt deras betar. Betarna, som kallas elfenben, används sedan för att snida olika prydnadsföremål.
Det är olagligt att handla med elfenben i hela EU och på många andra håll i världen. Kina, som tidigare har varit en stor importör, förbjöd handeln med elfenben 2018. Ändå fortsätter tjuvjakten, och föremål av elfenben säljs i flera andra asiatiska länder, och på andra håll i världen. Det händer att turister köper elfenbensfigurer i tron att de är tillverkade av något annat. Ju fler som känner till att det är olagligt – och dessutom väldigt dåligt för elefanterna – att köpa elfenben, desto svårare blir det för dem som fortfarande försöker tjäna pengar på elefanternas betar. Fundera på om du eller ni i klassen kan göra något för att berätta för andra om att de inte får handla med elfenben? Kanske kan ni göra ett kort filmklipp där ni berättar om problemet? Eller affischer att sätta upp i klassrummet?
På Jordbruksverkets hemsida kan man läsa mer om handel med elfenben och vad som är tillåtet och inte. Texten är lite krånglig, men innehåller intressant information. Det går också att läsa om elefanter och tjuvjakt på WWF:s hemsida.
Känn igen spår av vilda djur
I boken har tjuvjägarna en spårare som följer de vilda djurens spår och försöker leta rätt på dem. Att vara spårare är ett svårt jobb, för spåren är inte alltid tydliga, men en riktigt duktig spårare brukar kunna läsa ut en hel massa av ett spår: vilken djurart som har lämnat det, om det är ett vuxet djur eller en unge, hona eller hane, om djuret har sprungit eller gått långsamt, och hur länge sedan spåret gjordes. Leta i boken efter olika djurarter som nämns och sök på internet eller i böcker efter hur deras spår ser ut. Bonus: Känner ni igen några spår efter vilda djur i Sverige?
Vill du läsa om fler Månadens bok? Här finns en lista över alla böckerna.
-
Månadens bok: Amolle från Niger i Afrika
Amolle från Niger i Afrika av Görel Espelund och Melker Dahlstrand
Om boken
Amolle från Niger i Afrika är något så ovanligt som en fotografisk bok för barn som är utgiven på 2000-talet. Genren, med foton istället för målade bilder, hade sin glansperiod på 60-, 70- och 80-talen. De senaste årtiondena har bara enstaka titlar getts ut, bland annat då denna bok om den nigeriske pojken Amolle. Enligt en kort liten notering på försättsbladet ingår den här boken i en serie som kallas Barn i världen, men den kan inte ha slagit igenom så stort för det är svårt att ens hitta och läsa om den den på internet idag. Boken verkar också vara svår att få tag på idag om man vill köpa den, men den finns på ett flertal bibliotek.
Dokumentär med fiktiva inslag?
Författaren Görrel Espelund är frilansjournalist och har bott i Afrika under många år. Fotografen Melker Dahlstrand, som har tagit alla foton, har också arbetat i många olika länder i Afrika. Mitt intryck är att boken om Amolle i stort sett är en verklighetsskildring, inte olik ett tidningsreportage. Det sägs inte rakt ut, men jag är rätt säker på att Amolle finns på riktigt (även om han numera måste vara vuxen), att hans mamma verkligen heter Tichirifte och hans pappa Adoume och att familjen är tuareger som lever i öknen och har getter och kameler som de tar hand om. I stort sett skildrar boken vad Amolle gör under en vanlig dag. Han vaktar getterna i öknen tillsammans med sin kusin Ismaghil, hämtar vatten och hugger ved. På kvällen sitter han runt elden tillsammans med sina föräldrar medan natten breder ut sig, mörk och tyst, runt omkring.
Det finns också inslag som förvisso är realistiska, men som jag gissar är påhittade – eller åtminstone lite tillrättalagda – för att skapa en bättre historia. En sådan sak är Amolles drömmar om att få börja skolan. Det har gjorts till bokens huvudkonflikt. Pappa Adoume har en kusin som bor i stan, och Amolle har varit hos honom och sett hur många böcker han har. Tänk om han kunde få lära sig att läsa dem! Amolle drömmer sig bort så mycket när han tänker på skolan att han glömmer ha koll på getterna som han och Ismaghil vaktar. Och så försvinner en get! Katastrof! Amolle skäms. Getterna är ju så väldigt viktiga för familjen. Hur ska det nu gå?
Fint sätt att lära sig om barn i andra länder
Amolle från Niger i Afrika är egentligen inte en historia som jag blir särskilt fängslad av. Ibland känns den lite hoppig, och någon gång verkar det snurra till sig i tidsperspektivet när det först är ”nästan kväll”, och sedan fortsätter dagen och arbetet i flera timmar till utan att det blir mörkt. Men jag gillar ändå idén att berätta om hur barn har det i andra delar av världen med hjälp av böcker som denna. Det är ett bra sätt för svenska barn att inte bara lära sig fakta om andra länder, utan att också komma närmare och kunna leva sig in i hur andra barn kan ha det. Här tror jag också att fotona verkligen hjälper till att förmedla känslan av att det är på riktigt. Amolle är ingen fiktiv figur i en påhittad värld. Han finns, och det finns fler barn som lever precis som han.
Bilderna visar också mycket av det som inte kommer fram i den ganska sparsamma, men välskrivna, texten: hur miljön ser ut, hur Amolle bor, hur getterna ser ut när de betar och hur stor öknen är. Och dessutom – något som jag vet att jag ofta återkommer till när det gäller illustrationer – Amolles relationer till föräldrarna och kusinen Ismaghil. Bilden på Amolle och hans mamma när han precis har berättat om den försvunna geten kan jag titta länge på. Här finns så mycket känslor! Jag kan mycket väl tänka mig hur jag för några år sedan kunde ha suttit med mina (numera lite för stora) pojkar och pratat länge om hur Amolle har det, vad han gör på dagarna och hur det skulle vara för dem om de var födda i Niger. För även om den bortsprungna geten och skoldrömmarna tillför en välbehövlig röd tråd till berättelsen är det ändå skildringen av familjen och vardagslivet som berör mest, både i text och bild. Det är i det jag vill stanna kvar och ta reda på mer. Och därför blir boken en fin läsupplevelse, trots att själva historien inte riktigt lyckas fånga in mig.
(TILLÄGG: Några dagar efter att jag skrivit recensionen läste jag boken tillsammans med min treåring. Jag trodde egentligen att hon var lite för liten, men till skillnad från mig blev hon riktigt engagerad i Amolles önskan att gå i skolan. När han till slut får veta, på näst sista sidan, att han faktiskt ska få börja i en nomadskola, kom det ett högt och spontant: ”JA!” från henne. Så man kan helt klart uppleva boken på olika sätt.)
KORTFAKTA
Författare: Görrel Espelund
Fotograf: Melker Dahlstrand
Utgivningsår: 2005
Förlag: LL-förlaget
Jobba med boken
Fundera
Amolle vill gärna gå i skolan, men hans pappa tycker att det är onödigt. Man behöver inte kunna läsa för att vakta getter, tycker pappa. Vad tycker du? Är det viktigt att gå i skolan även om man ska jobba med något där man inte behöver kunna läsa? Varför? (Amolle vill ju förresten inte vakta getter. Han vill bli lärare. Räcker det kanske att de som ska bli lärare eller läkare eller jobba på kontor går i skolan?)
Berätta om en vanlig dag för dig
I boken får vi veta hur en vanlig dag brukar se ut för Amolle. Hur ser en vanlig dag ut för dig? Vilka är de största skillnaderna mellan en vanlig dag för dig och för Amolle? Finns det några likheter?
Lär dig mer om ett ökendjur
Amolle bor i öknen. Hans familj är nomader. Det betyder att de inte bor på ett enda ställe, utan att de flyttar runt för att hitta bete åt sina djur. Amolles familj har getter, kameler och åsnor. I boken får man också veta namnet på några av de vilda djur som lever i öknen, bland annat schakaler, skorpioner, gaseller. (Gasell är egentligen inte namnet på en specifik djurart, utan det finns många olika typer av gaseller. En sorts gasell som finns just i Niger är den utrotningshotade damagasellen.) Välj ut ett ökendjur, ta reda på mer fakta om det och skriv, rita och berätta. Kanske kan ni göra en faktabok om ökendjur tillsammans i klassen.
Vill du läsa om fler Månadens bok? Här finns en lista över alla böckerna.
-
Månadens bok: Det var en gång…
Det var en gång… av Niki Daly
Om boken
Det var en gång… är en rörande fin bilderbok av den sydafrikanske författaren och illustratören Niki Daly. Den handlar om Sarie, som bor långt ute på den stora slätten i Little Karoo i Sydafrika. Varje dag måste hon gå länge under den brännande solen för att komma till och från skolan, men det är inget som bekymrar henne. Vad hon däremot inte gillar är själva skolan. Särskilt när hon måste läsa högt inför klassen. Då ringlar sig orden, tungan snubblar och klasskompisarna skrattar.
På slätten bor också en snäll tant som heter Ou Missus. På söndagarna brukar Sarie gå hem till henne och ta en söndagstur i fantasin i hennes gamla skrotbil. En dag hittar Sarie en bok i bilens baksäte. Hon och Ou Missus börjar läsa tillsammans om en stackars flicka som heter Askungen. Det är en underbar berättelse! Söndag efter söndag fortsätter hon och Ou Missus att läsa tillsammans, och till slut en dag – tänk! – slingrar sig orden i skolans läsebok inte så mycket längre. Sarie har visst lärt sig att läsa!
Bra på många plan
Det är faktiskt länge sedan jag läste en bilderbok som kändes så här bra på så många plan. Bilderna i akvarellstil riktigt dallrar av solvärme och av starka känslor. Genom blickar och gester förmedlas både ensamhet och nära relationer. De flesta är realistiska, men ibland smyger sig fantasibilder från Askungen in och blandar sig med verkligheten. Orden är sparsamma och valda med omsorg, men ändå fullt tillräckliga. Niki Daly – och även översättaren, Britt Isaksson – hanterar språket elegant. Här är några exempel på hur Saries känsla inför att läsa högt beskrivs: ”Alla de där orden! De ringlar sig i rad efter rad, sida efter sida.” ”Sarie [börjar] må illa, hennes händer skakar och rösten bara försvinner.” ”Orden fastnar i halsen som torrt bröd.”
Själva berättelsen är i grunden enkel, men har flera plan. En sak som jag fastar lite extra för är alla detaljer i bokens verklighet som kan kopplas till Askungen. I Saries skola finns till exempel två elaka tjejer, Charmine och Carmen, som alltid skrattar åt Sarie fast de egentligen är avundsjuka på henne för att hon är så söt. Parallellen till Askungens styvsystrar är slående. Det finns också en pojke som faktiskt ser Sarie och som får bli en prins i fantasin. Och visst kan Ou Missus liknas vid den goda fen som hjälper till med förvandlingen!
Stort utrymme för igenkänning
Jag skrev om förra månadens bok, Trumgubbens hemlighet, att den inte bjuder in till så mycket igenkänning och identifikation. Med Det var en gång… känner jag precis tvärt om. Även om den är tydligt geografiskt förankrad i Little Karoo i Sydafrika skulle Sarie kunna vara ett barn var som helst i världen. Det finns många barn som får kämpa med att lära sig läsa, och känslan att inte vilja göra fel inför klasskompisarna tror jag att vi alla kan känna igen oss i.
KORTFAKTA
Författare och illustratör: Niki Daly
Översättare: Britt Isaksson
Utgivningsår: 2003
Utgivningsår, svensk utgåva: 2003
Förlag, svensk utgåva: Hjulet
Jobba med boken
Fundera
Sarie har svårt att lära sig läsa. Hon tycker att det är jobbigt att träna i skolan men lättare att träna tillsammans med Ou Missus. Hur känns det för dig när du försöker lära dig något som du tycker är svårt? På vilka sätt lär du dig bäst? Ensam eller tillsammans med andra?
Lär dig mer om Little Karoo och Hopfield
Sarie bor i Little Karoo i Sydafrika och går i skolan i det lilla samhället Hopefield. Sök på internet eller i böcker för att ta reda på mer om den här platsen. Var i Sydafrika ligger den? Hur är naturen? Vad jobbar människor med? Saries familj jobbar på en fårfarm. Kan ni hitta någon bild på en riktig fårfarm i Little Karoo, kanske på internet. (Ett tips är att söka på engelska och inte på svenska.) Ser det ut ungefär som i boken?
Leta likheter med Askungen
I boken läser Sarie och Ou Missus berättelsen om Askungen. Men de inte bara läser, de leker Askungen också när Sarie får låna en fin klänning av Ou Missus. Läs om (eller titta på) Askungen och försök att hitta så många likheter du kan mellan berättelsen om Askungen och Det var en gång…
Niki Daly har också skrivit Kwela Jamela, Afrikas drottning, som jag har skrivit om här.
Vill du läsa om fler Månadens bok? Här finns en lista över alla böckerna.
-
Månadens bok: Afrika, fantastiska Afrika
Afrika, fantastiska Afrika av Atinuke och Mouni Feddag
Om boken
En faktabok för barn om Afrika, med en sida om varje land som finns på denna enorma kontinent och dessutom en del mer allmänna fakta – det är ett stort projekt att ta sig an! Hur gör man relevanta och nyanserade texter när det finns så mycket att berätta på ett så begränsat utrymme?
Atinuke, författaren och historieberättaren från Nigeria med ett 15-tal utgivna barnböcker i bagaget, klarar detta konststycke med den äran! Boken Afrika, fantastiska Afrika, inleds med ett fantastiskt fint och välformulerat förord där hon sätter ord just på svårigheten i att sammanfatta en så stor och rik kontinent i en enda bok. ”Afrika är inte en enda plats”, skriver Atinuke. ”Det är minst 55 länder.” Lite senare fortsätter hon: ”Afrika är åsnor och diamanter, kameler och Coca Cola, lejon och Lamborghinis, oljeriggar och arméer, fotboll, voodoo och mycket mer ändå …”, och sedan, alldeles mot slutet, kommer en mening som kan läsas både som en förklarande ursäkt och en uppmaning till läsaren: ”Jag kunde inte klämma in allt jag vet och älskar med Afrika i den här boken. Det finns bara plats att ta med två eller tre saker om varje land. Men förhoppningsvis kommer den här boken få dig att vilja ta reda på mer …”.
Det här förordet får verkligen sätta tonen för hela den resa som läsaren sedan får följa med på. Den börjar i södra Afrika och fortsätter uppåt, region för region, ända tills vi når målet i Nordafrika. För varje region presenteras först en översikt – en allmän beskrivning av regionen tillsammans med en karta. Därefter följer en sida om varje land som ingår i just denna region. Landbeskrivningarna består av en kort berättande text på några meningar, som sedan följs av två eller tre fakta i punktformat. Det gör att det blir luftigt och lättläst, samtidigt som många olika typer av fakta får plats på det begränsade utrymmet.
Både nytt och välbekant
Jag har ju själv haft förmånen att både få bo och resa en del i Afrika och att lära känna personer från olika platser på kontinenten. Det är därför med lite extra stor nyfikenhet jag läser om de länder som jag själv är bekant med. Ska Atinukes utvalda fakta stämma med vad känner till och har lärt mig? Och ja, rätt snart kan jag konstatera att det som står i boken på det stora hela stämmer bra överens med det jag hört människor från dessa platser själva prata om när de berättar om sitt land. I Kenya är det nationalparker och myllrande städer, i Benin voodoo och kungadömet Dhaomey, och i Kamerun handlar det mycket om klasskillnader och odling av mat för export. När jag kommer till Centralafrikanska republiken blir jag faktiskt först lite förvånad när jag läser om att det finns starka magnetfält här som gör att kompasser har svårt att ställa in sig norrut. ”Det visste jag inte”, tänker jag, men minns sedan plötsligt hur jag har stått med en snurrande kompassnål ute i den centralafrikanska vildmarken och inte kunnat fatta vad det är för fel på kompassen. Fascinerande!
Andra länder i Afrika är jag inte lika bekant med, men jag har en bild av dem som i mångt och mycket är formad av massmedia. I sådana fall blir jag flera gånger positivt överraskad att få något annat presenterat för mig. På sidan om Somalia omnämns visserligen det långvariga kriget som präglat landet under lång tid, men fokus ligger på poesi och idrott. Och på sidan om Zimbabwe är det inget snack om inflationen och Mugabe som regerade i 29 år, utan här handlar det framför allt om byggnadskonst och gamla stenformationer i Matobos nationalpark.
Kanske lite stereotypt ändå?
Ibland studsar jag ändå på att det känns lite stereotypt. Som när det står att människorna i Afrika är galna i fotboll – självklart är ju inte alla afrikaner det. Eller att ingen i Kamerun ”vill missa chansen att bli mekaniker, läkare, advokat, lärare eller forskare”. Jo, men visst måste det väl finnas kamerunesiska barn med andra planer än dessa? Men i ärlighetens namn säger det kanske mer om mig än om boken att jag reagerar på detta. Jag har läst och tänkt så mycket på stereotypa bilder av Afrika under så många år att jag nog är lite skadad. Jag kan helt enkelt inte låta sådana här saker passera utan att tänka på det. Tar jag däremot bara ett litet steg tillbaka är mitt totala intryck av den här boken inte alls stereotypt, tvärt om! Här finns en bredd och en höjd som imponerar! Jag får lära mig en massa nytt, och jag blir sugen på att lära mig ännu mer, precis enligt Atinukes önskan.
Bilder som berättar mer
En viktig del av Afrika, fantastiska Afrika är också Mouni Feddags bilder. Feddag är uppvuxen i Frankfurt med algerisk-brittiska föräldrar, men att hon är väl förtrogen med Afrika råder det ingen tvekan om. I starka färger med härliga kontraster fångar hon både marknadsliv och storstäder, traditionella dräkter och djurliv, på ett sätt som håller ihop och ger liv till texterna. Kartorna över de olika regionerna, som inleder vare avsnitt, är också en viktig del av läsupplevelsen. De hjälper till att skapa överblick och sammanhang, så att man hela tiden hänger med på var man befinner sig. Med hjälp av bilder på kartorna får man också redan här lite fakta om till exempel vilka djur som är ikoniska för vissa av länderna.
Jobba med boken
Fundera
I förordet till boken skriver författaren att Afrika är väldigt mycket olika saker på samma gång. Det är både väldigt rikt och väldigt fattigt, högteknologiskt och traditionellt, brännande hett och iskallt … Ändå är det nog många som tror att Afrika mest är fattigt, omodernt och varmt. Varför är det så tror du?
Hur många språk kan ni?
I början av varje avsnitt i boken, på sidan där en ny region presenteras, kan man läsa hur man säger ”välkommen!” på några av de olika språk som talas i den regionen. Känner du igen något av språken? Visste du att det finns mer än 2000 olika språk i Afrika? Vilka språk kan ni i er klass, er grupp eller er familj? På hur många språk kan ni säga välkommen? (Ni kan så klart räkna med både afrikanska språk och språk som talas i andra delar av världen.) Ta fram papper och färgpennor och skriv välkommen på alla era språk på olika papper som ni sätter upp på dörren!
Lär dig mer om ett land!
Välj ut ett afrikanskt land som du är lite extra nyfiken på. Läs den fakta som finns i boken och försök sedan att ta reda på lite mer. Kanske går det att hitta information på internet, eller så kanske det finns böcker att låna på biblioteket. Skriv och rita din egen fakta om landet. Eller berätta för andra personer som du känner! Kanske blir de också sugna på att lära sig mer om Afrika!
Men förhoppningsvis kommer den här boken få dig att vilja ta reda på mer … om den mest fantastiska kontinenten på hela jorden!
AtinukeTexten om den här boken finns också publicerad i lite längre form i barnboksmagasinet Bazar Masarin.
Atinuke har också skrivit boken Dubbeltrubbel för Anna Hibiscus som jag har skrivit om här.
Vill du läsa om fler Månadens bok? Här finns en lista över böckerna.
-
Månadens bok: Ynari, flickan med de fem flätorna
Ynari, flickan med de fem flätorna av Ondjaki
Om boken
Ynari, flickan med de fem flätorna handlar om flickan Ynari som sitter nere vid floden en dag, när hon plötsligt får syn på en mycket liten man. Ynari och mannen, som heter Lilleman, börjar prata med varandra. Snart kommer de in på ord och börjar fundera kring vad olika ord betyder. De kan betyda olika saker för olika personer, konstaterar de. Ja, ibland kan ett och samma ord till och med betyda flera olika saker för en samma person.
Det visar sig snart att Lilleman kommer från en by där man kan skapa på nya ord om det behövs, och utplåna ord som har blivit onödiga. Ynari blir nyfiken. Den platsen vill hon se! Och så ger Ynari och Lilleman sig av på en resa. Men resan stannar inte i Lillemans by. Det ska visa sig att även Ynari med de fem flätorna har makt över vilka ord som människor använder, och snart har hon kommit på hur hon vill använda sig av sin förmåga.
Ynari, flickan med de fem flätorna, är skriven av den angolanske författaren Ondjaki och illustrerad med vackra färgbilder på varje uppslag av Danuta Wojciechowska. Boken kom ut på portugisiska 2004 och är översatt till svenska av Yvonne Blank och utgiven på bokförlaget Trasten 2010. Boken är utformad som en bilderbok men har förhållandevis mycket text. Jag har inte själv läst den högt, men gissar att det skulle ta minst en timme att läsa på det sättet. Det är alltså ingen bok att läsa vid sängkanten på kvällen, om man inte delar upp den på flera kvällar förstås.
Som en folksaga
Berättelsen om Ynari har formen av en folksaga. Den tycks utspela sig i en svunnen, eller kanske snarare tidlös, tid. Den berör stora frågor som krig och fred och hur människor ska leva tillsammans och innehåller på så sätt ett stort allvar. Samtidigt är det en fin och underhållande berättelse som är lätt att ta till sig. Här finns också sagans klassiska resa, och inte minst upprepningarna som följt med in i våra nedskrivna sagor som en figur från den muntliga berättartraditionen.
Ändå är detta ingen gammal folksaga. I förordet beskriver författaren istället hur berättelsen föddes i en dröm, en dröm som han sedan har försökt beskriva. Och det är inte svårt att tänka sig att en författare ligger bakom den här historien. Under det händelseförlopp man som läsare får följa genom boken, och under de lågmälda funderingarna kring vad ord egentligen betyder, anar jag en större tanke om att språk är makt. Att den som, så att säga, håller språket i sin hand, också har makt att påverka världen och människorna som lever i den.
Vem passar boken för?
Jag tycker mycket om berättelsen om Ynari. När jag läser den själv bläddrar jag fram och tillbaka och hittar mycket fina tankar och paralleller mellan olika ställen i boken. Dessutom är bilderna verkligen fina att titta på. Det är helt klart en berättelse att återvända till. Däremot blir jag inte riktigt klok på vilken åldersgrupp boken passar för. På sätt och vis är det en saga för ganska små barn. Samtidigt har den ett djup och ett allvar som känns riktat till betydligt äldre läsare. Så kan det förstås ofta vara med barnböcker, att de passar både barn och vuxna, men i den här känns det lite extra tydligt. Kanske är det för att berättarformen, tilltalet och innehållet ändå skiljer sig ganska markant från vad barnböcker handlar om mest på vår nutida svenska bokmarknad.
När jag har funderat fram och tillbaka på detta med åldersgrupp en stund inser jag ändå det onödiga min frågeställning. Vem behöver egentligen en åldersgrupp? Jag har ju själv suckat ibland över de snäva indelningarna i 0–3, 3–6, 6–9, osv. Sanningen är väl snarare att alla gillar olika böcker. Ja, olika böcker betyder olika saker för olika personer, helt enkelt. Jag är rätt säker på att jag hade gillat den här boken både som 6-åring och som 12-åring, precis som jag gillar det nu. Jag är också rätt säker på att den inte hade tilltalat någon av mina två stora barn, som nu är 13 och 14, vare sig nu eller när de var yngre. Det är ju tur att vi får vara olika och gilla olika, och viktigt att det får finnas böcker för alla olika smaker.
Jobba med boken
Fundera
I boken pratar Lilleman om att ett hjärta kan vara både stort och litet på samma gång. Vad menar han med det? På svenska kan man ibland säga att någon har ett stort hjärta. Vad menar man med det? Är det samma sak som Lilleman menar?
Utplåna ord och skapa ord
Ynari, flickan med de fem flätorna handlar mycket om ord. I Lillemans by finns en gammal gumma som utplånar ord som blivit onödiga. Tycker du att det finns några ord som är onödiga? Finns det ord som du skulle vilja utplåna? Det finns också en gammal gubbe i boken som hittar på nya ord. Finns det några ord som du skulle vilja hitta på? Hur låter de orden? Och vad betyder de?
Lär dig mer om Angola
Ondjaki, som har skrivit boken om Ynari, kommer från landet Angola i södra Afrika. Vad vet du om Angola? Ta reda på lite om landets historia! Varför tror du att Ondjaki har skrivit en berättelse som handlar om att utplåna ordet krig?
Vill du läsa om fler Månadens bok? Här finns en lista över böckerna.
