Storm

Ikväll, en stund innan vi skulle äta, kom det ett regn- och åskoväder som var i en klass för sig. Det var inte helt överraskande; vi hade sett att himlen var olycksbådande mörk åt ”regnhållet” till. Men när regnet till slut kom så kom det hastigt, och med en ursinnig kraft. Det dånade mot plåttaket så att man knappt kunde höra sin egen röst, och små vattendroppar trängde in överallt genom de nätförsedda fönstren där fönsterglasen bara sitter i långa lodräta skivor som går att vinkla som persienner, beroende på hur mycket luft man vill släppa in. För det mesta är skivorna öppna på vid gavel, och det var inte helt enkelt att stänga igen dem i alla hast. Och medan vi sprang omkring och försökte rädda datorer, soffkuddar och skor från att bli blöta så märkte vi inte att badrummet redan hade förvandlats till en smärre sjö av regnvatten…

Theo, vars mat redan stod på bordet när stormen började, fick äta med hörselskydd för att inte få ont i öronen av dånet, och kocken, som precis hade varit på väg hem, satte sig i köket med en kopp te för att vänta ut ovädret.

Nu, några timmar senare, är lugnet återställt. Det regnar fortfarande, men nu är det bara ett lätt duggregn. Luften är fräsch, och det här blir nog en sån där natt när man får sova med täcke. Skönt. Men min planerade joggingtur imorgon bitti, den blir nog inställd. Vägen lär vara en enda lervälling, och jag har inte lust att komma hem med en stukad fot och rödlera i baken…