Som jag lovat…

…så kommer äntligen en bild från Theos födelsedag. Det tar dock galet lång tid att ladda upp bilderna, så tills vidare blir det bara en.

För övrigt fick jag en kommentar från vår kock idag, apropå gårdagens inlägg.
– Kanske är det annorlunda med er vita, sa han, men jag förstår inte. Hos oss skulle det aldrig hända att en mamma bodde ensam i ett hus med sitt barn.

Det är sant. Den rent fysiska ensamheten, alltså att en människa kan sitta en hel kväll utan sällskap av en annan människa, existerar inte här. Aldrig ska jag glömma servitören Alis min förra året, när jag berättade att i Sverige kan människor dö ensamma i sina lägenheter utan att någon saknar dem på flera veckor. Det är otänkbart här, fullständigt otänkbart, och i det fallet tror jag faktiskt att det är vi i den rika delen av världen som har missat något mycket viktigt.