Söka visum för att resa hem

Under måndagsförmiddagen åker vi till CARs ambassad för att söka visum. Jag har egentligen ett uppehållstillstånd, men det behöver förnyas varje år, och detta är något som kan vara lite krångligt och inte alltid går så snabbt som man kunde önska. Just nu finns därför mitt uppehållstillstånd på immigration i Bangui, och jag behöver således sälla mig till övriga i sällskapet och söka visum för min vistelse. (De “övriga” är, förutom Gunnar, även Johanna Rudolfsson och Anton Carlsson, som arbetar för EFK med ett speciellt ansvar för CAR.)

Att behöva söka visum till CAR, som jag definitivt betraktar som ett hemland, känns nästan lite förnedrande, inser jag när jag sitter och fyller i ansökningsblanketten. Att behöva be en okänd, kostymklädd människa bakom ett skrivbord om tillstånd att resa hem.

Vi har pratat länge om att söka medborgarskap, har till och med på allvar varit på väg en gång, men lyckades aldrig komma hela vägen genom den långa processen. Kanske att vi gör ett nytt försök så småningom. Kanske att jag en gång på riktigt kan få kalla mig centrafricaine. Eller, som det heter på korrekt sango: wakodrosesse til Beafrika.