Snart åker vi
Det mesta är egentligen fixat. Bilarna är grundligt genomgångna inifrån och ut, och idag ska de sätta på nya CAWA-dekaler. Arbetskontrakten är förberedda och ska skrivas under imorgon. Det mesta av maten som våra anställda ska äta under säsongen är inköpt, bland annat 550 kg socker, 5000 burkar tomatsås, 175 kg kaffe och 30 st 20-litersdunkar med matolja. I de stora bränsletankarna som lastas på bilar och på lastbilen finns några tusen liter diesel, vilket åtminstone borde räcka till försäsongen, innan kunderna kommer.
Men några trådar är alltså kvar att samla ihop. Torrmjölk ska beställas från Douala med en handelsman vid namn Bakari. Bilarna ska packas och allt-det-där-sista ska ordnas ute i verkstaden. Skjortorna till kökspersonalen måste levereras. (Varför är skräddaren aldrig klar i tid?) Det måste göras några hinkar med jordnötssmör så att Adam, Erik N och de andra har något att laga mat av under de första veckorna. I år har vi bestämt oss för att strunta i att köpa sardiner på burk, vilket tidigare har ersatt kött under de första månaderna i bushen, innan jakten kommer igång. Sardiner är dyrt, och dessutom brukar alla efter ett tag börja klaga på att de mår illa av smaken. (Konstigt när de inte bryr sig om att laga till sardinerna utan istället bara öppnar burken och äter dem som de är…) I år blir det istället olika torkade blad, torkade räkor och jordnötssmör på menyn. Lite mer arbete för att tillaga (vilket i och för sig är en stor nackdel för män som lever i tron att matlagning är ett genuint kvinnogöra), men i gengäld både billigare, godare och nyttigare.
Eftersom jag och Erik kommer tillbaka till Berberati en gång till innan vi ger oss av ”på riktigt” så behöver inte allt vara i perfekt ordning när vi åker på fredag, men det känns ändå som att det här är det stora uppbrottet. Det är nu som de flesta åker österut mot bushen och campen. Det är nu som den mesta packningen ska med upp. Och de sista trådarna blir definitivt inte ihopsamlade av att jag sitter här och bloggar. Dags att jobba.