Skolavslutning och avsked

I dag är det äntligen skolavslutning. Äntligen säger vi, samtidigt som den också kommer alldeles för snart. Det här är nämligen en lite speciell skolavslutning. Det är Theos och Axels sista på deras nuvarande skola. I höst flyttar vi utanför stan, och de ska få börja på en ny skola. Flytten har varit planerad ganska länge, och även om uppbrott alltid tycks innebära dubbla känslor så är den efterlängtad. Vi kommer att få mer plats, större trädgård, närmare till naturen, mer lugn. Det blir så bra!

Skolbytet har inte varit lika efterlängtat. Vi har pratat fram och tillbaka, vägt för och emot, och slutligen landat i att det ändå blir bäst att byta. Men uppbrottet är jobbigt, så klart! Och så säger Theo och Axel, precis som de flesta barn brukar säga, att jag inte kan förstå hur det känns! Nej, jag kan så klart inte veta exakt hur det känns för dem. Men detta med att bryta upp, byta sammanhang, vara rädd att förlora kompisar, det kan jag relatera till. Verkligen! Jag har flyttat från Sverige till RCA till Sverige till RCA… ”Den blomstertid” är för mig så väldigt förknippad med känslan av att detta är de sista minuterna jag spenderar med just den här klassen, på just den här skolan. Känslan av att till hösten ses de andra igen, men då är jag inte med.

Hade jag haft chansen att leva om mitt liv hade jag inte bytt. Jag är glad över att ha fått den uppväxt jag fått. Men uppbrotten gör fortfarande ont och jag önskar så innerligt att jag kunde skona mina barn från den där känslan. Men med tiden kommer de också att lära sig tänka som jag. Tänka förbi det jobbiga. Våga känna vemod och sorg, och samtidigt våga lita på att det som kommer härnäst, det blir också väldigt bra.