Röster från CAR om de etniska/religiösa motsättningarna

Trots att jag nu är mer isolerad från nyheter om vad som händer i CAR än någonsin, finns det fortfarande en sak jag kan dela med er när det gäller konflikten i landet, nämligen vad enskilda personer på plats tänker om situationen. Under de tio dagar jag varit här har jag hunnit prata med den del människor jag känner, och bilden jag får tycker jag (fortfarande) är mer hoppfull än den som utmålas i media. Samtidigt finns det oroande tecken på en allt tydligare polarisering bland vissa grupper.

En vän i Bangui, som jag pratade med samma dag som jag kom, gjorde klart att hon var väldigt negativt inställd inte bara till Seleka, utan till “alla muslimer”. Hon berättade att alla muslimer i Bangui numera är beväpnade, även kvinnor och ibland till och med barn! När jag ifrågasatte detta sa hon att hon sett det med egna ögon. När jag sa att det även bland kristna måste finnas kvinnor som är våldsamma, sa hon att det stämmer, men att dessa kvinnor i alla fall är disciplinerade, inte som de muslimska kvinnorna som bär vapen under sina kläder och attackerar vem som helst… Samtidigt var denna vän väldigt orolig för fortsatta attacker mot muslimer, eftersom hon själv har muslimskt påbrå. Hon hade bytt namn på sin dotter, som har ett arabiskt namn, och sagt åt henne att hon inte får klä sig som hon brukar eftersom det får henne att se ut som en muslim.

När jag var i Bangui hann jag också ringa och prata med en vän från Berberati. Liksom min vän i Bangui är hon kristen, i detta fall inte bara i den bemärkelsen att hon tillhör en etnisk grupp som räknar sig som kristen, utan även aktivt praktiserande kristen. Hon berättade att Seleka hade lämnat Berberati, och att situationen kändes mindre spänd än tidigare i och med detta, men många muslimer hade också lämnat stan, och hon sa att det började bli svårt att hitta importerade varor att köpa. (Muslimer/”arabiska” grupper är de som står för en stor del av den ekonomiska aktiviteten i landet.) Hon sa också att det fortfarande finns spänningar mellan anti-balaka och de muslimer som finns kvar. Hon och hennes man har pratat mycket om det här, och har sagt att de inte förstår hur det kan vara en lösning att köra bort alla muslimer från RCA. Det är ju deras land också, vart ska de ta vägen om de inte får vara här? Jag tror inte att denna typ av funderingar är unika, utan jag tror att det är ganska många som tänker som min vän i Berberati. Tyvärr finns det nog också många (och kanske allt fler) som tänker och känner som vännen i Bangui.

Här i campen har vi både kristen och muslimsk personal, men med en övervikt av kristna. Muslimerna har alltid hållit sig lite för sig själva, men det har ytterst sällan varit något problem att arbete tillsammans. Sedan jag kom hit har har jag pratat med ett par kristna som nu säger att de känner en väldig motvilja mot muslimer. När jag påpekar att de har kollegor inom CAWA som är muslimer, säger de att “de är ju annorlunda, de är som vi, de är inga riktiga muslimer”. De flesta jag pratat med säger dock att de inte förstår varför anti-balaka vänder sig emot hela den muslimska befolkningen. En man från Bangui sa att man kan ju förstå den reaktionen, speciellt bland dem som fått familjemedlemmar dödade av Seleka, men det är fortfarande inte rätt. En annan man hade en tanke om att de flesta anti-balaka är “godobés” (lösdrivare) som utnyttjar situationen för att plundra muslimska hem, som ofta är mer välbärgade än kristna hem (återigen: muslimer/kristna att se som etnisk snarare än religiös tillhörighet). Överlag uppfattar jag väldigt lite stöd för anti-balaka, även bland dem som är negativt inställda mot muslimer.

Igår pratade jag med en av våra muslimska anställda, som kommer från Berberati. Han hade då precis fått höra att anti-balaka hade dödat ett antal muslimer i Berberati och förstört deras hus. Han var såklart orolig och bad mig att ringa Erik för att försöka få veta hur det gått för några av hans vänner. Han var lessen och sa att han tycker att det känns tungt att muslimerna får skulden för vad Seleka har gjort. “Seleka var lika hårda mot oss som mot någon annan,” sa han. “De sa att vi stod närmare de vita och hade fått del av deras rikedomar, så därför plundrade de oss värre än de kristna.” Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till detta påstående, överlag har det ju sagts att kristna blev värst utsatta av Seleka, men hur väl detta egentligen stämmer vet inte jag. Min egen tanke är att det inte riktigt finns ett tydligt mönster att följa ända från början av konflikten. Det kanske finns tendenser åt ena eller andra hållet, men är övertygad om att både kristen och muslimsk civilbefolkning har hamnat i kläm för Selekas framfart. Som det är just nu, när Seleka försvagas och anti-balaka verkar bli allt starkare, blir det mer och mer tydligt att muslimer är mest utsatta. Vad jag hoppas på att är att stödet för anti-balaka inte ska öka, och att det internationella samfundet, både utländska trupper, hjälparbetare och media, ska se och stötta de kristna som inte vill se en ökad konflikt. Det finns fortfarande mycket lokal kapacitet för att skapa fred. Vill utländska insatser göra skillnad måste de förstå detta och arbeta tillsammans med dessa lokala krafter.