Regn

Det är regn på gång. Visserligen lider det mot slutet av regntiden, det märks på de svala nätterna och dimmiga torrtidsmorgnarna, men det dröjer några veckor än innan vi kan glömma de häftiga skyfallen och åskovädren, och ikväll är det dags igen. Det var en vecka sedan sist, men idag har vi känt ända sedan middagen att det är något på gång. Luften är kvav och fuktig, och när jag spelar lite fotboll med Theo ute på gårdsplanen dröjer det inte många minuter innan det fullkomligt dryper om mig. Jag spanar mot norr och ser att himlen börjar mörkna åt ”regnhållet” till. Ovädren kommer nästan alltid från samma håll, så även idag. Vi börjar plocka in lite tvätt. När regnet väl kommer brukar det komma fort!

Jag läser just nu en bok, Söndra och Härska, där Henk Wesseling berättar om uppdelningen av Afrika under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Där står det att centrala Afrika länge undveks av européerna för att man såg det som en ”otillgänglig plats med mördande klimat”. Det där med ”mördande klimat” vet jag inte om jag vill hålla med om, jag trivs bra i värmen, men det ligger ändå något i uttrycket. I Europa kan man få en känsla av att människan trängt undan naturen så till den grad att hon fullständigt behärskar den. Så är inte fallet i Afrika. I Afrika är det naturen som har övertaget.

När regnet kommer tvingar det alltså till sig all min uppmärksamhet. När de första dropparna faller är tvätten, som väl är, redan under tak. Däremot ligger fortfarande Theos halmhatt, ett tygstycke, en handväska samt Axels badbalja, kvar utanför huset. Trots att det inte tar mer än några sekunder att få in det hinner Frida bli genomblöt innan hon skrattade dyker in genom dörren! Själv styr jag mot sovrummet för att dra ut alla sladdar ur väggkontakterna. Om åskan kommer – och det gör den nästan varje gång det regnar – är det annars väldigt stor risk att både datorer och skrivare ryker. Bokstavligt talat.

Idag kommer vinden från väster, och det betyder att det regnar in genom vårt sovrumsfönster. Kommer vinden från öster är det toan som blir blöt, men nu är det alltså sovrummet. Det har bara regnat några minuter, och redan har det bildats pölar på fönsterbrädet. Snart kommer det att droppa ned på golvet. Jag hämtar trasor och för att försöka suga upp det värsta. Lägger plastad frotté över skrivaren också, och lägger upp alla lösa sladdar på bordet innan jag går vidare för att kontrollera de andra rummen, allt medan regnet dånar mot plåttaket, så högt att jag kan sjunga för full hals utan att någon hör.

Visst, man borde kunna bygga bättre hus som inte läcker. Täta alla springor och dessutom se till att inte glömma handväskor ute i trädgården. Men det skulle ändå inte hjälpa. Regnet skulle ändå inte lämna mig opåverkad. Regnet och den tillhörande stormen är en förödande kraft som sliter kvistar och grenar från träden, förvandlar vägarna i Berberati till lervälling, gräver djupa raviner i marken och titt som tätt lyfter taken av husen…

Stormen är över. Jag städar upp, jag startar datorn och jag konstaterar att vårt Internet i alla fall inte blivit utslaget. Inte den här gången.