På andra sidan galenskapen

Ni som följer mig på Instagram eller på Facebook vet redan att jag sedan drygt två dygn är i mål efter de 47,5 kilometerna i Bergslagsleden Ultra. Men jag kan ju kosta på mig en uppdatering här också. Så här såg det ut strax efter klockan fyra i lördags när jag, med ben tunga som cement, lyckats pressa mig till en liten minispurt över mållnjen.

Jag var en av dem som spenderade längst tid i löpspåret, precis snäppet över sju timmar, varav de första två var i mjukt, disigt skolsken och övriga i regn. Men det var precis vad jag hade väntat mig. Det här är första gången i mitt liv som jag sprungit så långt och jag hade två absoluta målsättningar: att över huvud taget ta mig i mål och att ha roligt. Båda uppnådde jag. I mål kom jag bevisligen, och roligt var det, även om det också var sjukt jobbigt. Jag hade dessutom hoppats att klara det på runt, eller helst under, sju timmar, och med en sluttid på 7:01:02 anser jag nästan att även det är uppnått. Med bättre förhållanden (läs: med mindre regn, lera och hala stenar) är jag rätt säker på att jag varit under sju timmar.

Framför allt gav loppet mersmak. Nu har jag en tid att utgå från och sikta på att slå nästa år.

Men nu får bloggen återgå till CAR-besöket. Någon träningsblogg kommer jag aldrig att börja skriva.