Namn med en mening
Inspiration till dagens inlägg har jag hämtat från en kommentar som jag fick igår. Det var en av mina gamla lärare från Svenska Skolan i Berberati som önskade mig lycka till med namnvalet och sedan fortsatte: ”…men välj inte MajLis Dahlqvist (det är lite långt och tungt) och inte Karlsson (det låter så fult på franska)!”
Namngivningslagarna i Sverige verkar ha luckrats upp en del på sista tiden, det märkte jag när jag satt och googlade på namn och försökte hitta idéer till vad mina egna små busar skulle heta. Namn som Hallón, Sommar och till och med Trollet (och Yangere!) blir godkända. Jämfört med RCA är Sverige dock fortfarande ganska restriktivt. Här finns det över huvud taget ingen myndighet som lägger sig i namnvalet, och därför kan barnen få heta lite vad som helst. Faktum är att det springer runt ganska många ungar (och vuxna med för den delen) med minst sagt innovativa namn.
Dels är det ganska vanligt att ge barnet namn efter en bekant till föräldrarna, kanske en respekterad släkting eller varför inte en utländsk missionär. Ovanstående MajLis Dahlqvist och Karlsson är exempel på detta. Här i Berberati vet jag en liten flicka som heter Anita, och någonstans ska det också finnas en pojke med det stolta namnet Hippopotame Bengt-Åke Gustavsson. Dessutom har jag ju min egen lilla Emelie Rebecca, Geres dotter i Ndele.
Namnet kan också berätta något om hur det var när barnet föddes, som Passis Trois Mois, Tre Månader, eller en pojke i Gamboula som jag och mamma träffade en gång när jag var liten, som hette Handa Mbi, Lurade Mig. En vän till mig här i Berberati döpte sin pojke till Duracell efter en ovanligt lång förlossning. Duracell är ju ett batteri som är känt för att räcka länge.
Kära läsare, jag vet att många av er har bott i RCA, och ni har säkert fler exempel. Om ni vill får ni hemskt gärna dela med er av dem i en kommentar, så lägger jag upp dem i nästa inlägg.
Namnet till Barthelemys dotter då? Efter mycket funderande bestämde jag mig för Lina Othilie. Lina efter min syster (fast mest för att det betyder ”kraftfull”, och det tyckte jag passade på en flicka som vägde så mycket som 3,7 kg). Othilie som en fransk form av min gammelmormors andranamn Ottilia (hennes förnamn Sigrid är alltför svårt att uttala på sango.) Gammelmormor blev nästan hundra år och bodde hemma i sin egen lägenhet ända till slutet, lagade sin egen mat och bäddade åt sig i kökssoffan varje kväll. Om egenskaper följer med namnet så är detta något som är värt att föra vidare.