Min bok ges ut på Kikkuli Förlag

Jag ska ge ut en bok!

Ni som följer mig på Instagram har redan sett det, att jag i förra veckan skrev på mitt första förlagsavtal. Det är Kikkuli Förlag som kommer att ge ut min barnbok om Yassi, och jag är så himla glad att jag tagit mig hit!

Som genom ett konstigt sammanträffande hade jag bara några veckor innan beskedet från Kikkuli lagt ut en annan bild i mitt Instagramflöde, på ett frankerat kuvert märkt ”Manus”. Att döma av dessa bilder har det alltså gått väldigt fort. Men som ni vet visar sociala medier sällan hela verkligheten. Därför tänkte jag att det kunde vara dags berätta lite mer om vägen fram till detta efterlängtade avtal.

Var börjar jag? Intresset för att läsa har jag haft så länge jag kan minnas, och det följdes också tidigt av en längtan att berätta mina egna historier. I lågstadiet skrev jag små egenillustrerade böcker med titlar som ”Berättelsen om kålhuvudet” och ”Skolresan till Pluto”. Redan då hade jag en dröm att bli författare, och allteftersom åren gick fylldes skrivbordslådorna – och så småningom datorn – av dikter, noveller och påbörjade berättelser.

2009 startade jag bloggen och fick i och med det en liten läsekrets. Responsen från läsare peppade mig, och alldeles särskilt värmde kommentarerna om att jag skrev bra. Det fick mig att vilja skriva ännu mer, och jag började läsa böcker om skönlitterärt skrivande för att lära mig mer om själva hantverket.

Hur det sedan kom sig att jag började fokusera på barnböcker vet jag faktiskt inte riktigt. Till viss del hade det nog att göra med att jag blev förälder. Men det är också så att barn- och ungdomsböcker har hört till de viktigaste jag någonsin läst. Och samtidigt tyckte jag att det saknades böcker. Jag hittade hål i barnlitteraturen som jag ville fylla. Den 23 april 2013 började jag skriva berättelsen om Yassi. Jag vet datumet så exakt eftersom jag, samtidigt med själva berättelsen, började skriva en loggbok om hur arbetet utvecklades. I mitt första inlägg i loggboken står det bland annat: ”Jag har länge tänkt skriva en barnbok med personer från Centralafrika. Inget exotiskt, bara vanliga berättelser om barn som utspelar sig i den miljön. […] Jag har en huvudperson, Yassi”.

Så föddes alltså min Yassi. Den första versionen av texten var en bilderbokstext. I juni samma år, alltså två månader senare, tyckte jag att jag hade bearbetat den riktigt noga – jag hade till och med haft några testläsare! – så jag skickade in den till ett förlag. Den blev refuserad, och tur var väl det! När jag läser den versionen idag ser jag verkligen hur mycket jag lärt mig sedan dess.

Men min alldeles för mångordiga bilderbokstext räckte ändå för att ta mig in på Linnéuniversitetets kurs ”Att skriva barnlitteratur”. Där insåg jag snart att den behövde mycket mer än bara finslipning. Framför allt var det ingen bilderbok jag hade skrivit, utan ett utkast till något längre. Och så satte jag igång och skriva om alltihop. Jag fick en massa bra respons på kursen och berättelsen utvecklades. Efter ett år var jag redo att skicka till förlag på nytt.

Det blev en lång väntan, som följdes av ett antal refuseringar. Jag försökte göra en ny redigering av texten men fastnade i en lång period av tvivel på att jag alls hade skrivit ”rätt” berättelse. Jag skickade så småningom in igen och fick nytt hopp när det kom ett mejl med lite mer personlig respons – som sedan ändå blev en refusering. Och tiden gick.

För ungefär ett år sedan tog jag fram texten och läste den med delvis nya ögon. Då var det så länge sedan jag tittat på den att jag kunde se nya detaljer. Jag skrev om det första kapitlet och lyckades styra upp några passager senare i berättelsen som jag inte riktigt varit nöjd med tidigare, och skickade iväg manuset igen.

Och så kom det där mejlet från Kikkuli. Jag satt hemma och redigerade en annan text när det dök upp i inkorgen. Hjärtat slog ett extra slag. Jag stålsatte mig för ännu en refusering och öppnade med lite ont i magen. Men det var ingen refusering. Där stod de efterlängtade orden: Vi vill gärna ge ut din bok. Jag satt en lång stund framför datorn och bara log. Yassi hade börjat hitta ut i världen.

Än är det mycket jobb som återstår. Det ska redigeras och illustreras. Det kommer att ta sin tid. Om ungefär två och ett halvt år kommer ni att kunna läsa min bok. Det blir knappt tio år allt som allt, från det att jag skrev första ordet om Yassi. I kursen ”Att skriva barnlitteratur” minns jag ett författarbesök där författaren – jag minns tyvärr inte vem – pratade om att det tagit tio år för henne också. Och det kändes som en oändligt lång tid. Nu när jag själv är här känns det ändå helt rimligt. Vi har nog behövt den här tiden, jag och Yassi. Men sedan hoppas jag att det inte dröjer ytterligare tio år till nästa bok.

Och innan boken kommer får ni hålla till godo med bloggtexterna. Några inlägg av mer skönlitterär karaktär hittar ni här.