Mat

Många frågar om det finns någon speciell svensk mat som jag saknar när jag är i RCA, och som jag längtar efter att äta nu när jag kommer till Sverige. Här kommer svaret, helt tveklöst: filmjölk, grovt bröd, leverpastej och vällagrad ost! Gissa om jag njuter av mina frukostar!

Annars är sanningen den att jag oftast är mer än nöjd med att äta det som finns där jag befinner mig. Jag tar sällan med mig vare sig kaviar till RCA eller maniok til Sverige. Sedan händer det att någon annan gör det och bjuder, och då tackar jag inte nej, men jag kunde egentligen lika gärna leva utan den där exotiska smakupplevelsen. Och om jag någon gång tar med mig något brukar det ändå gärna bli stående. Jag har fortfarande kvar centralafrikanskt jordnötssmör som jag tog med till Sverige för två år sedan, och mina Turkisk Peppar-godisar som jag hade med till RCA nu senast slängde jag till slut bort för att de blev äckliga.

Ibland tänker jag att man kanske borde vara lite smart och ta med det godaste härifrån dit, och det godaste därifrån hit. Min svägerska är bra på det. Hon har centralafrikanskt kaffe i Sverige och svensk gravad lax i RCA. Jag är lite imponerad av att hon orkar engagera sig. Det är ju sant att det är gott! Men ändå, nej, det är nog inte min grej det där. För mig funkar det bäst med äpplen i Sverige och mango i RCA, filmjölksfrukost i Sverige och kaffefrukost i RCA. Med variationer, givetvis, men ändå. För mig förlorar maten lite sin charm om den stått och väntat på mig i ett skafferi alltför länge, för att plockas fram vid ett speciellt tillfälle då jag verkligen ska NJUTA!

(Och för er som vill invända: ja, jag hade en elandfilé med mig i bagaget nu senast, men det var inte i första hand för min egen skull, utan för att bjuda familjen. Det är inte samma sak.)