Månadens bok: Mammas sovsjal

Mammas sovsjal av Chimamanda Ngozi Adichie och Joelle Avelino

Om boken

Chimamanda Ngozi Adichie är författaren från Nigeria som redan är känd och älskad för romaner som Americanah och En halv gul sol. Mammas sovsjal är hennes första barnbok, och hon skriver den efter att hon själv fått barn och i och med det förändrat – eller kanske breddat – sin syn på sig själv som författare. I en intervju med Vogue berättar hon att innan hon blev mamma var hennes berättelser alldeles för mörka för att kunna bli till barnlitteratur. ”Jag började skriva, och innan jag visste ordet av hade någon dött”, säger hon. Men i leken med sin egen dotter fann hon så inspiration till Mammas sovsjal, en varm och mjuk berättelse, helt fri från mörka inslag.

Bokens huvudperson är Chino, vars mamma har en sjal som hon knyter runt huvudet varje natt för att håret ska hålla sig mjukt. Chino tycker mycket om mammas sjal, så när mamma ska gå till jobbet på morgonen frågar hon om Chino vill leka med sjalen. Det vill Chino gärna! Och sjalen visar sig vara användbar till mycket. Den kan vara filt, en fladdrande svans, det går att leka tittut under den, och Chino kan till och med klä ut sig till mamma! Hela dagen får Chino ha sjalen, ända tills det är dags att gå och lägga sig igen. Då drar mamma av den från Chinos huvud med ett wiioooh! Precis som när Chino drog sjalen av mammas huvud på morgonen.

En afrikansk vardagsberättelse

Chimamanda säger själv att Mammas sovsjal är en hyllning till den afrikanska kvinnans vardag. Att sova med en sjal runt håret är väldigt vanligt för kvinnor med afrohår. Ändå är det något som väldigt sällan förekommer i barnböcker. För alla oss som är vana vid barnböcker där mammorna är vita och har rakt hår kan det kännas lite främmande och spännande med en bok om en sovsjal, men egentligen tror jag att Mammas sovsjal bäst kan förstås som en afrikansk variant av genren vardagsskildringar för de allra yngsta. Kanske något i stil med böckerna om Sickan eller Alla tre på förskolan. Själv tilltalas jag väldigt mycket av just blandningen mellan det som känns lite främmande, och det som känns helt och hållet bekant. Jag har själv ingen sovsjal, men både jag och min fyraåring kan lätt relatera mycket annat i boken, som att det känns lite jobbigt att skiljas åt när mamma ska till jobbet, eller att mycket blir lättare om det görs till en lek.

Jobba med boken

Fundera

Chino tycker att det känns jobbigt när mamma ska till jobbet, men när hon får låna mammas sovsjal blir det lättare att stå ut med att behöva vara ifrån henne hela dagen. Hade du någon sak som du tröstade dig med när du var liten och din vuxna skulle lämna dig någonstans? Kanske ett favoritgosedjur? Något särskilt som luktade som din vuxna? Har du kanske fortfarande någon sak som får dig att känna dig trygg?

Rita ett eget tygmönster

Afrikanska tyger, som tyget i mammas sovsjal, finns i alla möjliga färger och mönster. Kanske har du redan sett många afrikanska tyger och vet hur de kan se ut. Annars kan du googla på ”afrikanska tyger” så får du se många exempel. Ofta är mönstren färgglada och upprepas på ett regelbundet sätt. På Chinos mammas sovsjal finns det till exempel stora röda ringar och små blå. Hämta inspiration från boken och från andra bilder du hittar och designa ditt eget tygmönster. Testa gärna olika tekniker. Kanske kan du klippa och klistra, eller måla ett mönster med oljepasteller och därefter måla hela bakgrunden med vattenfärg?

Hitta likheter

I Mammas sovsjal får vi veta ganska mycket om hur det är hemma hos Chino. Genom texten och bilderna får vi till exempel veta vilka som bor hemma hos henne, vad hon brukar göra på dagarna, vad hon har för leksaker och vad hon äter till mat (i alla fall just den här dagen). Titta i boken och försök hitta likheter mellan Chinos dag och hur en dag kan se ut för dig. Kan du hitta fem likheter? Tio? Ännu fler?

Vill du läsa om fler Månadens bok? Här finns en lista över alla böckerna.