Lite väl närgångna smådjur

Under en safari är det mycket fokus på de stora djuren som finns i bushen: eland, bongo, bufflar, leoparder, olika mindre antiloper, vårtsvin… Vad man inte pratar lika mycket om är alla de mindre djur och småkryp, som inte bara finns där ute i jaktmarkerna, men som kommer ända inpå knutarna, och till och med närmare än så. För det mesta är det inget som jag reflekterar så mycket över. Jag har inga större problem med stora spindlar som kryper omkring på väggarna, grodor som letar insekter under sängen och cikador som flyger omkring i duschen och krockar med allt och alla, bländade av ljuset från taklampan. Allt det där hör liksom till det här livet, och är inte så mycket att orda om.

Men vid den här tiden på året, när regnen gör att allt fler djur söker sig in i huset, så att jag ena dagen är millimeter från att trampa på en orm (som lyckligtvis visar sig vara en ofarlig och mycket slö “hus-orm”), och natten därefter vaknar av en brännande smärta i armen och, skrämd av att någonting kryper på mig, tänder ficklampan och upptäcker en fet tusenfoting med två centimeterlånga gifttaggar längst bak på kroppen, då tycker även jag att det hela börjar bli lite väl närgånget. Jag lyckas få bort tusenfotingen från sängen och döda den innan den sticker någon annan, och morgonen därpå vädrar vi alla sängkläder och inför en ny regel: våra sängar är privat område och ska skyddas med väl instoppade myggnät, dag som natt. Men trots denna försiktighetsåtgärd kommer jag i fortsättningen lyfta på alla täcken och kuddar och kolla att allt är som det ska innan vi lägger oss…