Låt oss inte styras av rädsla! #thursdaysinblack

Med ord som regeringskris och nyval snurrande i skallen får veckans Thursdays in Black-inlägg bli en text i den svenska politikens tecken. För händelserna som ledde fram till Löfvens drastiska besked igår har verkligen snurrat i mitt huvud, så till den grad att jag hade svårt att somna igår kväll, och det hör inte till vanligheterna! Det har nu redan hunnit skrivas spaltkilometer om vad de olika politikerna sagt och gjort, hur de borde och inte borde ha agerat, vilka som kan tänkas tjäna och inte tjäna på ett nyval, och så vidare. Och mer lär det bli, så jag ska försöka fatta mig kort och fokusera på just detta med “strukturer som leder till våld”, med en liten touch av mitt perspektiv från ett annat land som också befinner sig i en djup kris – av helt andra mått än den svenska men ändå med vissa likheter. (Och, bara så ni slipper fundera över bilden: nej, jag är inte gravid. Detta foto är taget för flera år sedan.)

Idag bär jag svarta kläder för att protestera mot rasism och främlingsfientlighet. För anledningen till att detta med regeringskrisen och nyvalet gjorde mig sömnlös igår var en oro att Sverigedemokraterna ska få sätta agendan i nyvalet. Att det i praktiken blir en folkomröstning om invandringen, och att valdebatten ska bli en pajkastning med välslipade men inte särskilt djuplodande argument för och emot invandrare. Oavsett vad valresultatet blir har vi allt att förlora på en sådan debatt.

I september röstade 13% av svenskarna på ett parti som spelar på människors rädsla för det annorlunda, det okända. Ett parti som vädjar till sina presumtiva väljares gemensamma identitet som svenskar – och därmed stänger ute alla dem som bor i vårt land och kanske inte känner sig som svenskar. En sådan polarisering mellan olika grupper i samhället är farlig. Visst bildar människor alltid grupper, vi är sådana, de allra flesta av oss vill inte vara helt ensamma utan vill vara en del av en gemenskap. Gott så. Men när gemenskapen blir en uteslutande gemenskap, och man sedan börjar skylla samhällets problem på en annan grupp, en som står utanför min egen, då har man satt igång ett farligt spel. Vi människor är nämligen rätt så bra på att sälla oss till den allmänna åsikten i “flocken”. Speciellt om den sätter mig själv i ett bättre läge. Om jag är arbetslös och får höra gång på gång att det beror på att “invandrarna tar mina jobb”, och dessutom kanske har en bekant som har en byggfirma som går dåligt på grund av konkurrens av billig arbetskraft från Polen, ja då är det ganska lätt att börja se invandring som ett hot mot min existens. Låter man dessa tankegångar utvecklas vidare har snart hela min grupp enats om att invandrare tar våra jobb. En strukturell förändring har ägt rum inom gruppen. Åsikten att invandrare tar jobben har blivit allmänt accepterad. Samma typer av förändringar kan självklart även äga rum i en grupp som står emot min egen. Eftersom grupperna nu tycker rätt så illa om varandra blir man sämre på att kommunicera. Utebliven kommunikation leder ofta till minskade möjligheter att förstå den andre. Minskad förståelse leder till minskad acceptans för “de andras” beteende, eftersom man inte förstår bakgrunden till deras handlingar. Det man inte förstår är det också lätt att skrämmas av, och är man rädd är man ofta mer benägen att ta till drastiska metoder för att skydda sig själv och det som är viktigt för en.

Ja, jag tror ni förstår vad jag menar. Börjar man aggressivt framhålla att vissa grupper i samhället skapar problem, kan det bli en självuppfyllande profetia. Det är något vi sett hända i CAR de sista åren. Det är något som kan hända i Sverige också, även om det just nu känns mycket avlägset, ja, faktiskt alldeles otänkbart, att det skulle gå lika långt som i CAR.

För vad Sverige har, som inte CAR har, är en välfungerande stat och ett politiskt system som vi har förtroende för. Ok, förtroendet för politikerna är kanske inte alltid på topp, men de flesta av oss litar ändå på att det ska fungera. Att det inte fuskas i val. Att de som inte vinner valet tar det med ro och går i opposition. Att politiker inte har egna små rebellrörelser som de kan mobilisera om saker inte går som de vill. Och att de som ändå skulle drista sig att bryta mot reglerna, skulle ställas till svars för det.

Vad vi måste göra nu är att lita på att vi har en stabil grund att stå på. Den förra valdebatten var full av smutskastning. Man kunde få intrycket att Sverige stod på randen av avgrunden på grund av all kritik och alla katastrofsiffror som kastades fram. Men, med all respekt för människor som hamnat i kläm i den politik som förts under de senaste åtta åren, inte kan vi på allvar säga att Sverige håller på att falla sönder? Vi får sämre resultat i Pisa. Det finns långa vårdköer, det finns en massa arbetslöshet och en hel hög med andra problem. Men vi kommer på sextonde plats i världen när det gäller medellivslängd (och det är bra, med tanke på att det totalt finns över 250 länder i världen). Och jag skulle kunna nämna fler exempel där vi ligger bra till, men jag tror jag nöjer mig så här, för jag tror att ni har fattat min point.

Sverige är ett rikt och i många avseenden välfungerande land. Tillsammans kan vi göra det ännu bättre. Men min önskan inför det kommande nyvalet är att vi inte ska låta oss styras av rädsla. Inte låta oss ryckas med av enkla argument i valdebatter, som försöker skrämma oss till att inte rösta “fel”. Låt oss istället på allvar diskutera de stora frågorna. Gör inte invandringen till en ja- eller nej-fråga. Prata istället om integrationen. Om problemen som finns och hur vi kan undvika dem i framtiden. Ett “Sverige klarar inte mer invandring” från SD, kan inte endast mötas av ett glatt: “Men invandrarna har ju varit med och byggt upp vårt land.” från C. Uppenbarligen är många svenskar oroade över invandringen och integrationen. Den oron måste tas på allvar. Inte besvaras genom att erbjuda att bygga murar mot omvärlden. Vi har fortfarande tid till samtal och konstruktiv debatt. Vi behöver inte ropa efter de snabba och tillsynes enkla svaren.

Jag avslutar med en länk till ett inlägg som jag skrev efter EU-valet, med lite liknande tankar.

God natt.