Kriget i barnboken och i verkligheten

Jag skriver och skriver på min c-uppsats. Idag är inte sista dagen innan inlämning, men däremot sista dagen som jag kan sitta här i mitt kontor i fred, medan barnen är i skolan. I eftermiddag börjar jullovet. Det har vi längtat efter, även om lov för skolbarn inte alltid innebär vila och lugn för föräldrar.

Uppsatsen börjar i alla fall likna något. Det mesta är gjort nu. Men ju mer jag jobbar, desto mer saker kommer jag på som skulle vara intressant att undersöka närmare. Just nu får jag anstränga mig för att inte uppslukas av krigsskildringar, från de barnböcker som jag undersöker och från verklighetens RCA. Jag har fått tillgång till en film som är inspelad en bit norr om Gamboula, där människor berättar om hur svårt livet var när de hade flytt ut i skogen och levde där medan rebellerna härjade som värst. Hur det inte fanns någon mat, hur människor dog av svält och sjukdomar.

Det är en verklighet som känns alltför hemsk att skildra i en barnbok. Men ändå kan jag inte riktigt komma över att barnboksskildringen känns så otroligt romantiserad. Där sover barnen som flytt till skogen på mjukt gräs bland vackra blommor, och när de vaknar hittar de god frukt och friskt vatten att äta och dricka. Mina tankar går inte att hålla i styr, de drar iväg till andra krigsskildringar för barn, och börjar snurra kring hur detta kan göras på ett skonsamt och samtidigt ärligt sätt.

Har ni läst någon ”bra” krigsskildring för barn? Någon som inte ljuger om det svåra men som ändå inger hopp?