Jag önskar att jag hade haft en kamera med mig…

…men det hade jag inte, så ni får nöja er med att försöka skapa er egen bild. Jag var uppe på banken idag igen. Dörren in till det lilla kontoret är en tvådelad, blåmålad svängdörr i trä som hänger lite på trekvart (eller i alla fall på två minuter i). Den ena delen är försedd med glasruta så att man kan se in även om dörren är stängd.

Det var tidig eftermiddag, jag parkerade i en av de fem parkeringsrutorna (noggrant avgränsade, inte med vita streck, utan med decimeterhöga cementväggar) och steg som vanligt in och ställde mig vid disken. Jag fyllde i min uttagsblankett och tog fram mitt uppehållstillstånd i RCA, som fungerar som legitimation. Medan jag sedan väntade på att få hjälp stod jag och såg mig lite om. Jag vände mig mot dörren och upptäckte att en tämligen speciell kund var på ingång. Genom glasrutan, lite sprucken i nedkanten, kikade en get nyfiket in! Han – eller om det var en hon – luktade lite i dörrspringan men bestämde sig tydligen för att stanna utomhus. Kanske föll den svala luftkonditoneringsluften inte i smaken. I så fall borde jag ha gått ut och rekommenderat Berberatis andra bank. Där är det varmare, men de har en dörrvakt så jag vet förstås inte om den lilla behornade kunden skulle ha blivit insläppt där.