Jag längtar inte till Afrika

Idag har det regnat. Och regnat. Och. Regnat.

Vi har mest varit inne och städat och grejat. Några vändor till tvättstugan blev det också, och under en av dessa möter jag en granne som säger: “Nu hade du väl hellre varit i Afrika?”

Och inget ont om mina grannar, men det är ett fascinerande fenomen, detta med oss svenskar och vår fixering vid vädret. Jag är inte bättre själv. Jag pratar väldigt ofta om vädret när jag pratar med svenskar. Om att det är fint. Om att det är pissigt. Om att jag längtar efter sol. Eller regn.

Men vet ni, det är inte på grund av vädret som jag längtar till Afrika. Möjligen ljuset, regelbundenheten i att dag och natt är ungefär lika långa under hela året. Det trivs jag bättre med än att ha kort-korta vinterdagar och lång-långa sommarkvällar. Men jag längtar inte mer till Afrika än regnig dag än en solig. För det är inte värmen jag längtar efter. Inte heller något annat av det där klyschiga om afrikaners gästfrihet eller glada afrikanska ungar som dansar och sjunger istället för att spela datorspel.

Jag längtar ju egentligen inte ens till Afrika. Jag längtar till de ställen i Centralafrika där jag känner mig hemma. Efter vänner jag inte träffat på länge. Efter speciella platser jag tycker om. Inte efter musik i allmänhet utan efter att sjunga i min kör.

Så nej, jag hade inte hellre varit i Afrika just en dag som denna. Jag är faktiskt ganska nöjd med att vara här i Örebro just nu.