Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag,  Rasism, stereotyper och bilden av "den andre"

Inga mer barnsoldater i konflikten i Centralafrikanska Republiken?

Under helgen i Rydsnäs fick jag en fråga om huruvida de olika väpnade grupperna i CAR använder sig av barnsoldater. Mitt korta svar då var att ja, det gör de, men jag har inga siffror. Men nu har jag hittat siffror. Det uppskattas finnas mellan sex och tio tusen barnsoldater i CAR idag. Exakt vilka som ska definieras som barnsoldater är i och för sig lite oklart. Alla under arton år är barn enligt FN:s barnkonvention, men hur vet man vilka som är under arton när många inte har koll på sitt födelseår?

Hur som helst, oavsett den exakta åldern på soldaterna träffade jag många äldre personer under min resa till CAR i mars, som var väldigt oroade över att man nu förlorar en generation, som får lära sig att slåss men inte att läsa. Det ger inte hopp för framtiden.

Vad som ändå känns lite hoppfullt är att en av de första överenskommelserna som gjorts på fredsforumet i Bangui den här veckan är att alla väpnade grupper som deltar i samtalen ska avväpna och släppa alla sina barnsoldater, och avhålla sig från att rekrytera nya. Dessa barnsoldater, killar och tjejer under arton år, som har använts i regelrätta strider men också som kontrollanter vid vägspärrar, som torterare, som tjänare och som sexslavar, ska nu alltså få sin frihet åter.

Men att bli fri är förstås bara ett litet steg på vägen. Alla de tusentals barn som nu ska lämna livet som soldater behöver hjälp att komma tillbaka till ett vanligt liv. Här kommer UNICEF att spela en avgörande roll, berättar organisationens talesperson i CAR, Donaing Le Du, för den franska tidningen La Croix.

Helt klart är att också familjer och det centralafrikanska samhället kommer att spela en mycket viktig roll. Det är ju de som måste välkomna dessa barn tillbaka. “Det händer att familjer inte längre vill kännas vid sina barn”, säger Le Du. Jag studsar lite inför detta, för jag har otroligt svårt att tänka mig en centralafrikan som inte skulle ta emot sitt barn som befriats efter att ha varit barnsoldat. Jag tror att många, som inte har egna erfarenheter från Afrika, lätt tänker sig att det kollektiva samhället som finns här skulle “förbjuda” familjer att exempelvis ta emot en hemvändande barnsoldat. Att det inte skulle vara socialt accepterat.

Jag kan för min del inte se att så skulle vara fallet, åtminstone inte i CAR. Precis som för vem som helst i världen kan det helt säkert vara svårt att åter knyta band till ett barn som haft sådana upplevelser och kanske gjort saker som man inte ens vill kännas vid. Men nog kommer den stora majoriteten av centralafrikanska familjer att vilja ta emot barnen med både kärlek och förståelse. Det tror i alla fall jag.

IF

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Denna sida innehåller kakor (cookies). Genom att klicka på Acceptera godkänner du att kakorna används.