Hyllning till mina gamla löparskor

Kära löparskor,

Jag tänkte passa på och tacka för ett väl genomfört Vårruset ikväll, och för alla mil som ni tagit mig framåt, på asfalt och genom terräng, under Banguis stekande sol och på svala mellansvenska skogsstigar.

Det var ju rätt osannolikt att ni skulle hamna just hos mig. Var ni började er resa vet jag inte, men jag hittade er för ungefär tre år sedan på ett litet bord hos en försäljare i Kilometre 5, det stora marknadsområdet i Bangui, Centralafrikanska Republiken, som nu bara är en spillra av sitt forna jag till följd av konflikten i landet.

När jag hittade er så låtsades jag inte tyckte ni var så mycket att ha. Det var ett spel så klart. Om jag hade visat att jag tyckte jag gjort ett fynd hade priset skjutit i höjden. Nu betalade jag någonstans runt 100 kr, vilket känns mer rimligt. Ni var trots allt lite slitna redan då. Begagnade.

Under vår första tur tillsammans sprang vi längs Oubanguifloden, från Banguis centrum och vidare bort mot Ouango. Alldeles förbi det stora fängelset där några väktare ropade efter oss. Frågade om jag var trött eftersom vårt löparsällskap, min svägerska, hade dragit ifrån ordentligt. Sedan dess har det blivit många turer och ni har hållit ihop bra och varit snälla mot mina fötter.

Men, kära skor, nu tror jag att vi gjort vårt sista lopp ihop. Nu börjar ni bli lite väl trampade och slitna. Ni får vara kvar som träningsskor ett tag till. Men bli inte lessna om ett nytt par så småningom konkurrerar ut er. Ni kommer ändå alltid att ha en lite speciell plats i mitt hjärta, löparskorna från Kilometre 5 i Banugi.