Höstterminen börjar och snart är de här!

Det är bråda dagar, dessa dagar. Skolstart och allt som drar igång inför hösten fyller dagarna, och så plötsligt inser jag att det verkligen bara är drygt två veckor tills de kommer. Besöket från CAR.

Jag ringer dem och pratar om avresan. Funderar över hur många dagar de behöver beräkna för resan till Bangui så att de säkert kommer i tid. Berättar hur det fungerar på flygplatsen i Paris. Jag hade tänkt åka dit själv och möta upp dem och hjälpa dem att hitta rätt, men inser vid närmare eftertanke att jag ju förmodligen inte kommer att hitta dem i vimlet. När jag ringer och förklarar detta blir de förskräckta. Är flygplatsen så stor att jag inte kommer kunna hitta dem?! Det hela slutar med att vi beställer assistans. Så hittar de i alla fall säkert till flyget som ska ta dem vidare till Stockholm.

Och sen. Ja, sen kommer jag stå där på Arlanda och möta dem, tre kvinnor från CAR som då för första gången gjort den resa som jag själv gjort så många gånger att jag tappat räkningen. Och allt kommer att vara nytt för dem. Och jag vet att även jag kommer utmanas att se Sverige med nya ögon, genom deras blickar.

Det ska bli så spännande. Så himla roligt och spännande!