Hallå världen!

Vi har varit nästintill isolerade i några dagar, då vi inte kunnat koppla upp mejlen sedan i torsdags, men nu på måndag morgon fungerar den igen, till vår stora lättnad. Det är inte det att man ständigt måste vara uppkopplad bara för sakens skull, men med den teknik som finns idag så gör man sig beroende av snabba kommunikationer. Den mesta av vår kontakt med kunder och försäljningsagenter sker via mejl, och i en värld där människor förväntar sig att man ska kunna svara omedelbart på deras frågar så är det stressande när dagarna går och man sitter med en hel rad obesvarade mejl. Några dagars tystnad kan ibland vara nog för att en kund ska bestämma sig för att boka hos en konkurrent istället. Men nu är vi alltså tillbaka på världskartan igen, och då kan även bloggen få sig en liten uppdatering.

Här i Kocho är allt bra. Arbetet med campen går framåt, restaurangen är mer eller mindre färdig och vi kan nu sitta och äta vid vårt matbord med utsikt över floden. I köket har vi börjat plocka upp porslin och köksredskap, Charlotte har sytt gardiner och kuddar och jag har gått igenom all mat som stått under regntiden. Ute i jaktområdet är arbetet med öppnandet av jaktvägar i full gång, och inom några dagar ska vi börja bygga en ny fly camp en bit nordväst om Kocho.

För ett par dagar sedan kom våra två jaktguider, Anton Lundkvist och Nicolas Durville, upp med bil från Bangui. Anton hade även med sig sin flickvän Lisa och sin mamma Lollo, så nu har vi fullt hus här. Det är bra för kökspersonalen att få lite ”låtsaskunder” att öva på. På så sätt kan de göra eventuella misstag nu, och så hinner vi rätta till det innan de riktiga kunderna kommer.

Själv ska jag nu sätta mig och räkna på hur mycket arbetskläder vi behöver till våra anställda. Av någon anledning har vi glömt att köpa svarta byxor till kökspersonalen, så det ska beställas från Bangui. Det behövs också strumpor och en del skor. (Charlotte, jag skriver ett mejl till dig med detaljerna.)

Igår var det både lucia och tredje advent. Vi tände tre ljus och gjorde en liten ansats till att sjunga, men det blev inget av det. Istället förklarade vi traditionen med lucia för Nicolas, som kommer från Frankrike. Hans enda reflektion var att det verkade farligt med ljus i håret. Hoppas i alla fall att ni hade en trevlig dag hemma i Örebro eller Vintrosa eller var ni nu befinner er. Tack förresten för mejl som ni skickat hit! Jag ska försöka svara när jag kan.