Gorillor, gorillor

Idag hade vi två gorillaforskare, Magda och Patrice, på lunch. De pratade om sitt arbete, om hur en av grupperna de arbetar med har börjat bli lite väl närgången och hur de ska gå tillväga för att inte utsätta sig själva och sitt team för onödiga risker. Det har trots allt hänt på många andra ställen där man forskat på gorillor, att dessa har attackerat någon av forskarna eller spårarna som kommer alltför nära i fel situation.

Berättelser om gorillaforskning får mig alltid att tänka tillbaka på de två safaris vi arrangerade i Bayanga i södra CAR för åtta år sedan, tillsammans med Andersons African Adventures. Det var ett försök att satsa på något annat vid sidan av våra jaktsafaris, och under våren 2007 tog vi emot två grupper med sammanlagt ett tiotal turister som fick se elefanter, mangaber och gorillor, och dessutom besöka pygméer och se lite av deras liv. Det var två spännande resor, men tyvärr inte riktigt så bra som de hade behövt vara i förhållande till priset för att man skulle kunna satsa på det i längden. Det var lite för mycket jobb, lite för dålig service på plats i Bayanga, lite för långt att resa från Bangui och lite för dyrt att genomföra. Därför blev det aldrig något mer av det hela.

När jag tänker på det där, och speciellt på gorillaspårningen i Bayanga, är det två saker som ligger där och skaver litegrann i tankarna. Det ena är att jag fortfarande känner mig en aning dum för att jag var lite väl entusiastisk själv över gorillorna för att uppföra mig helt professionellt som guide. Jag gjorde lite för stor sak av min egen upplevelse, kände jag. Så om ni som var med på dessa Bayangaresor läser detta, får ni ta detta som en officiell ursäkt.

Det andra är att jag, efter att dessa två safaris var genomförda, fick en förfrågan om jag inte ville komma och arbeta som volontär hos gorillaforskarna i ett halvår. Det erbjudandet ångrar jag att jag inte tog! Vilken erfarenhet det hade varit! Men just då tyckte jag att det var viktigare att få tillbringa sommaren i Sverige innan nästa säsong med vårt safariföretag CAWA skulle ta vid. Tokig prioritering, tycker jag nu, men förhoppningsvis var det inte enda chansen i mitt liv att få en sådan möjlighet.