Fredag morgon i Paris
Jag och Theo vaknar klockan sju i ett litet hotellrum på ett flygplatshotell i närheten av Charles de Gaulle-flygplatsen. Vi är båda ordentligt förkylda, men åtminstone utsövda, till skillnad från igår. Resan hittills har gått bra, även om det finns roligare saker att göra än att flyga nattflyg med en ettåring. De största problemen orsakades dock av Koffimagen, som tydligen inte var särskilt välkommen på flygen.
I Bangui vill de från början inte ens checka in oss, eftersom jag inte har ett läkarintyg som visar att det är ok för mig att flyga. Detta trots att jag uttryckligen frågade när jag bokade biljetten om det behövdes ett intyg, och fick till svar att det absolut inte skulle vara någon som frågade om det. Jag påpekar detta för damen som ska checka in oss, men får till svar att tjejerna som jobbar på biljettkontoret inte gör ett särskilt bra jobb – hur kunde jag bara utan vidare lita på dem? Till slut får jag följa med in på ett kontor och skriva en intygan om att jag tar på mig hela ansvaret om något eventuellt skulle gå snett under flygningen på grund av graviditeten. Mannen som dikterar vad jag ska skriva har inte 100% koll på franska, och så här lyder till slut texten, översatt till svenska:
”Jag, fru Emelie Mararv, åtar mig att vara ansvarig för problem som beror på min graviditet utan läkares godkännande, och att företaget Afriqiyah Airways ansvar inte är inblandat. Bangui den17 mars 2010.”
När denna text är kopierad i ett antal exemplar och utdelad till alla som eventuellt kan vara berörda får vi komma igenom, och inckeckningspersonalen lovar att föra vidare informationen till flygvärdinnorna och till flygplatsen i Tripoli, där vi ska mellanlanda. Trots det blir min lämplighet att resa allvarligt ifrågasatt ytterligare tre gånger innan vi kommer fram till Paris, men vi lyckas i alla fall komma vidare.
Nu ska vi snart iväg till flygplatsen igen för att flyga vidare till Arlanda. Återstår att se om personalen på Worldtravels i Örebro, genom vilka vi köpt biljett till denna sista etapp av resan, gör ett lika dåligt jobb som tjejerna i Bangui. Även här har vi nämligen blivit informerade om att ett läkarintyg inte alls behövs.