Framme men ändå inte

Så är vi, efter en lite mer långvarig resa än planerat, framme i Brazza. Allt gick bra fram till mellanlandningen i Kinshasa. (Ja, bortsett från två utspillda juiceglas och ett hack i min läpp som råkade komma i vägen för Theos glädjeskutt i flygplanssätet…) Men när vi skulle lyfta från Kinshasa och satt lagom (o)uppslukade av säkerhetsfilmen för tredje gången den här resan, dog plötsligt planet. Motorerna stannade. TV-apparaterna blev svarta. Allt blev tyst.

Väldigt tyst.

Efter en liten stund började vi passagerare titta undrande på varandra. Vad hände?

Det gick kanske en kvart. Sen fick vi veta att flyget hade ett elfel och att vi skulle lyfta så snart det var fixat.

Det gick kanske tre kvart. Inget hände. Det började bli väldigt varmt i planet.

Sen hojtade en passagerare: “Det är ett problem med planet, alla ska ta sitt handbagage och gå av!” Och eftersom det inte kom några motinstruktioner från annat håll gick alla snällt av. Inne i flygplatsbyggnaden blev vi noga uppdelade. De som skulle till Brazzaville skulle sitta på bänkarna till höger. De som skulle vidare till Addis skulle till vänster. Mycket viktigt. Mycket viktigt. Några svartklädda poliser gick runt och kollade att alla gjorde rätt.

Barnen var hungriga. Jag hade inga pengar, men som tur var började vi prata med en telefontekniker från Ghana som inte hade en telefon. Byteshandeln var ett faktum. Han fick ringa sin kontakt i Brazzaville och berätta att han var sen. Vi fick två portioner kött och pommes frites, vilket var mycket uppskattat. (Förutom att Axel misstog rödpepparen för ketchup.)

Vi väntade. Ingen information kom angående planet. Ingen visste vad som skulle hända.

Men så plötsligt, efter ett par timmar, var allt klart igen. Dags att gå ombord. Återigen, viktigt, viktigt: “Alla som ska till Brazzaville går ut genom den vänstra dörren och hoppar på den blå bussen. Alla som ska till Addis tar höger dörr och den vita bussen.” De svartklädda poliserna kollade boardingkorten för att se att alla gjorde rätt.

Sen körde båda bussarna bort till planet och vi gick ombord. Tillsammans. Lyfte, och landade i Brazza innan planet gick vidare utan oss tillbaka till Addis.

Och så är nu familjen samlad på Odzalas kontor i Brazzaville. Men här blir vi inte länge. Imorgon bitti vid halv fyra går färden vidare mot Mbomo. Vi hörs därifrån!