Fortsatt osäkert i Centralafrikanska Republiken och civilbefolkningen drabbas hårt

De senaste veckorna har det kommit en rad nedslående rapporter från CAR, som framför allt belyser den alarmerande humanitära situationen och regeringens oförmåga att komma tillrätta med säkerhetsproblemet.

Precis innan helgen kom en rapport från Human Rights Watch om hur Seleka-soldater plundrar och bränner byar och dödar människor ute i landet. Samtidigt kom rapporter om nya oroligheter som blossat upp i Banugi med flera döda som följd. Det hela är både nedslående och oroväckande, inte bara på grund av det direkta mänskliga lidandet – även om det är nog så viktigt – men kanske än mer för att utsatthet och övergrepp riskerar att leda till mer missnöje bland befolkningen, vilket i sin tur kommer att skapa en än mer osäker situation och göra det ännu svårare att göra något åt den humanitära situationen.

Det är också oroväckande att regeringen i Bangui inte vill ta ansvar för problemet. Försvarsminister Noureddine Adam säger till Human Rights Watch att Seleka inte bär något ansvar för dödande och brännande av byar, utan att dessa övergrepp har begåtts av andra väpnade grupper. Byborna själva säger att det är Seleka som varit där, i vissa fall tillsammans med beväpnade män från Mbororo-folket. Nu vet jag av erfarenhet att det brukar råda en viss förvirring bland befolkningen ute i byarna om vem som faktiskt begått ett övergrepp. Finns det en väpnad grupp i området tillskrivs ofta de flesta attacker denna grupp. Gruppens namn blir helt enkelt synonymt med “de som attackerar”, och i detta läge är det alltså inte konstigt att man skyller attacker på Seleka. Att man dessutom skyller på Mbororo är inte heller förvånande. Det kan vara sant, men kan också grunda sig i den fiendskap som sedan mycket långt tillbaka finns mellan den bofasta befolkningen och de mer nomadiska Mbororo. Vad gäller Seleka verkar det i alla fall stå klart att åtminstone delar av de väpnade grupper som genomför attacker mot byar identifierar sig just som Seleka-soldater, och oavsett vad försvarsministern tycker om detta så borde det i sig vara tillräckligt för att han omgående ska få de utlovade provinsadministratörerna och militära befälhavarna, som omnämns i Human Rights Watch-rapporten, i arbete för att försöka minska våldet och skydda sin befolkning.

International Crisis Group publicerade redan den 11 juni en lista med rekommendationer till CAR:s regering, ECCAS och det internationella samfundet. Dessa rekommendationer skulle syfta till att komma tillrätta med säkerheten och den humanitära krisen, främja mänskliga rättigheter, och ta itu med det ekonomiska och politiska problemen i landet. Listan, som kan läsas här, understryker behovet av stöd utifrån både när det gäller militära, humanitära och ekonomiska resurser, samt öppenhet och samarbetsvillighet från CAR:s sida.