Flerspråkighetens paradis

”Familjen”, eller vårt lilla kollektiv, har fått en ny medlem. Eller, först av allt ska jag kanske berätta att en av våra tidigare medlemmar, ”lill-Erik”, dragit österut sedan några veckor. Han är nu ute i skogen någonstans vid Ouanda, syd-öst om Bakouma, för att leta efter ställen där vi kan jaga sitatunga. I måndags kom så Alexis, en fransman som även han ska börja som lärling hos oss. Detta innebär att det nu dagligen talas fyra språk i vårt hus: svenska, sango, engelska och franska. Det märks i Theos vokabulär, som är en salig blandning av ord och uttryck från alla fyra språken.

Vi vuxna roar oss med att försöka lära oss varandras språk och hitta skillnader och likheter:
duscha – sukula ngu – shower – doucher
sitta – duti – sit – être assis
ananas – ananas – pineapple – ananas
kom – ga – come – viens

Alla hävdar så klart att det är just det egna språket som är originalspråket, och att de andra har lånat ord därifrån. Dock tror jag att vi svenskar och centralafrikaner är en aning ödmjukare i detta avseende än engelsmannen och fransmannen.

Att läsa barnböcker är ett utmärkt sätt att träna språk. Roligt kan det också bli. Eller vad sägs om denna tolkning av en känd svensk barnvisa:
I ett huus i skogens sluut, liten tomat tittar uut. Herren skottar fram saa foort, knackaar paa dess poort. Tjalp ack tjalp ack tjalp duu miig, annars skuuten jaagar miig. Kom, jaa, kom i stuugan in, rack miig handen diin.