Fakta om Centralafrikanska Republiken

En av världens mest bortglömda kriser. Ett av de länder i världen som haft absolut sämst ekonomisk utveckling de senaste decennierna och som idag hör till de allra fattigaste. Ett land som väldigt få människor känner till, så att man, i alla fall innan de senaste årens politiska och humanitära kris, fick dra till med 70-talets diktator Bokassa för att få en liten igenkännande glimt att tändas i ögonen på folk.

Men samtidigt ett land som är hem åt 4 miljoner centralafrikaner. Ett land fyllt av människor som lever sina liv genom både skratt och tårar, så som folk gör runt om i hela världen. Ett land med stora resurser i form av både människor och naturtillgångar, och som – det är nästan alla centralafrikaner eniga om – har stor potential att utvecklas till något bättre än vad det är idag.

Centralafrikanska Republiken – vad är det för ställe egentligen?

Karta över CAR med området där jag tidigare arbetet markerat med svart. För mer detaljer, gå till Google maps.

Här finns en lista över förkortningar som används i texterna om CAR på bloggen.

Korta fakta
Namn: Beafrika på sango (används tyvärr inte särskilt ofta), République Centrafricaine (RCA) på franska, Central African Republic (CAR) på engelska
Huvudstad: Bangui
Areal: 622 980 km2
Folkmängd: ca 4,9 miljoner (enl Världsbanken 2015)
Statsskick: republik
Officiella språk: sango och franska
Valuta: Centralafrikanska francs (CFA, eller XAF i officiella valutalistor) (1 € = 655.9 CFA)

Geografi, natur och klimat

Centralafrikanska republiken är, som man kan utläsa av namnet, beläget mitt på den afrikanska kontinenten, söder om Tchad, väster om Sudan och Sydsudan, norr om de båda Kongorepublikerna och öster om Kamerun. Största delen av landet utgörs av en platå på ungefär 500 meter över havet. Landets högsta punkt är Mont Ngaui, 1410 meter över havet, i Yademassivet i de nordvästra delarna av landet. Denna bergskedja är en förlängning av Adamawaplatån, som också inkluderar Bongomassivet i nordöst. Dessa bildar tillsammans Oubanguiryggen, som fungerar som en vattendelare mellan de floder som flyter norrut till Charifloden och vidare till Tchadsjön, och de som flyter söderut till Oubanguifloden, som i sin tur rinner ihop med Kongofloden och fortsätter ut i Atlanten.

Med naturtyper som gradvis skiftar från halvöken i norr till tropisk regnskog längst i söder och speciellt sydväst, har CAR en stor biologisk mångfald och är hem åt såväl savannlevande som regnskogslevande arter. Klimatet är tropiskt i nästan hela landet, med en regntid som infaller ungefär mellan maj och oktober, och en torrtid ungefär mellan november och april. I norr är regntiden lite kortare, i söder gäller det motsatta.

Folk och språk

Centralafrikanska Republiken är glesbefolkat, men bara ungefär 4 miljoner invånare på en yta en och en halv gång så stor som Sverige. Uppskattningsvis bor 40% av invånarna i städer, de flesta i huvudstaden Bangui eller i andra städer i de västra och centrala delarna av landet, medan de östra delarna har en extremt låg befolkningstäthet, med flera miljoner hektar upp mot gränsen till Sudan som helt saknar fasta bosättningar.

Till skillnad från många andra länder i centrala Afrika har CAR ett officiellt språk av afrikanskt ursprung, sango, vilket talas i hela landet och bidrar till en känsla av gemenskap mellan de över 70 etniska grupper som lever inom landets gränser. Sango talades av handelsmän längs Oubanguifloden vid fransmännens ankomst i slutet av 1800-talet. I och med den ökade kontakten mellan olika etniska grupper under kolonialtiden, spreds språket norrut i det område som så småningom skulle utgöra Centralafrikanska Republiken, men som då kallades Oubangui-Chari. Vid självständigheten valdes det, vid sidan av franska, som officiellt språk, och har sedan dess utvecklats och blivit det mest talade språket i landet. De allra flesta barn i CAR idag lär sig sango som första språk, och undervisningen i de lägsta klasserna i skolan (i den mån skolan över huvud taget fungerar) sker på sango, men med franska läromedel.

Naturtillgångar och ekonomi

CAR är ett av världens fattigaste länder. Den ekonomiska utvecklingen sedan självständigheten 1960 har varit katastrofalt låg, och BNP/capita låg 2012 på 926 dollar, för att 2013 rasa till 581 dollar (att jämföra med Sverige på 45067 dollar, se en jämförelse här). Bortsett från en liten produktion av kaffe, socker och några till varor finns ingen industri att tala om, och naturresurserna – framför allt diamanter, guld och timmer – utvinns och exporteras olagligt i stora mängder, utan att inkomsterna kommer landet till del.

Arbetslösheten är mycket hög, och de flesta centralafrikaner, speciellt utanför huvudstaden, lever på tillfälliga jobb och mat som de själva odlar. Vanliga grödor är kassava, jordnötter, majs och ris. Försök har tidigare gjorts att bygga upp större odlingar med cash-crops som sockerrör, bomull, oljepalmer, kaffe och tobak, men idag är produktionen i det närmaste obefintlig.

Historia och politik

CAR har varit befolkat sedan minst 8000 år. Mycket är ännu okänt om den tidiga historien, men så lång tid tillbaka som det finns berättelser nedskrivna har landet legat på gränslinjen mellan folkgrupper som försökt erövra landet norrifrån, och andra grupper som kommit från söder och sydväst. I slutet av 1800-talet blev landet en del av Franska Ekvatorialafrika. De nuvarande gränserna bestämdes, och regionen fick namnet Oubangui-Chari efter de två stora gränsfloderna. Under kolonialtiden var landet en avlägsen region utan något starkt kolonialt styre, som mest användes för att utvinna naturresurser. Upprepat motstånd mot kolonialmakten slogs dock våldsamt ned.

Den 1 december 1958 blev Oubangui-Chari självständigt, och Barthélemy Boganda blev dess förste president. Han omkom dock i en flygkrasch 1959, och det blev istället president David Dacko fick se självständigheten fullbordas 1960 när den nya nationen utropades och fick sitt nuvarande namn, Centralafrikanska Republiken.

Efter Dacko följde Jean Bédel Bokassa, som lät kröna sig själv till kejsare, och efter honom följde fler ledare från de södra delarna av landet, vilket var en del i den utvecklingen som ledde till att den militära gruppen Seleka bildades i norr under början av 2010-talet. Konflikten mellan Seleka och den dåvarande presidenten Bozizé och hans anhängare drev landet in i den väpnade konflikt som blossade upp under 2013 och som fortfarande pågår även om den idag inte kan klassas som fullskaligt krig.