Extended family

Efter en dryg månad av ensamhet har jag fått lite sällskap på Irisgatan. Förra tisdagen lyckades min syster Lina, mot alla odds, att ta sig hem från Island där hon tillbringat ett år med att mjölka kor. Trots att hon har sängplatser på många ställen i Örebro med omnejd (ok, misstolka om ni vill…) så har jag turen att få ha henne boende hos mig under den månad som hon spenderar i Sverige innan det bär iväg till Island igen. Om nu vulkanen tillåter det, vill säga.

Några dagar senare dök även Adam Parkison ned på dessa nordliga breddgrader, alltså den Adam som går som lärling hos oss i RCA. Han skulle flyga hem till USA men blev hindrad av det beryktade askmolnet och blev först sittande i Bangui i flera dagar. Sedan öppnade Charles de Gaulle-flygplatsen i Paris, och vi beslutade att även om han förlorat sin biljett från Paris vidare hem till Kansas så var det i alla fall bättre att han flög till Europa, för att sedan kunna arbeta vidare utifrån denna position. Vi hade en sanslös tur och hittade en Ryanair-biljett till honom från Paris till Skavsta på fredagen, och så fick han alltså några dagars oväntad semester i Sverige. På måndag flyger han från Stockholm till New York och vidare till Kansas.

Att plötsligt vara dubbelt så många runt matbordet är fantastiskt roligt. Privatliv i all ära, men jag hör nog till dem som tycker att rutiner är till för att rubbas. Det är skönt att ha någon sorts ”basprogram” att hålla sig till, men när man börjar gå in sig för mycket i samma spår är det perfekt att få någon som kommer och sover i bäddsoffan och skakar om lite i vardagen och ger den nya färger. Och mina inneboende är heller inga komplicerade människor. Jag känner dem och de känner mig, så vi behöver bara ta hand om varandra så där lagom mycket. Som en familj. Det är trevligt.

Jag, Theo, Lina och Adam alltså. Och så väntar vi ju på Koffi, som borde komma vilken dag som helst. Det verkar vara en bångstyrig krabat, som gör vad h*n kan för att dra till sig uppmärksamhet. Konkurrensen är hård, det har h*n redan förstått. För att vi inte ska glömma bort att h*n finns så har h*n lagt sig på tvären i magen. Imorgon ska jag in till USÖ på kontroll, och eftersom beräknad förlossning är på fredag så är det ganska troligt att de försöker göra något åt det om det fortfarande är tvärläge som gäller. Vändning, kanske igångsättning, vi får se. Det visar sig. Kanske är jag tvåbarnsmamma nästa gång jag skriver. Vuxenpoäng? Ska nog sluta att räkna dem.