Elda för att skrämma bort onda andar!

Ikväll tänds eldar över hela Sverige och huttrande körer sjunger vårsånger och firar vårens ankomst. Så även i min uppväxtort Vintrosa, lite utanför Örebro, där jag själv ska vara med och sjunga om att Vintern rasat ut.

I år bjuder jag med min vän från Uganda, som inte sett något valborgsmässofirande trots att hon bott i Sverige i nästan två år. När hon frågar varför man firar Valborg är det enklaste svaret förstås att säga att man firar vårens ankomst. Men jag tycker att det är roligt att beskriva bakgrunden till traditionen. Här finns många teorier och spekulationer: att eldandet grundar sig i en rent praktisk uppgift att bränna upp ris som man röjt undan i markerna, att man tände stora bål för att skrämma bort rovdjur när betesdjur släpptes ut på bete, eller att det hela är en sorts nyårsfirande. Men min favoritbeskrivning är att vi från början tände eldar och förde oväsen för att oskadliggöra de onda andar och häxor som ansågs släppas loss just i brytningstiden mellan vinter och vår.

När vänner från Afrika hör om denna förklaring får jag ofta ett litet igenkännande leende till svar, och ett konstaterande: “Jaså, era traditioner grundar sig också i sådana föreställningar.” Europa kanske inte är fullt så sekulärt och rationellt och modernt som det ibland vill ge sken av. Eller har i alla fall inte alltid varit.