Det blev ett avtal om vapenvila. Åtminstone för en vecka.

Snabbt kastas korten om. I onsdags var det låsta positioner och man talade om att fredssamtalen riskerade att bryta samman. Idag finns ett avtal om vapenvila. Visserligen säger Seleka att de tänker vänta en vecka och se om Bozize är tillräckligt tillmötesgående innan de definitivt accepterar avtalet, men med tanke på den korta tiden måste man ändå säga att det gjorts mycket stora eftergifter, kanske framför allt från rebellernas sida.

Överenskommelsen är nu att man bildar en ny samlingsregering med representanter från oppositionen. Denna ska styra landet fram till nya val som ska hållas om ett år. Bozize sitter dock kvar fram till 2016. Alla utländska trupper i RCA ska dras tillbaka, utom den fredsbevarande styrkan FOMAC, och politiska fångar ska släppas.

Och man undrar ju så klart: vilka överenskommelser ligger bakom de officiella? Vilka förhandlingar har skett “under bordet”. Många afrikaner tycker att vi västerlänningar är okänsliga och lite korkade som jämt säger allt rakt ut, och inte förstår undermeningar och antydningar i ett samtal. Jag skulle gissa att det finns mycket undermeningar i dessa förhandlingar. Att det officiella avtalet bara är ytan.

Vissa hävdar att allt bara varit ett spel, att rebellerna var betalda av någon “osynlig hand” som på detta sätt försöker pressa Bozize till att göra eftergifter på andra områden. Oljeborrning och en kris med Frankrike har jag tidigare skrivit om. Och man talar om gruvrätter och pengar. Kanske är det sant, kanske inte. Men om det är sant, är det ett farligt spel. Konflikter är ingenting att leka med. Börjar man väl mobilisera, och börjar konflikten eskalera, kan det få helt oavsedda följder. Mobilisering längs etniska eller religiösa linjer. Polarisering. Vi har redan sett det. Bozize som anklagar rebellerna för att inte ens vara centralafrikaner. Rebellerna som enligt uppgift inte plundrar muslimer eftersom det är “deras folk”.

Det RCA jag känner är i grund och botten ett mycket fredligt land med fredliga invånare, kriser och konflikter till trots. Visst finns det motsättningar mellan olika grupper, men inga avgrundsdjupa. Det finns potential. Man har ett afrikanskt officiellt språk som förenar landet. Många människor jag känner försöker arbeta mot etniska skillnader. Det finns gånger då jag frågat vilken etnisk grupp en person tillhör, och han kort och gott svarat: “Jag är centralafrikan”. Tänk om vi kunde gå vidare på den vägen. Jag hoppas att det är möjligt.

Länkar:

Ekot: Centralafrikanskt fredsavtal nått

Journal de Bangui: Pourparlers – accord de sortie de crise signé à Libreville

Jeune Afrique: Centrafrique – un accord de sortie de crise et un cessez-le-feu ont été conclus