Den bästa boken finns inte

Genom en Instagram-utmaning har jag idag fått uppgiften att utse den bästa boken jag läst under året. Ända sedan jag var i lågstadieåldern har jag haft lite svårt med det där att utse ”det bästa” av något. När jag fick frågan vilken som var min älsklingsfärg eller älsklingsrätt började jag tidigt att svara ”det beror på sammanhanget”. Snart började jag också ställa motfrågan: ”Vad menar du med bäst? På vilket sätt?”

Det hela kan ju verka lite veligt och överanalyserande, kanske till och med undvikande. Men egentligen är det enda sättet att ärligt besvara den här typen av frågor. För jag tycker absolut bäst om svart när det gäller byxor, medan jag är väldigt förtjust i orange-röda blommor. Inte tvärt om. Och olika sorters mat kan ju fylla väldigt olika funktioner och vara bäst i helt skilda sammanhang. Tänk ”bästa matsäcksmaten i skidbacken” och ”bästa grillrätten”. Hur många fick samma bild i huvudet?

På samma sätt är det för mig med läsning. Böcker kan fylla så många olika funktioner, och det allra bästa tycker jag är att kunna läsa många olika böcker, som kan ge olika intryck och berika varandra. I bästa fall kan ett plus ett bli tre. Jag har hittills i år läst 69 böcker, och de har alla gjort någon sorts intryck och blivit en del av mitt samlade tankegods. Vissa i större utsträckning, andra i mindre. Så någon bästa bok tänker jag inte utse. Däremot kommer här ett litet urval av de böcker som fastnat lite extra och något av vad de gett mig:

• Fem gånger mer kärlek, av Martin Forster, gav mig många bra tips på hur jag kan förebygga en hel del onödiga konflikter med barnen.
• Milk and honey, av Rupi Kaur, utvecklade mina tankar kring att kärlek och relationer, och om att ta hand om sig själv. Dessutom en stor njutning att läsa den vackra poesin.
• Det där som nästan kväver dig, av Chimamanda Ngozi Adichie, bjöd på mycket igenkänning och fick mig att fundera kring vad som är modigt och ädelt och vad som bara är dumt och självupptaget, och var gränsen egentligen går.
• När hundarna kommer, av Jessica Schiefauer, ledde till mycket funderingar kring nära relationer och när de blir destruktiva, vad som händer i oss då.
• Vi ses när vi ses, av Rose Lagercrantz, var en ren njutning att högläsa från första till sista sidan, och ledde till många fina samtal med barnen.
• The age of magic, av Ben Okri, var svår att förstå, och ibland fick jag verkligen tänka så att det knakade. Den boken har också stannat kvar och jag är väldigt sugen på att läsa om den någon gång.
• 1984, av George Orwell, var riktigt läskig (och tänkvärd) att läsa samtidigt som en Amnesty-rapport som bland annat handlade om ökad övervakning av samhällsmedborgare.
• Hund och Vargs smarta bok, av Sylvia van der Heeden, gav en läggnings-stund så full av skratt att jag fortfarande ler när jag tänker på det.
• Harry Potter, av J K Rowling, har förgyllt många stunder under sommaren med hela sin värld där jag fått vara en tyst besökare.
• Människosonen, av Lennart Hagerfors, placerade på ett effektivt sätt in människan Jesus i ett historiskt sammanhang, och ledde till många tankar om vilken tid han faktiskt levde i, vad som hände inom exempelvis vetenskapen och filosofin under hans livstid.
• En storm kom från paradiset, av Johannes Anyuru, var en sådan njutning att läsa för det vackra språkets skull, och för berättelsen som kunde ha blivit väldigt sentimental men som inte alls var det. Det väckte mycket funderingar kring själva hantverket bakom texten, och vad jag kan lära mig här och ta med in i mitt eget skrivande.

Så. För mig är det bästa att få läsa många böcker, och olika böcker. Det är fantastiskt att ha möjligheten att göra det, och jag är så tacksam att det finns ett sådant oändligt urval av böcker att läsa på språk som jag behärskar. Så är det inte för alla, och det har jag skrivit om här.

Trevlig läshelg!