Demokrati och rättssäkerhet i CAR

Jag skrev för några veckor sedan om det kommande valet i CAR, och om att jag tycker att det kommer för tidigt. Jag tror inte att CAR är redo för demokratiska val. Och jag tror inte att omvärlden är redo att hantera ett resultat av en demokratiskt val i CAR.

Problemet som jag ser är att alltför stor vikt läggs vid just valet när man tänker på en demokrati. Det är kanske inte så konstigt, valhandlingen blir ju en symbol för att alla människor får vara med och bestämma. Men demokrati är inte lika med demokratiska val. I själva verket är valet bara en liten, liten del av demokratin. Det vet vi ju, egentligen. Men det är lätt att glömma bort. Och när så ett val väl genomförts, då är det lätt att tänka: “Bra, då är det klart, nu har det här landet slagit in på den demokratiska banan. Allt är kanske inte perfekt än men det är på god väg.”

Men CAR kommer inte att bli en bättre demokrati till följd av ett val. Tvärt om ser jag en påtaglig risk att ett val gör att demokratiutvecklingen stagnerar. En demokratiskt vald ledare kan göra så som den förre presidenten Bozizé gjorde, och hävda både nationellt och internationellt, att han faktiskt är vald av folket och att han därför är den rättmätige ledaren, att folket har valt hans politik, att han måste ta sitt ansvar och styra landet med järnhand under svåra tider för att undvika att oroligheter blossar upp, osv. En retorik som inte alltid är helt lätt att argumentera emot.

En väldigt grundläggande byggsten i en demokrati är rättssäkerheten. Det måste finnas ett rättssystem som är skilt från makten och där alla är lika inför lagen. Människor måste känna sig trygga med att de som begår brott inte kommer undan med det, oavsett vilka de är. Och då måste man fråga sig: Finns det någon som helst garanti för att ett land som hållit ett demokratiskt val har ett fungerande rättssystem? Eller åtminstone kommer att utveckla ett? Svaret är förstås nej. Det finns inget solklart samband mellan demokratiska val och rättssäkerhet. Det är två olika saker, två mycket viktiga grundstenar i en demokrati, och om bygget ska hålla får man inte fokusera för mycket på en enda grundsten. Alla behövs.

Rättssäkerheten i CAR idag är bedrövlig. Jag vet det, efter att ha hört otaliga berättelser om hur saker går till, berättelser om korruption, om särbehandling på grund av familjeband, om diskriminering grundat på klass och etnicitet.

Därför känns det hoppfullt och riktigt att FN nu kräver att det upprättas en internationell domstol i CAR, som kan utreda och döma de brott som begås i landet. Det är förstås en känslig fråga att det ska komma människor utifrån och blanda sig i CAR:s rättssystem, men jag tror att det är en inblandning som är nödvändig för att komma åt alla de på höga nivåer som begått brott och som idag kommer undan eftersom man inte kan, eller vågar, eller inte ser något vits, med att ställa dem inför rätta.

Istället för att sätta ett datum för när ett val måste genomföras, kanske man borde sätta ett datum för när en sådan domstol måste vara på plats. Det ser jag som ett mycket mer konkret och fruktbart demokratiarbete.

Här kan man mer om FN:s krav på en internationell domstol. (I artikeln finns det för övrigt också lite siffror på antalet flyktingar till följd av konflikten. Ungefär 440000 människor beräknas vara internflyktingar i CAR idag, medan 190000 (majoriteten muslimer) har lämnat landet. Det är väldigt många på en total befolkning på knappt fyra miljoner…)

Banguis centralfängelse Ngaragba speglas i bakrutan på vår bil. (Att ta kort direkt på fängelset är mycket känsligt.)