Centralafrikanska Republiken på randen till folkmord?
Det skrivs mycket nu om den befarade risken för folkmord i CAR. Här kommer (äntligen) mina tankar om det:
Att våldet och övergreppen ökat igen de senaste månaderna i CAR är sant. Lite förenklat kan man säga att det finns två grupperingar som ägnar sig åt ensidigt våld mot civilbefolkningen. Den ena grupperingen är före detta medlemmar det av numera upplösta (men inte avväpnade) Seleka som attackerar civilbefolkningen i vissa delar av landet, framför allt i och runt omkring Bossangoa i nordvästra delarna av landet men även på en del andra ställen. Den andra grupperingen är motståndsgrupper eller medborgargarden, som kallas Anti-Balaka, och som i sin tur begår övergrepp mot delar av civilbefolkningen som anses (på mer eller mindre korrekta grunder) vara allierade med Seleka. Lite förenklat kan även civilbefolkningen delas in i två grupper: de “kristna”, som känner sig hotade av Seleka, och “muslimerna”, som känner sig hotade av Anti-Balaka. Jag använder citationstecken runt beteckningarna “kristna” och “muslimer”, eftersom det inte handlar så mycket om religion, utan mer om etnisk tillhörighet, där vissa etniska grupper är övervägande kristna, medan andra är övervägande muslimska.
Jag tror inte att jag behöver skriva något om de övergrepp som begås, det går att läsa nog om detta i media (se länkar längst ner i artikeln). Det som kan konstateras är att båda sidor har gjort sig skyldiga till grova våldshandlingar mot civila, vilket orsakat, och fortfarande orsakar, stort lidande. Detta är en allvarlig situation som skriker efter en lösning. Att använda termen folkmord kanske därför är befogat, för att få upp omvärldens ögon för omfattningen av katastrofen. Dock ser jag det inte som helt oproblematiskt, för vad man gör när man sätter en sådan etikett på situationen, är att skapa en bild av en befolkning som går att dela upp i två ganska tydliga rivaliserande grupper, och att det redan finns en djup spricka mellan dessa grupper. Så ser inte riktigt verkligheten ut, även om det finns en risk för en sådan utveckling. Det är ju det här som jag brukar tjata om: nyanserna saknas. “Men man kan inte alltid få med nyanserna, man måste förenkla och förmedla en bild av vad som faktiskt händer,” kanske ni invänder. Sant. Men om man förenklar måste man också inse att man förstärker vissa aspekter av en situation. Uppenbarligen hjälper termen “folkmord” till att skapa internationell uppmärksamhet. På samma sätt förhåller det sig med uttryck som “religionskrig” och “islamister”. Och då måste man ju fråga sig: om de “kristna” i CAR märker att de kan få uppmärksamhet och förhoppningsvis hjälp genom att beskriva sig som offer för en islamistisk grupp och dessutom utsatta för folkmordsrisk, kommer de då inte sannolikt att använda just dessa ord för att berätta vad de utsätts för? Resultatet blir att de som beskriver situationen i CAR som “ett förstadium till folkmord” också har förstärkt just den konflikten som man vill förhindra. (Lägg även märke till den övervikt i medierapporteringen som ges åt Selekas övergrepp mot “kristna” grupper, medan Anti-Balakas övergrepp mot “muslimska” grupper oftast beskrivs mycket mindre detaljerat. Är det så att västvärlden valt sida konflikten?)
Vi måste alltså fråga oss vad det egentligen är som pågår. Är CAR verkligen på väg mot folkmord? Vilka är i så fall grupperna som hatar varandra så mycket att de vill döda, till och med utrota, varandra? Faktum är att dessa grupper inte är så lätta att sätta fingret på. Som hjälparbetaren Lewis Mudge säger i The Guardian är det alldeles för kaotiskt för att man ska kunna skilja ut två klara grupper. Visst kan vi prata om “kristna” och “muslimer” mot varandra, men detta är inte två lättdefinierade grupper. Det finns många undergrupperingar och det är långt ifrån självklart att “alla kristna” skulle kunna eller vilja göra gemensam sak mot “alla muslimer”. Eller tvärt om för den delen. Det är inte heller så att hela CAR ser en upptrappad konflikt mellan dessa grupper. Det är mycket rapporter i media om hur kristna tagit sin tillflykt till katolska missionsstationer. Detta är sant och det är en mycket svårt situation för dem som befinner sig där. Men det är inte så att kristna i hela CAR sökt skydd i kyrkorna. Inte heller har muslimsk civilbefolkning i hela landet sökt skydd på säkrare platser för att komma undan Anti-Balakas övergrepp.
Men varför dessa attacker mot civilbefolkningen? Varför så mycket ensidigt våld, men så lite sammandrabbningar mellan de två väpnade grupperna? Finns det några underliggande strategier? Finns det något uttalat mål att utrota den ena eller den andra gruppen? Någon hatpropaganda om att vissa utpekade grupper av befolkningen är ett hot mot landets välstånd?
Nej, jag tror inte att det finns några övergripande strategier. Mest tror jag att det är kaos. Som jag skrivit tidigare befinner sig landet i en allvarlig humanitär kris. Människor dör på grund av brist på sjukvård, brist på mat. Konflikten förstärker den humanitära krisen, för den gör tillgången till mat och sjukvård ännu mer osäker. Men den humanitära krisen förstärker också konflikten. Många ser ingen bättre utväg än att ta till vapen. Det blir ett sätt att överleva. Det handlar om plundring, självförsvar, att skaffa sig makt och en position som gör att man har större chanser att överleva och få ett bra liv för sig själv och sin familj. Detta tror jag är kärnan. Det är det som driver de människor som begår övergrepp, snarare än större strategier om etnisk utrensning och kontroll över staten.
Så vad blir min slutsats av allt detta. För att återigen använda hjälparbetaren Lewis Mudges ord i The Guardian: “Det internationella samfundet har fortfarande tid att förhindra ännu ett Rwanda”. CAR står ännu inte “på randen till folkmord”. Om bara våldet och övergreppen kommer under kontroll finns en väg tillbaka. Om det internationella samfundet vill göra något bör det alltså göras snart, för att förebygga risken för polarisering och eskalering av konflikten. Men de som går in bör akta sig för att välja sida i konflikten. Det är inte bara den “kristna” civilbefolkningen som måste skyddas mot Seleka. Det som krävs är en avväpning på båda sidor, och skydd av alla civila.
Faktiskt verkar något vara på gång. Frankrike håller på och förstärka sin militära närvaro i landet. FN:s säkerhetsråd diskuterar situationen i CAR idag, och har olika förslag om att skicka egna trupper, eller alternativt att stötta den fredsbevarande styrka som redan finns på plats. Mer om det senare.
För er som vill läsa mer rekommenderar jag RFI, för er som kan franska, tex dessa artiklar:
http://www.rfi.fr/afrique/20131123-centrafrique-rca-pas-au-bord-genocide
http://www.rfi.fr/afrique/20131121-rca-centrafrique-seleka-djotodia-misca-fomac-genocide
http://www.rfi.fr/afrique/20131125-situation-centrafrique-devant-le-conseil-securite-seleka-djotodia
Ni som hellre läser på engelska kan bland annat titta här:
http://www.irinnews.org/report/99180/car-a-failed-state-gets-worse