Centralafrikanska Republiken i P1 Morgon
Det har rapporterats väldigt mycket om CAR i olika nyhetsmedia idag, och ni som följer detta har säkert redan sett och lyssnat på mycket. Ett inlägg som jag vill länka till är P1 Morgons inslag morgonen den 10 januari. Lindis Hurum från Läkare Utan Gränser berättar här om läget för de 100.000 människor som sökt skydd vid Banguis flygplats, och Maria Sjöqvist pratar om ECCAS-mötet i Tchad och svarar på frågor om religionsmotsättningarna och den tidigare uppmärksammade folkmordsrisken. Det är inte någon väldigt djupgående analys, men ändå bra och sakligt tycker jag. Det enda som är lite olyckligt är att Lindis Hurum vid ett tillfälle säger att flyktingarna vid flygplatsen nog inte vet så mycket om att EU och andra internationella aktörer överväger att skicka fler fredsbevarande trupper till landet. Jag pratade själv med en vän idag, som är en av dem som sökt skydd på flygplatsen tillsammans med min familj. Hon var mycket medveten om att det förs diskussioner om att sända fler trupper, och välkomnade det. Jag tror inte att hon är ensam om att följa vad som händer på det internationella och politiska planet. Även om dessa människor just nu per definition är flyktingar och lever under väldigt svåra förhållanden, är de ju också fortfarande tänkande personer. Vissa är traumatiserade och orkar kanske inte tänka så mycket längre än till att överleva dag för dag, men det finns också de som inte är SÅ hårt drabbade. Min vän har turen att ha alla familjemedlemmar vid liv, och hon säger att de har det förhållandevis bra. På dagarna kan de röra sig i stan, säger hon, men på nätterna kommer de tillbaka och sover på flygplatsen. När jag frågade hur de sover skrattade hon lite och sa att hon skulle ta ett kort så att hon kunde visa mig sen! Därefter blev hon lite allvarligare och förklarade hur människor sover under presenningar eller bygger provisoriska skydd med hjälp av palmblad. Hem till sitt hus har hon inte vågat gå på veckor. Även om andra delar av stan är ganska säkra, säger hon att man i hennes kvarter riskerar att bli skjuten om man bara visar sig.
Jag tänkte jag skulle skriva lite mer om mötet i Ndjamena också, men det är sent nu så det får bli imorgon.