Övrigt
-
Filmtips?
Idag fick jag tre kommentarer från nya personer på den här bloggen, och då blev jag lite glad. 🙂 En av dem bad om filmtips, och då måste jag tyvärr säga att du vänder dig till helt fel person! Jag tittar nämligen extremt lite på film, har inte haft tv hemma sedan jag flyttade hemifrån och är över huvud taget inte särskilt intresserad. Visst kan jag uppskatta en bra film någon gång ibland, men ska jag koppla av väljer jag oftast hellre att läsa en bok, och ska jag umgås med vänner så gör jag det gärna utan tv:n. Kanske har det att göra med att jag aldrig riktigt vant mig vid att sitta framför tv-rutan. När jag växte upp i RCA hade vi filmkväll på skolan en gång i veckan. Vi elever – ungefär tio barn i olika åldrar – fick välja film en vecka var, och detta ledde till att det ungefär 50% av gångerna blev en film som man inte alls var intresserad av att se. Och när man sedan själv fick välja och det blev My Little Pony eller Ronja Rövardotter (som för övrigt var möglig så att man aldrig kunde se den ända till slutet) så satt hälften av de andra barnen och klagade på att det var en tråkig film. Nå ja, ingen skada skedd egentligen för min del, förutom att det kan vara lite tråkigt ibland när man inte har sett något som ”alla” har sett och pratar om.
Men filmtips… eftersom jag är lite insnöad på Afrika så kan jag rekommendera The Last King of Scotland, som handlar om Ugandas Idi Amin. Men den är ju ganska gammal, så många har nog sett den… En som däremot är bra på film, och speciellt afrikansk film, är Sveriges Radios Afrikakorespondent, Margareta Svensson. Googla lite på henne så kanske det dyker upp något tips. -
Afrikavärme
Ganska ofta får jag frågan hur varmt det egentligen är i RCA, och jag tänkte därför ta tillfället i akt nu och ge ett svar. Det är ungefär så här varmt. Det vill säga så varmt som det varit i Sverige den senaste veckan. Att ange ett specifikt gradtal är inte särskilt meningsfullt eftersom olika temperaturer kan upplevas väldigt olika. Man måste helt enkelt referera till hur det känns för att kunna förklara, och då kommer den här värmeböljan som vi haft i Sverige väl till pass. Jag har nämligen känt mig ganska hemma i den. Min kropp har nästan blivit lurad att den är tillbaka i RCA, där detta är normaltemperatur och där det ska vara bra mycket varmare innan man tycker att det verkligen är VARMT! Utan att reflektera nämnvärt över det börjar jag sova utan täcke, sitter och fläktar mig med en bit papper, duschar innan jag går och lägger mig för att svalka av mig…Jag märker att många tycker att värmen är jobbig. Fullt förståeligt, men själv trivs jag, än så länge. Temperaturen behöver stiga några grader till och luftfuktigheten öka väsentligt innan jag börjar klaga. Här kommer i alla fall några tips för att värmen inte ska bli outhärdlig:
– Först av allt, omvärdera inställningen till att vara svettig! Se det som ett normaltillstånd och inte som något äckligt. Man svettas när det är varmt, så är det bara. Och när man svettas blir både man själv och kläderna blöta, det är oundvikligt. Det är ju det som är meningen, det är kroppens sätt att kyla av sig. (Jag såg idag en löpsedel där det stod något i stil med ”bli 100% svettfri!”. Idiotiskt!)
– Kallt vatten är bra. Både att dricka och att hälla på sig. Kan man inte doppa hela kroppen så spola kallt vatten på vrister och handleder. Det är jätteskönt! Kallt vatten på huvudet är också kanon. Ett väl beprövat knep för min egen del när jag är ute och går i solen är att doppa solhatten/kepsen i vatten och sätta tillbaka den på huvudet så att det bara rinner…
– Fläkt är också bra. Man kan köpa små batteridrivna handfläktar för 10 kr på Clas Ohlsons (detta är nog det närmaste jag nånsin kommer komma att göra reklam för något på den här bloggen…) som funkar ganska bra. Annars fyller en vanlig hederlig solfjäder eller bara en bok eller pappersbit ungefär samma funktion.
– Tunna kläder, uppsatt hår (eller ännu hellre snaggat…) och att hålla sig i skuggan är väl mer eller mindre en självklarhet. Ofta är det också svalare närmast marken. Jag har flera gånger lagt mig för att vila på golvet istället för i sängen.
– Slutligen, något som jag lärt mig från min svärmor: drick varmt te! Tro det eller ej, men det kan faktiskt få en att känna sig svalare. Jag var en gång med henne på en marknad i norra RCA, det var så varmt att man trodde man skulle koka bort, och när hon föreslog att vi skulle dricka te så trodde jag att hon fått värmeslag. Men eftersom hon inte varit min svärmor särskilt länge var jag artig och sa ja, trots att jag mycket hellre ville ha en kall cola, och faktum är att efter det där lilla glaset med rykande varmt och välssockrat te kändes det faktiskt lite bättre. Sedan åkte vi och åt vår medhavda matsäck och drack himmelsk god, kall fruktsoppa (som förvarats i thermosar, de håller ju kyla lika bra som de håller värme!) under ett träd i utkanten av den lilla staden. Mitt i lunchen kom en bil farande med några män som skrek åt oss att nu måste vi åka, för nu var rebellerna på väg… Men det är en annan historia. Nu ska jag sova. God natt.
-
Yangere
Theo har fått ett nytt namn. När han föddes så gav vi honom bara ett enda förnamn, och tänkte att vi sedan skulle lägga till ett afrikanskt namn när han fått ett. Inom vissa traditioner i RCA får människor nämligen smeknamn som säger något om hur de är som personer. Placide, vår skinner som dog i november förra året, var en mästare på att hitta på sådana smeknamn, som ofta var mycket träffande, och det var faktiskt han som också kom på Theos namn. Namnet är Yangere. På språket banda betyder det ”kungens barn” eller ”han som gillar att bestämma”. Ett nog så passande namn, tyckte vi, och nu har vi ansökt om att få lägga till det och fått godkänt från Skatteverket. Kul.
Theo Yangere Mararv i sin nya bil-tröja som han valt alldeles själv när vi var och handlade sommarkläder på rean härom dagen, och som han vägrade att ta av sig på kvällen när han skulle sova.
-
Broderskärlek
På förfrågan från min syster, som åter befinner sig på Island, kommer här lite foton på Theo och Axel. Jag försökte ta några fina porträtt i soffan, men det hela urartade nästan innan vi hunnit börja…
…
-
Leka gorilla och leka gris
Det är inget nytt att barns uppfattning om saker som sker i deras omgivning ibland skiljer sig markant från hur vi vuxna uppfattar samma företeelse, och vem som egentligen har rätt kan vi inte alltid vara så säkra på. Tack vare Theo och min sexårige kusin har jag på detta sätt fått veta att Axel gillar att härma olika djur:
Det är bara några dagar efter att vi kommit hem från BB. Axel ligger på sängen och skriker och viftar med armar och ben. Jag pratar lugnande med honom, men Theo fattar direkt, på sitt eget sätt, vad det är frågan om. Han börjar slå sig på bröstet och ropa: ”Aaaah!”. Brorsan leker ju gorilla, och då ska man inte vara sen att haka på!
Ett par veckor senare är en av mina fastrar och hälsar på oss tillsammans med sina barn. Än en gång ligger Axel och gråter, och på inandningen gör han ett skorrande snarkljud, varpå min kusin fascinerat utbrister: ”Lyssna, han leker gris!”
Undrar just vilket djur det blir härnäst.
-
Älskade hatade sommarnätter
Visst är det vackert, mytiskt, berusande, detta nattliga ljus, de svenska sommarnätterna. Men ack så svårt det är att sova! Jag vet inte om det är extra svårt för oss som normalt lever vid ekvatorn och har ställt in den biologiska klockan på att vakna med ljuset, eller om alla känner likadant. Det är fantastiskt så länge man är vaken, men sen, när jag ligger i min säng, vill jag helst omges av svart mörker. Och nattliga ljud, inte drillande fågelsång. Man borde skaffa mörkläggningsgardiner!
-
En bit hopknölat toapapper
En bit hopknölat toapapper på badrumsgolvet. Det är Theo som lagt det där. Medan jag bytte på Axel såg jag i ögonvrån hur det gick till…
Theo kommer in genom badrumsdörren och snörvlar ljudligt. Han slänger en blick på mig och konstaterar att jag är upptagen. Istället för att försöka be om hjälp går han själv fram till toarullen, drar fram en lång bit papper och lyckas till slut med konststycket att riva av det. Knölar ihop det litegrann. Håller det under nästan och fräser. Slänger sedan pappret på golvet och försvinner ut igen. Underligt att han inte slängde det i toaletten, med tanke på allt annat som hamnat där de senaste dagarna: nycklar, topz, badankor, en bok…
Att leva med barn blir vardag liksom allt annat. Men ibland blir jag förundrad. Förundrad över till synes triviala saker, som att en liten människa snyter sig själv för första gången.
-
Theo i snön
Theo prövar snön när vi nyss kommit till Sverige. Detta kommer förmodligen inte att höra till hans starkaste barndomsminnen. (Se föregående inlägg.)
-
Nu gick det…
…med fotona!
Axel, bara ett par timmar gammal.
Storebror och lillebror.
Hemma på Irisgatan. Trots en dramatisk förändring och mycket mindre egentid tillsammans med mamma är Theo ganska förtjust i brorsan.
-
Jag skyller på tekniken…
Det skulle komma bilder, jag vet. Jag skulle kunna skylla på tidsbrist för att de ännu inte kommit. Ingen skulle väl misstro mig om jag säger att det är fullt upp med en nyfödd Axel, en 18 månaders Theo och en pappa som befinner sig flera hundra mil bort. (Tack gode Gud att man har en så snäll familj som ställer upp!) Men jag kan också skylla på tekniken. Datorn vill helt enkelt inte ladda upp några bilder på Axel, jag har försökt minst 20 gånger men resultatet är alltid detsamma: det försöker och försöker och försöker, och sedan kommer det upp en informationsruta som säger att jag har problem med anslutningen. Trots att det inte är något annat som krånglar med mitt Internet. Konstigt, minst sagt. Men tyvärr, några bilder blir det alltså inte tills vidare. Om någon kunnig har ett tips att komma med tar jag tacksamt emot det. Annars väntar jag några dagar innan jag försöker igen. Förr eller senare måste det ju fungera.