Litteratur och skrivande
-
Månadens bok: Yassi åker till farmor
Yassi åker till farmor av Emelie Nestor och Jenny Sjödin
Yassi åker till farmor är min egen bok, vilket gör denna presentation av månadens bok lite annorlunda jämfört med hur det brukar se ut. Istället för att själv ge ett omdöme om boken delar jag några kommentarer från olika recensioner. Avsnittet ”Jobba med boken” är också lite längre än vanligt och kan fungera som en lärarhandledning.
Om boken
Varför ska vuxna alltid bestämma allt? Yassi tycker att det är orättvist. När hon kommer hem från skolan vill hon visa de fina bokstäverna som hon har skrivit. Sen vill hon gå iväg och leka med sina kompisar. Men mamma och pappa tycker att hon ska stanna hemma och hjälpa till med maten först, och när föräldrar bestämmer något, då får man inte säga emot. Det har Yassi och alla hennes kompisar fått lära sig ända sen de var jättesmå.
Fast det händer att mamma och pappa bestämmer bra saker också, som till exempel att Yassi och pappa ska åka och hälsa på farmor i byn. Yassi älskar att åka motorcykel med pappa! En natt ska de sova på den hårda extrasängen i farmors vardagsrum, sen ska de åka hem igen. Om nu inte farmor kommer på andra tankar. En sak skulle Yassi verkligen behöva veta: Om farmor är pappas mamma, betyder det i så fall att han inte får säga emot henne?
Krock mellan generationer och flickors rätt att gå i skolan
I Yassi åker till farmor sker en krock mellan generationer. Det är något som jag tror de flesta kan relatera till på något plan. Barn har sällan exakt samma åsikter och önskningar som sina föräldrar. Konflikten som uppstår mellan Yassi, pappa och farmor handlar bland annat om att farmor tycker att det är onödigt att flickor ska gå i skolan. Just frågan om flickors och pojkars lika rätt till skola är högaktuell på många håll i världen idag, och det är ett av skälen till att den här boken kändes angelägen att skriva. Men här finns också en mer allmän tematik som handlar om rätten att bli lyssnad på och respekterad.
Sagt av andra om Yassi åker till farmor
BTJ skriver: ”Yassi åker till farmor är en ömsint komponerad berättelse från en annan del av världen där en behaglig känsla dröjer sig kvar när man läst klart.”
Maria Wingsäter skriver i Bazar Masarin: ”Det är spänning, basala problem och etiska dilemman som inte är svåra att förstå eller applicera på den egna vardagen. Illustrationerna kompletterar berättelsen i perfekt balans, de behövs för att få insikt i det kulturella sammanhang som jag själv inte är bekant med samtidigt som de inte tar över den matiga texten.”
Jobba med boken
Fundera
Här är några frågor att fundera på efter varje kapitel:
Kapitel 1:
- Boken börjar med att Yassi går hem från skolan. Tror du att Yassi gillar skolan? Varför?/Varför inte?
- Yassi har fått lära sig att man ska respektera sina föräldrar. Vad tänker hon att det betyder?
Kapitel 2:
- När pappa och Yassi ska åka iväg med motorcykeln på morgonen är mamma orolig. Varför?
- Hur reagerar farmor när Yassi och pappa kommer fram? Tror du att Yassi känner sig välkommen?
Kapitel 3:
- Farmor skickar Yassi att handla makala och vatten. Varför tar det så lång tid för Yassi att handla, och varför är hon blöt på ryggen när hon kommer tillbaka?
Kapitel 4:
- Farmor och pappa pratar en del om skolan. Vad tycker farmor om skolan?
- Farmor tycker att Yassi ska stanna hos henne och inte följa med pappa hem. Varför?
Kapitel 5:
- Varför blir det så bråttom för Yassi på morgonen?
- När Yassi hör en motorcykel som närmar sig på vägen springer hon och gömmer sig. Var det en bra idé tror du?
Kapitel 6:
- Yassi träffar två tjejer som säger att hon kan få gå tillsammans med dem. Vart är de på väg tror du?
- Tjejerna pratar om att man inte kan äta bokstäver. Vad tror du att de menar med det?
Kapitel 7:
- Varför säger Elodie och Lise att Yassi ska plocka alla jordnötter själv tror du?
- Varför säger inte Yassi ifrån?
Kapitel 8:
- När Yassi säger att hon tänker gå blir Elodie arg. Hur reagerar Lise?
- Vad är det Yassi blir så rädd för när hon hämtar vatten?
Kapitel 9:
- När motorcykeln kommer blir Yassi rädd igen. Vad är det hon tror ska hända?
- Helène och Yassi vill åka åt olika håll med motorcykeln. Vart vill Yassi åka, och varför? Vart vill Helène åka, och varför?
Kapitel 10:
- När får man säga emot sina föräldrar, tycker Helène?
- Hur reagerar pappa när Yassi kommer tillbaka? Hur reagerar farmor?
Kapitel 11:
- Yassi är säker på att pappa har sagt att han ska lämna Yassi hos farmor. Pappa säger att hon har hört fel. Vilka två saker berättar Yassi om, som hon hörde pappa och farmor prata om kvällen innan? Och hur förklarar pappa de två sakerna?
- Tror du att pappa tänkte lämna Yassi hos farmor?
Kapitel 12:
- Både Yassi och Mimi tycker på sätt och vis att man kan äta bokstäver – eller i alla fall att bokstäver kan hjälpa en att bli mätt. På vilket sätt menar Yassi att man kan göra det? På vilket sätt menar Mimi att man kan göra det?
Rätten att få säga sin åsikt och bli lyssnad på
I boken funderar Yassi på detta med att respektera sina föräldrar, som hon har fått lära sig. I hennes familj och i hennes kultur är det väldigt viktigt att man lyssnar på sina föräldrar och andra vuxna och gör som de säger. Hur är det i din familj och i din kultur?
Mot slutet av boken pratar både Helène och pappa om att det också är viktigt att lyssna på barnen. Leta rätt på barnkonventionen (finns bl.a. här) och läs paragraferna 12 och 13. Där står det att barn har rätt att uttrycka sin åsikt och bli lyssnade på. Det betyder inte att barn alltid har rätt att få som de vill, men att de ska få vara med och säga vad de tycker. Tycker du att de olika vuxna i boken gör som man ska enligt barnkonventionen? Skriv ett brev eller rita en teckning till någon av dem och säg vad du tycker, eller berätta något du tycker att de behöver veta.
Rita bokstavsbilder eller gör bokstavsuppfinningar
I boken pratar Elodie och Lise om att äta bokstäver. Lite senare fantiserar Yassi om att hennes mat faktiskt är bokstäver. Finns det fler saker man kan göra med bokstäver? Kanske kamma håret med ett E? Eller åka rutschkana från toppen av ett A (samtidigt som man skriker ”Aaaa!” för att det är brant)? Ta fram papper och penna, eller kanske pysselmaterial med glasspinnar och piprensare och låt fantasin flyga!
Lär dig mer om flickors skolgång i världen
Yassis farmor tycker inte att skolan är så viktig, särskilt inte för flickor. Hon tycker att det är bättre att flickor lär sig att sköta ett hem. På samma sätt har människor en gång tänkt nästan överallt i hela världen, även i Sverige. Föräldrar har ansett att det är bättre att satsa på att pojkarna får en ordentlig utbildning, eftersom de har större möjligheter att senare hitta ett bra jobb och kunna försörja familjen. Flickorna ska ju ändå gifta sig och få barn och mest ägna sig åt att ta hand om familjen.
Idag är det lyckligtvis många som har slutat att tänka på det sättet. På de flesta ställen i världen idag har flickor samma rätt som pojkar att gå i skolan, och globalt sett är det faktiskt också lika många flickor som pojkar som börjar i skolan. Men det finns stora utmaningar. Fler flickor än pojkar hoppar av skolan i förtid, bl.a. på grund av fattigdom eller att de måste gifta sig alldeles för unga. Många flickor missar också delar av skolan, när de t.ex. får mens och inte kan vara i skolan de dagar de blöder för att det saknas ordentliga toaletter och rent vatten. Och i en del länder – även om det tack och lov inte är så många – har flickor inte ens rätt att gå i skolan.
Det här är synd på flera sätt. De första som drabbas är flickorna själva. Men när man utbildar flickor bidrar man inte bara till att just de flickorna får bättre framtidsmöjligheter. Samhället bir också bättre om flickor får gå i skolan, med bättre ekonomi, mer jämställdhet och färre barn per familj.
Lär er mer om skolan och flickors möjlighet att utbilda sig i olika delar av världen. Välj ett ämne var, leta fakta på nätet, t.ex. hos Unicef eller Unesco, och gör en liten utställning eller en egen faktabok. Exempel på ämnen:
- Skolan förr och nu/Flickors möjlighet att gå i skolan förr och nu
- Varför slutar många flickor skolan i förtid?
- Varför är det viktigt att både flickor och pojkar får gå i skolan?
- Vad händer med skolan när det blir krig i ett land?
- Hur är det att gå i skolan för flickor i Bangladesh/Afghanistan/Tanzania/Nigeria/Syrien/annat valfritt land?
(Bonusuppgift: I Sverige har flickor ”gått om” pojkarna när det gäller skolgång. Hos oss är det fler flickor som klarar skolan än pojkar, och i genomsnitt har flickor högre betyg än pojkar. Vad tänker ni om det? Finns det något ni tror skolan skulle kunna göra för att ändra på detta?)
Vill du läsa om fler Månadens bok? Här finns en lista över alla böckerna.
-
Månadens bok: Mammas sovsjal
Mammas sovsjal av Chimamanda Ngozi Adichie och Joelle Avelino
Om boken
Chimamanda Ngozi Adichie är författaren från Nigeria som redan är känd och älskad för romaner som Americanah och En halv gul sol. Mammas sovsjal är hennes första barnbok, och hon skriver den efter att hon själv fått barn och i och med det förändrat – eller kanske breddat – sin syn på sig själv som författare. I en intervju med Vogue berättar hon att innan hon blev mamma var hennes berättelser alldeles för mörka för att kunna bli till barnlitteratur. ”Jag började skriva, och innan jag visste ordet av hade någon dött”, säger hon. Men i leken med sin egen dotter fann hon så inspiration till Mammas sovsjal, en varm och mjuk berättelse, helt fri från mörka inslag.
Bokens huvudperson är Chino, vars mamma har en sjal som hon knyter runt huvudet varje natt för att håret ska hålla sig mjukt. Chino tycker mycket om mammas sjal, så när mamma ska gå till jobbet på morgonen frågar hon om Chino vill leka med sjalen. Det vill Chino gärna! Och sjalen visar sig vara användbar till mycket. Den kan vara filt, en fladdrande svans, det går att leka tittut under den, och Chino kan till och med klä ut sig till mamma! Hela dagen får Chino ha sjalen, ända tills det är dags att gå och lägga sig igen. Då drar mamma av den från Chinos huvud med ett wiioooh! Precis som när Chino drog sjalen av mammas huvud på morgonen.
En afrikansk vardagsberättelse
Chimamanda säger själv att Mammas sovsjal är en hyllning till den afrikanska kvinnans vardag. Att sova med en sjal runt håret är väldigt vanligt för kvinnor med afrohår. Ändå är det något som väldigt sällan förekommer i barnböcker. För alla oss som är vana vid barnböcker där mammorna är vita och har rakt hår kan det kännas lite främmande och spännande med en bok om en sovsjal, men egentligen tror jag att Mammas sovsjal bäst kan förstås som en afrikansk variant av genren vardagsskildringar för de allra yngsta. Kanske något i stil med böckerna om Sickan eller Alla tre på förskolan. Själv tilltalas jag väldigt mycket av just blandningen mellan det som känns lite främmande, och det som känns helt och hållet bekant. Jag har själv ingen sovsjal, men både jag och min fyraåring kan lätt relatera mycket annat i boken, som att det känns lite jobbigt att skiljas åt när mamma ska till jobbet, eller att mycket blir lättare om det görs till en lek.
Jobba med boken
Fundera
Chino tycker att det känns jobbigt när mamma ska till jobbet, men när hon får låna mammas sovsjal blir det lättare att stå ut med att behöva vara ifrån henne hela dagen. Hade du någon sak som du tröstade dig med när du var liten och din vuxna skulle lämna dig någonstans? Kanske ett favoritgosedjur? Något särskilt som luktade som din vuxna? Har du kanske fortfarande någon sak som får dig att känna dig trygg?
Rita ett eget tygmönster
Afrikanska tyger, som tyget i mammas sovsjal, finns i alla möjliga färger och mönster. Kanske har du redan sett många afrikanska tyger och vet hur de kan se ut. Annars kan du googla på ”afrikanska tyger” så får du se många exempel. Ofta är mönstren färgglada och upprepas på ett regelbundet sätt. På Chinos mammas sovsjal finns det till exempel stora röda ringar och små blå. Hämta inspiration från boken och från andra bilder du hittar och designa ditt eget tygmönster. Testa gärna olika tekniker. Kanske kan du klippa och klistra, eller måla ett mönster med oljepasteller och därefter måla hela bakgrunden med vattenfärg?
Hitta likheter
I Mammas sovsjal får vi veta ganska mycket om hur det är hemma hos Chino. Genom texten och bilderna får vi till exempel veta vilka som bor hemma hos henne, vad hon brukar göra på dagarna, vad hon har för leksaker och vad hon äter till mat (i alla fall just den här dagen). Titta i boken och försök hitta likheter mellan Chinos dag och hur en dag kan se ut för dig. Kan du hitta fem likheter? Tio? Ännu fler?
Vill du läsa om fler Månadens bok? Här finns en lista över alla böckerna.
-
Måndens bok: Makwelane och krokodilen
Makwelane och krokodilen av Maria Hendriks och Piet Grobler
Om boken
Makwelane och krokodilen kan beskrivas som en Rödluvanhistoria i afrikansk miljö, och utan jägaren som kommer som en räddare på slutet. Flickan Makwelane vill gå och hälsa på sin mormor Gogo, men mamma har inte tid att följa med, och hon för liten för att gå ensam. Tycker föräldrarna. Vägen till mormor går nämligen längs med floden, och där lurar krokodilen i vassen. Men Makwelane har tröttnat på att vänta tills hon ska bli större, och lyckas till slut övertala föräldrarna att få gå iväg till mormor på egen hand. Hon får med sig lite matsäck och ger sig iväg med sitt musikinstrument på ryggen och med föräldrarnas förmaningar efter sig.
Makwelane är säker på att allt kommer gå bra, men krokodilen är slug, och det dröjer inte länge förrän han har lurat henne och fått henne att avslöja var mormor bor. Makwelane blir förskräckt när hon plötsligt inser vad hon gjort. Vad ska hon nu göra?
Historien om Makwelane är fin och rolig, och jag tycker verkligen om att det är hon själv som löser situationen i slutet. Här behövs ingen manlig räddare, Makwelane klarar faktiskt att ta hand om sig själv. Illustrationerna är färgrika och glada, ibland med inslag av collage. På flera bilder av djur, bland annat krokodilen, sitter mänskliga ögon som nästan ser påklistrade ut. Det sticker ut, och jag tänker mig att det är en symbol för att krokodilen kanske egentligen är något annat.
Härliga bilder, men något haltande text
Men om bilderna är fina så tycker jag däremot att texten haltar lite. Jag har läst denna bok högt många gånger, men jag hittar ingen riktig rytm. Jag hakar upp mig på ord och meningar, dialogen känns stolpig och flera gånger ersätter jag medvetet ett ord med ett annat som jag själv tycker passar bättre. Det händer också mer än en gång att saker förklaras i texten trots att det syns på bilden, och det känns lite som att både författare och illustratör har nöjt sig för tidigt, och inte riktigt jobbat ihop text och bild till en enda berättelse.
Trots detta är Makwelane och krokodilen en bok värd att läsa. Särskilt bilderna kan man återkomma till om och om igen, och hitta nya detaljer och kanske en del symbolik.
Jobba med boken
Fundera
På bilderna i boken av Makwelane ser det ut som att fjärilen, storken och krokodilen har människoögon. Varför är det så, tror du?
Leta likheter med Rödluvan och vargen
Det finns en del likheter mellan boken om Makwelane och berättelsen och Rödluvan och vargen, men också olikheter. Läs eller lyssna på berättelsen om Rödluvan (den finns bland annat här) och leta efter tre likheter och tre olikheter mellan de båda berättelserna.
Skriv din egen rödluvansaga
Berättelsen om Rödluvan utspelar sig i en skog där det finns vargar. Berättelsen Makwelane utspelar sig i Afrika. Var skulle din Rödluvanberättelse utspela sig? På en ö i havet? I storstan? Vem skulle vara vargen/krokodilen om du fick bestämma? Hitta på och skriv eller berätta din egen Rödluvansaga
Denna recension var från början en del av en barnboksutmaning som jag deltog i 2017. Läs mer om den här.
Vill du läsa om fler Månadens bok? Här finns en lista över alla böckerna.
-
Månadens bok: Papa Diops taxi
Papa Diops taxi av Christian Epanya
Om boken
I Papa Diops taxi får vi träffa Papa Diop från Senegal, som äger en stor, röd bush-taxi. Egentligen kan man se taxin som huvudpersonen i berättelsen, för det är den vi följer, från inköp, genom olika spännande resor som den gör, och fram till ”pensionen”, då den hamnar på ett bilmuseum. För Papa Diops taxi är ingen dag den andra lik. Den får transportera brottarlag, en helig spåman, bröllopsföljen och begravningssällskap. Och en natt föds ett barn i bilen under en resa.
Ingen klassisk berättelse, men ett myller av liv
Papa Diops taxi har ingen klassisk berättelsestruktur. Här finns ingen konflikt eller några problem som ska lösas. Papa Diop köper en taxi och kör sina passagerare i den, det är allt. Ändå är boken verkligen full av liv och spänning. Det riktigt sprakar om den. Till stor del beror det på bilderna. Texten är ganska kortfattad och saklig, och finns mest där för att skapa någon sorts röd tråd. Bilderna däremot bjuder in läsaren att upptäcka inte bara en, utan flera berättelser på varje uppslag. Och här omfattas alla delar av livet: glädje och sorg, fest och vardag, födelse och död. Därför blir jag som läsare sugen på att resa med Papa Diops taxi, igen och igen.
KORTFAKTA
Författare och illustratör: Christian Epanya
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Utgivningsår på svenska: 2006
Förlag i Sverige: Trasten
Jobba med boken
Fundera
Papa Diop bestämmer sig en dag för att sluta sälja jordnötter och bli taxichaufför. Vad skulle du vilja jobba med om du bara kunde bestämma dig och fixa det? Skulle du också köra taxi eller skulle du göra något helt annat?
Hitta berättelser i bilderna
Epaynas bilder är fulla av berättelser. Leta rätt på en bild, eller kanske bara en liten del av en bild, och skriv eller berätta om vad som händer där. Kanske är det något som inte alls finns omnämnt i texten.
Leta rätt på rutten på en karta
Papa Diops taxi trafikerar sträckan mellan städerna Saint Louis och Dakar i Senegal. Leta rätt på den vägen på en karta. Kan du hitta några fler platser som omnämns i boken?
Vill du läsa om fler Månadens bok? Här finns en lista över alla böckerna.
-
I skuggan av Astrid Lindgren
För en vecka sedan fyllde jag 39 år. Det har firats på olika sätt under helgen som gått, och trots att jag hade sagt att presenter inte var viktigt får jag börja den här arbetsveckan med en ny mugg, en glad, grönglittrig penna och en massa gott kontorsfika (mycket mer än vad som syns på bilden).
Muggen, som är från mina systrar, pryds av ett citat från Astrid Lindgren, eller ska jag kanske säga från Pippi: ”Jag är fräknigare och vackrare än någonsin. Fortsätter det så här blir jag direkt oemotståndlig.” Huruvida detta kan tillämpas på min vinterbleka hud låter jag vara osagt, men snart blir det ju vår och då kommer nog fräknarna också tillbaka.
Muggen kom i en kartong, och på kartongen fanns en fin bild av Astrid Lindgren, som nu åtminstone tillfälligt har fått en plats på mitt kontor hon också. Här får hon sitta och titta på mig när jag skriver.
Som barnboksförfattare i Sverige är det omöjligt att inte förhålla sig till Astrid Lindgren. Det finns många fantastiska svenska författare som skriver för barn och unga, men Astrid Lindgren lyser ändå starkare än alla andra. Hon och hennes berättelser finns överallt, det går inte att komma ifrån dem. Det är med all rätt hon har blivit så populär och älskad. Hon har ett sätt att fånga barnets perspektiv och skapa äventyr både i det stora och det lilla som är helt vidunderligt.
Att ha en sådan sagoskatt med sig är förstås alldeles fantastiskt. Men för den som själv vill skriva kan det också vara ganska hämmande. När jag började skriva för barn drömde jag om att bli en ny Astrid Lindgren, och jag har förstått i samtal med andra att det finns många som har tänkt likadant. Och tanken i sig är väl inte konstig. Det är bra att ha förebilder att se upp till. Problemet för mig var att det blev ganska hämmande. Jag kände att ingenting jag skrev blev bra nog. Ingenting kunde mäta sig med Astrid Lindgren.
Och så sitter jag nu med en bild av henne på min egen arbetsplats och känner att det inte hämmar mig alls. Vad har hänt? Tycker jag att jag själv är lika bra som hon nu? Nej, det skulle jag väl inte säga. Men jag tycker inte längre att det spelar så stor roll. Jag behöver inte vara Astrid Lindgren. Jag är Emelie Nestor. Jag har mina berättelser att berätta, på mitt sätt.
Det finns förstås inte bara en enda förklaring till att jag har kommit hit, men jag kan ändå peka ganska tydligt på en specifik händelse, en skrivövning, som var helt avgörande för mig. När jag gick kursen ”Att skriva barnlitteratur” på Linnéuniversitetet fick vi i uppgift att skriva fanfiction på Astrid Lindgren. För den som inte vet så handlar fan fiction om att ”skriva vidare” på en annan författares verk och göra sina egna berättelser utifrån den värld och de karaktärer som denna författare har skapat.
Jag bestämde mig för att göra något relaterat till Kurrekurreduttön och Pippis pappa, n***rkungen. Helt övertygad om att Lindgren bara var barn av sin tid och säkerligen själv hade bearbetat de delarna av berättelsen om hon hade varit verksam idag, ville jag ändå belysa det faktum att Pippis pappa kommer som en total främling och utan vidare blir utsedd till kung. Det måste ju ha funnits någon som bestämde på ön även innan han kom! Resultatet blev berättelsen om prinsessan Moana (som jag namngav INNAN filmen Vaiana/Moana kom ut). När jag hade skrivit den kände jag att visst, jag har långt kvar till Astrid Lindgrens nivå. Men jag har ändå något att säga till barn i vår tid, och det vill jag jobba vidare på. Det ska jag fortsätta att jobba vidare på.
-
Månadens bok: Dubbeltrubbel för Anna Hibiscus
Dubbeltrubbel för Anna Hibiscus av Atinuke och Lauren Tobia
Om boken
Anna Hibiscus bor tillsammans med sin mamma och pappa, farmor, farbröder, fastrar och kusiner någonstans i Afrika. Alla i familjen brukar ha tid att vara med Anna Hibiscus, men en dag när hon vaknar är allt förändrat. Under natten har nämligen hennes två tvillingbröder fötts. Åh nej! säger kusinerna. Bröder betyder trubbel. Och mycket riktigt: plötsligt verkar ingen ha tid för Anna Hibiscus längre. Hon går från den ena till den andra, men mamma måste vila, farbror Bizi Sunday måste laga mat, och fastrarna måste vagga tvillingarna till sömns. Till slut blir det pappa som får förklara att från och med nu måste Anna Hibiscus dela mamma och pappa och de andra med sina bröder. Men det är visst inte så illa som hon först trott, för nu ropar Bizi Sunday och undrar var hon har tagit vägen …
Dubbeltrubbel för Anna Hibiscus är en söt och ganska klassisk historia om att få syskon. Först vänds världen upp och ner en stund, men ganska snart blir tvillingbröderna en självklar del av Anna Hibiscus familj. Men det jag gillar mest med den här boken är ändå inte historien i sig, utan karaktärerna och miljön. Både den sparsamma men välformulerade texten och de uttrycksfulla bilderna bidrar till att gestalta tydliga personligheter och starka känslor. Vi ramlar rakt in hos en ganska stor och livlig familj, och det känns nästan som att jag som läsare själv kan höra och känna det som händer hos dem.
Bilder som ramar in och sträcker ut historien
En detalj som jag uppskattar är att den skrivna berättelsen liksom ”ramas in” av bilder. Historien om tvillingbröderna börjar med en helt okommenterad bild av Anna Hibiscus hus på natten. Det lyser i ett fönster, och en kvinna med en väska – en barnmorska? – är på väg in. På den sista bilden, även den helt utan text, är några barn på väg ut från gården med badgrejer i händerna. Mina barn läste boken och snappade direkt upp att de var på väg till vattenparken, något som bara hastigt nämnts i texten flera sidor tidigare. En annan rolig sak som sticker ut är alla fantastiska namn på Anna Hibiscus kusiner. De heter Chocolate, Benz, Common Sense… Och gissa vad bröderna får heta! Dubbel och Trubbel så klart!
Bortom de vanliga stereotyperna om Afrika
Även om jag nu hunnit bli väldigt förtjust i den här boken måste jag medge att de två första meningarna till en början gjorde mig besviken. Hela historien om Anna Hibiscus inleds nämligen med orden: ”Anna Hibiscus bor i Afrika. Fantastiska Afrika.” Och jag tänkte så klart direkt att hallå, Afrika är inget land! Jag ville veta var i Afrika hon bodde, trött på den ständiga bilden av Afrika som en homogen enhet. Men på sista sidan fanns faktiskt en förklaring till dessa inledningsord. Där står det att författaren medvetet valt att skriva Afrika istället för att placera berättelsen i ett specifikt land ”för att visa att Annas urbana medelklassmiljöer finns i många delar av Afrika”. Med den förklaringen blir jag mer än nöjd. För faktum är att denna bok gör något så ovanligt som att inte falla i något av de stereotypa fack som böcker om Afrika annars ofta hamnar i. Här finns inga exotiska djur, familjen har ingen särskild eller uttalad relation till naturen, det är inte krig, det är inte fattigt…
Atinuke har skrivit hel rad böcker om Anna Hibiscus, både bilderböcker och lite längre kapitelböcker. Dubbeltrubbel för Anna Hibiscus är den första som blivit översatt till svenska, men förhoppningsvis inte den sista. Hon har även skrivit boken Afrika, fantastiska Afrika, som jag har skrivit om här.
Är du nyfiken på författaren går det att läsa mer om henne här.
KORTFAKTA
Författare: Atinuke (övers. Matilda Wallin)
Illustratör: Lauren Tobia
Utgivningsår: 2015 (på svenska 2019)
Förlag i Sverige: Trasten
Jobba med boken
Fundera
Anna Hibiscus tycker inte att det är rättvist att hon ska behöva dela sin mamma och pappa med de två tvillingbröderna. Hon vill ha dem för sig själv! Har du syskon? Eller har du din förälder/dina föräldrar för dig själv? Vilka för- och nackdelar finns det, tycker du, med att ha syskon eller vara ensambarn?
Gör ett släktträd
Anna Hibiscus familj bor tillsammans med Annas farmor, fastrar och kusiner. Hur ser din släkt ut? Om du bor i Sverige bor du antagligen inte tillsammans med så många släktingar, men ni kanske träffas ibland? Gör ett släktträd där du ritar av dina släktingar, klistrar in foton eller bara skriver deras namn. Vilka släktingar träffar du ofta? Finns det några du träffar sällan eller aldrig?
Lär dig om en afrikansk storstad
Av bilderna framgår det att boken om Anna Hibiscus utspelar sig i afrikansk stadsmiljö. Ta reda på mer om någon av Afrikas stora städer. Räknat efter folkmängd är de tre allra största städerna i Afrika Lagos (Nigeria) med ungefär 9 miljoner invånare, och Kinshasa (Kongo) och Kairo (Egypten) som båda har ungefär 7,7 miljoner invånare. Men det finns många andra städer också, till exempel Abidjan (Elfenbenskusten), Kapstaden (Sydafrika), Addis Abeba (Ethiopien) och Mogadishu (Somalia). Börja med att titta på en karta. Var ligger staden. Leta sedan fakta på nätet. Wikipedia kan vara en bra plats att börja. Eller gå till biblioteket och fråga om det finns böcker om vissa städer. Här är några frågor att utgå från: Hur länge har staden funnits? Varför grundades den där från början? Är det en huvudstad eller en stad som är viktig på annat sätt? Hur är klimatet? Hur ser bebyggelsen ut? Finns det speciella och viktiga händelser i stadens historia? Om ni är en klass som jobbar tillsammans kanske ni kan göra en liten faktabok eller miniutställning om de olika städerna.
Vill du läsa om fler Månadens bok? Här finns en lista över alla böckerna.
-
Månadens bok: Hungrig men fri
Hungrig men fri – saga från Somalia bearbetad av Marianne Aspelin
Om boken
Hungrig men fri är en folksaga från Somalia som har bearbetats och skrivits ner av Marianne Aspelin och illustrerats av Bashir Jama, som själv kommer från Somalia. Boken är en del av Gleerups sagosamling Mosaik, med folksagor hämtade från olika delar av världen. I denna saga får vi träffa två åsnor. De bor hos en elak bonde, som låter dem arbeta hårt och ofta slår dem med en käpp. En natt rymmer åsnorna. De finner sig snart tillrätta i vildmarken, där de får känna på hur härligt det är att leva i frihet … ända tills det blir torka. Då blir det svårt att få tag på både mat och vatten, och åsnorna börjar fundera på livet hos bonden. Där fick de i alla fall något att äta och dricka. Den ena åsnan bestämmer sig för att gå tillbaka. Den andra vill hellre leva i frihet, även om det innebär att den måste gå hungrig. Men bonden nöjer sig inte med att få tillbaka den ena åsnan. Han vill att den ska visa honom var den andra åsnan håller hus. Hur ska detta sluta?
Klassisk saga som inbjuder till att fundera
Hungrig men fri är på många sätt en klassisk saga. Här finns djur som pratar med varandra och tänker som människor, en tydlig uppdelning mellan ont (den elaka bonden, fångenskap) och gott (frihet) och ett dilemma som huvudkaraktärerna måste ta ställning till (fri och hungrig eller fången och mätt). Men det finns också överraskande och lite oväntade inslag, som att de vilda åsnorna på slutet förvandlas till en annan sorts djur.
Temat inbjuder till funderingar. Hur mycket är friheten värd? Även om sagan slutar ganska entydigt, med ett lyckligt liv i frihet, finns det utrymme att tänka själv. Som min snart fyraåring påpekade när jag läste högt för henne finns det ju ”djur som brukar bita” i vildmarken. Det är inte säkert att allt blir frid och fröjd bara för att man är fri.
KORTFAKTA
Författare: traditionell saga från Somalia, bearbetad av Marianne Aspelin
Illustratör: Bashir Jama
Utgivningsår: 2001
Förlag: Gleerups
Arbeta med boken
Fundera
Hur viktigt är det att vara fri? Skulle du hellre vara fri och fattig eller leva i fångenskap och ha jättemycket pengar? Varför?
Lär dig mer om Somalia
Hungrig men fri är en saga från Somalia. Det är ett land som många tyvärr mest känner till för att det har varit krig där väldigt länge. Många somalier har flytt från landet på grund av kriget och bor i dag i Sverige och andra länder. Men Somalia är så klart mycket mer än bara krig. Leta reda på landet på en karta och ta reda på lite fakta som inte har med krig att göra! Här är några frågor som du kan börja med: Vad heter huvudstaden? Hur många människor bor i Somalia? Vad är det för typ av natur? Finns det några kända personer som kommer från Somalia? Varifrån har landet fått sitt namn? (Ett tips är att börja med boken Afrika, fantastiska Afrika som jag har skrivit om här.)
Skriv en egen saga
I Hungrig men fri finns ett dilemma som utgör grunden för berättelsen. Ett dilemma är en situation med två alternativ, där inget av alternativen självklart är det bästa. (Hungrig och fri eller fången och mätt?) Hämta inspiration från boken och skriv en egen saga med ett dilemma. Du får fantisera som du vill, men om du behöver lite starthjälp kan du ta hjälp av följande frågor:
- Är det bättre att ha en hel påse godis (eller något annat) för sig själv, eller att dela den med andra?
- Är det bättre att bo i ett fint och bekvämt hus tillsammans med människor som inte bryr sig om en, eller i ett trångt och slitet hus tillsammans med människor som alltid får en att må bra?
- Är det bättre att få en påse tomater eller en tomatplanta och en säck jord?
Vill du läsa om fler Månaden bok? Här finns en lista över alla böckerna.
-
Månadens bok: Akimbo och elefanterna
Akimbo och elefanterna av Alexander McCall Smith
Om boken
Akimbo är en kille i 10-årsåldern som bor med sin familj i utkanten av ett stort viltreservat någonstans i Afrika. Hans pappa arbetar i reservatet, och Akimbo får ofta följa med honom när han och de andra männen åker ut för att till exempel laga viltstängsel eller bara patrullera för att se till att allt är som det ska.
Under en sådan utflykt i reservatet upptäcker viltvårdarna en skjuten elefanthona, och bland buskarna alldeles intill finns honans lilla unge som nu verkar alldeles övergiven. Akimbo vill ta hand om ungen, men hans pappa försäkrar honom om att ungen kommer att få det bättre om den får stanna hos elefantflocken. Akimbo förstår att hans pappa har rätt, men under dagarna som följer kan han inte sluta att tänka på den lilla elefantungen, och i hemlighet bestämmer han sig för att försöka sätta fast tjuvskyttarna som jagar elefanter inne i reservatet. Han tänker ut en plan, men förstår att han aldrig kommer att få sätta den i verket om han frågar sin pappa om lov.
I smyg söker han upp ledaren för ett gäng tjuvskyttar och ber att få följa med nästa gång de ska in i reservatet för att jaga. Det får han, men hans uppdrag visar sig bli både svårare och farligare än han räknat med. Hur ska han klara av att skydda de elefanter som den lilla gruppen är ute efter, och samtidigt se till att tjuvjägarna blir upptäckta av parkens viltvårdare och åker fast?
Svårt ämne i en barnbok?
Jag har haft lite svårt att veta hur jag ska skriva om den här boken. Jag tror att det har att göra med att jag har bott i en del av Afrika där tjuvjakt på elefant kan vara en oerhört brutal verksamhet, inte bara för elefanterna utan också för de människor som är inblandade. Tjuvjakt kan aldrig ses som något positivt, men där jag har bott, i Centralafrikanska Republiken, kan man väldigt grovt dela in tjuvjakten i mer lokal tjuvjakt för köttets skull, och organiserad tjuvjakt på framför allt elefant. Den senare bedrivs ofta av ligor som kommer in från andra länder, och de skyr inga medel. Att placera ett barn i den miljön har känt svårt för mig. Samtidigt är jag ju egentligen av åsikten att man ska kunna skriva om vad som helst för barn, om man gör det på ett barnanpassat sätt.
Är Akimbo och elefanten då barnanpassad? Jo, men i slutändan tycker jag nog det ändå. Barnanpassad och samtidigt på det stora hela realistisk. Kanske känns det lite naivt ibland, men författaren får ändå fram den skada som tjuvjakten orsakar, faran, svårigheterna och något av brutaliteten. Samtidigt är det utformat som ett äventyr där ett beslutsamt och modigt barn får spela en viktig och avgörande roll. Det här är en spännande bok om ett viktigt ämne som vi inte så ofta pratar om med barn. Det är en bok som är väl värd att läsa.
KORTFAKTA
Författare: Alexander McCall Smits (övers. Peder Carlsson)
Illustratör: Peter Bailey
Utgivningsår: 1990
Utgivningsår, svensk utgåva: 2010
Förlag: Damm Förlag AB
Jobba med boken
Fundera
I sin iver att rädda elefanterna väljer Akimbo att göra något som han egentligen inte får för sina föräldrar. Tycker du att det är rätt av honom att göra så? Finns det andra tillfällen när det kan vara okej att göra något som man egentligen inte borde? Finns det tillfällen när man alltid måste lyssna på sina föräldrar eller andra som bestämmer?
Lär er mer om tjuvjakt på elefanter
Att skydda elefanter, som Akimbos pappa gör i naturreservatet där han jobbar, är ett viktigt arbete. För hundra år sedan fanns det ungefär 10 miljoner elefanter i Afrika. Idag finns det inte ens en halv miljon kvar enligt Världsnaturfonden, WWF. Tjuvjakt är ett av de största hoten mot elefanter, och den viktigaste anledningen till att man jagar elefanter är att man vill komma åt deras betar. Betarna, som kallas elfenben, används sedan för att snida olika prydnadsföremål.
Det är olagligt att handla med elfenben i hela EU och på många andra håll i världen. Kina, som tidigare har varit en stor importör, förbjöd handeln med elfenben 2018. Ändå fortsätter tjuvjakten, och föremål av elfenben säljs i flera andra asiatiska länder, och på andra håll i världen. Det händer att turister köper elfenbensfigurer i tron att de är tillverkade av något annat. Ju fler som känner till att det är olagligt – och dessutom väldigt dåligt för elefanterna – att köpa elfenben, desto svårare blir det för dem som fortfarande försöker tjäna pengar på elefanternas betar. Fundera på om du eller ni i klassen kan göra något för att berätta för andra om att de inte får handla med elfenben? Kanske kan ni göra ett kort filmklipp där ni berättar om problemet? Eller affischer att sätta upp i klassrummet?
På Jordbruksverkets hemsida kan man läsa mer om handel med elfenben och vad som är tillåtet och inte. Texten är lite krånglig, men innehåller intressant information. Det går också att läsa om elefanter och tjuvjakt på WWF:s hemsida.
Känn igen spår av vilda djur
I boken har tjuvjägarna en spårare som följer de vilda djurens spår och försöker leta rätt på dem. Att vara spårare är ett svårt jobb, för spåren är inte alltid tydliga, men en riktigt duktig spårare brukar kunna läsa ut en hel massa av ett spår: vilken djurart som har lämnat det, om det är ett vuxet djur eller en unge, hona eller hane, om djuret har sprungit eller gått långsamt, och hur länge sedan spåret gjordes. Leta i boken efter olika djurarter som nämns och sök på internet eller i böcker efter hur deras spår ser ut. Bonus: Känner ni igen några spår efter vilda djur i Sverige?
Vill du läsa om fler Månadens bok? Här finns en lista över alla böckerna.
-
Månadens bok: Lila och regnets hemlighet
Lila och regnets hemlighet av David Conway och Jude Daly
Om boken
Lila och regnets hemlighet är en vackert illustrerad bilderbok om flickan Lila som bor i en by i Kenya. När berättelsen börjar är det torka i området där byn ligger. Solen gassar från en molnfri himmel från morgon till kväll, och det är så hett att ingen orkar göra något alls. Lila och alla de andra i byn längtar efter regn! En kväll berättar Lilas farfar för Lila om något han fick höra som liten, något om regnets hemlighet. Efter att ha hört farfars berättelse bestämmer sig Lila för att försöka göra något åt situationen. En tidig morgon ger hon sig av från byn …
Det jag kanske gillar allra mest med den här boken är att den är så okomplicerad och rakt på sak. Som läsare får vi hoppa rakt in i Lilas värld, rakt in i torkan och hettan och längtan efter regn. På de första sidorna domineras bilderna av en enorm gul sol, vilket är väldigt effektfullt. Jag längtar efter regnet jag med! Berättelsen går sedan nästan omärkligt över från det realistiska till det fantastiska, men eftersom den direkta och rättframma berättarstilen består accepterar jag utan vidare händelseförloppet som verkligt. Det är klart att Lila kan se till att det blir regn. Och när den där stora solen äntligen täcks av moln känns det faktiskt som en lättnad även för mig som läsare!
Traditioner kring att framkalla regn i Kenya
Det sägs inte rakt ut, men bilderna antyder att Lila tillhör maasai-folket i Kenya. Det gör mig nyfiken på om det finns någon sanning bakom den hemlighet som farfar berättar för Lila. Då menar jag inte att jag faktiskt tror på att människor kan framkalla regn, men att det kanske finns någon tradition hos maasai-folket som stämmer överens med farfars påstående att det går att få himlen att gråta genom att klättra upp på ett högt berg och berätta sorgliga historier. Jag har försökt söka lite information om detta, men hittar inget mer än att det finns traditioner kring att framkalla regn hos många etniska grupper i Kenya, och att hemligheterna kring hur man går tillväga ofta är väl bevarade.
Med tanke på att vare sig författaren eller illustratören till den här boken kommer från Kenya gissar jag att Lilas metod för att få det att regna är ett rent påhitt, även om den förekommer som en fantasi i många kulturer världen över. (Att regn skulle bero på att himlen gråter är ju en idé som vi hittar även i svensk barnlitteratur.) Med det sagt: om någon av er bloggläsare vet något mer om detta får ni gärna upplysa mig!
KORTFAKTA
Författare: David Conway (övers. Ulla Forsén)
Illustratör: Jude Daly
Utgivningsår: 2007
Förlag: Hjulet
Jobba med boken
Fundera
På ett ställe i boken pratar Lilas mamma om att vattnet i brunnen håller på att torka ut. ”Utan vatten kan inget leva”, säger hon. Det är lätt att förstå att regnet är väldigt viktigt för människorna i Lilas by. De behöver det för att få mat och vatten så att de kan överleva. De flesta som läser den här boken är förmodligen inte lika direkt påverkade av vädret som Lila. Samtidigt är det livsnödvändigt för alla människor att få tillgång till vatten. Vad tror du skulle hända i ditt land eller ditt samhälle om det inte regnade på ett helt år? Hur skulle människor klara sig?
Metaforer och liknelser från naturen
I boken försöker Lila att få himlen att gråta så att det ska börja regna. Den här sortens bildspråk, när man beskriver något, i detta fall regn, med hjälp av något annat, här tårar, kallas för metafor. I boken förekommer också en annan sorts bildspråk, nämligen liknelser. Det kan vara lite svårt att skilja på liknelser och metaforer, men i en liknelse är det mer tydligt att man jämför två saker med varandra. Ofta finns det ett ”som” med för att visa att man liknar den ena saken vid den andra. I boken står det till exempel: ”… ända tills hela himlen var svart som ebenholts.”
Kan du komma på fler metaforer och liknelser med hjälp av naturen? Kvistarna på ett träd ser kanske ut som knotiga fingrar? Solen är kanske en lampa? Blir det någon skillnad mellan att använda metaforer och liknelser? Hur blir känslan i meningen ”Himlen gråter” jämfört med ”Regndropparna är som tårar”? Det finns inga rätt eller fel svar här, utan det intressanta är vad du tänker och känner. Kanske kan du måla någon av dina liknelser eller metaforer och se vad som händer med dem då.
Lär dig mer om Kenya
Lila kommer från Kenya i Östafrika. Det är ett stort land med allt från höga berg till kustlandskap, moderna storstäder och människor som lever i små hyddor som Lila och hennes familj. Leta reda på mer fakta om Kenya! Här är några frågor som du kan börja med: Vad heter huvudstaden? Hur många människor bor i Kenya? Vilka kända personer som kommer från Kenya? Varifrån har landet fått sitt namn? (Ett tips är att börja med boken Afrika, fantastiska Afrika som jag har skrivit om här.)
Vill du läsa om fler Månadens bok? Här finns en lista över alla böckerna.
-
Månadens bok: Amolle från Niger i Afrika
Amolle från Niger i Afrika av Görel Espelund och Melker Dahlstrand
Om boken
Amolle från Niger i Afrika är något så ovanligt som en fotografisk bok för barn som är utgiven på 2000-talet. Genren, med foton istället för målade bilder, hade sin glansperiod på 60-, 70- och 80-talen. De senaste årtiondena har bara enstaka titlar getts ut, bland annat då denna bok om den nigeriske pojken Amolle. Enligt en kort liten notering på försättsbladet ingår den här boken i en serie som kallas Barn i världen, men den kan inte ha slagit igenom så stort för det är svårt att ens hitta och läsa om den den på internet idag. Boken verkar också vara svår att få tag på idag om man vill köpa den, men den finns på ett flertal bibliotek.
Dokumentär med fiktiva inslag?
Författaren Görrel Espelund är frilansjournalist och har bott i Afrika under många år. Fotografen Melker Dahlstrand, som har tagit alla foton, har också arbetat i många olika länder i Afrika. Mitt intryck är att boken om Amolle i stort sett är en verklighetsskildring, inte olik ett tidningsreportage. Det sägs inte rakt ut, men jag är rätt säker på att Amolle finns på riktigt (även om han numera måste vara vuxen), att hans mamma verkligen heter Tichirifte och hans pappa Adoume och att familjen är tuareger som lever i öknen och har getter och kameler som de tar hand om. I stort sett skildrar boken vad Amolle gör under en vanlig dag. Han vaktar getterna i öknen tillsammans med sin kusin Ismaghil, hämtar vatten och hugger ved. På kvällen sitter han runt elden tillsammans med sina föräldrar medan natten breder ut sig, mörk och tyst, runt omkring.
Det finns också inslag som förvisso är realistiska, men som jag gissar är påhittade – eller åtminstone lite tillrättalagda – för att skapa en bättre historia. En sådan sak är Amolles drömmar om att få börja skolan. Det har gjorts till bokens huvudkonflikt. Pappa Adoume har en kusin som bor i stan, och Amolle har varit hos honom och sett hur många böcker han har. Tänk om han kunde få lära sig att läsa dem! Amolle drömmer sig bort så mycket när han tänker på skolan att han glömmer ha koll på getterna som han och Ismaghil vaktar. Och så försvinner en get! Katastrof! Amolle skäms. Getterna är ju så väldigt viktiga för familjen. Hur ska det nu gå?
Fint sätt att lära sig om barn i andra länder
Amolle från Niger i Afrika är egentligen inte en historia som jag blir särskilt fängslad av. Ibland känns den lite hoppig, och någon gång verkar det snurra till sig i tidsperspektivet när det först är ”nästan kväll”, och sedan fortsätter dagen och arbetet i flera timmar till utan att det blir mörkt. Men jag gillar ändå idén att berätta om hur barn har det i andra delar av världen med hjälp av böcker som denna. Det är ett bra sätt för svenska barn att inte bara lära sig fakta om andra länder, utan att också komma närmare och kunna leva sig in i hur andra barn kan ha det. Här tror jag också att fotona verkligen hjälper till att förmedla känslan av att det är på riktigt. Amolle är ingen fiktiv figur i en påhittad värld. Han finns, och det finns fler barn som lever precis som han.
Bilderna visar också mycket av det som inte kommer fram i den ganska sparsamma, men välskrivna, texten: hur miljön ser ut, hur Amolle bor, hur getterna ser ut när de betar och hur stor öknen är. Och dessutom – något som jag vet att jag ofta återkommer till när det gäller illustrationer – Amolles relationer till föräldrarna och kusinen Ismaghil. Bilden på Amolle och hans mamma när han precis har berättat om den försvunna geten kan jag titta länge på. Här finns så mycket känslor! Jag kan mycket väl tänka mig hur jag för några år sedan kunde ha suttit med mina (numera lite för stora) pojkar och pratat länge om hur Amolle har det, vad han gör på dagarna och hur det skulle vara för dem om de var födda i Niger. För även om den bortsprungna geten och skoldrömmarna tillför en välbehövlig röd tråd till berättelsen är det ändå skildringen av familjen och vardagslivet som berör mest, både i text och bild. Det är i det jag vill stanna kvar och ta reda på mer. Och därför blir boken en fin läsupplevelse, trots att själva historien inte riktigt lyckas fånga in mig.
(TILLÄGG: Några dagar efter att jag skrivit recensionen läste jag boken tillsammans med min treåring. Jag trodde egentligen att hon var lite för liten, men till skillnad från mig blev hon riktigt engagerad i Amolles önskan att gå i skolan. När han till slut får veta, på näst sista sidan, att han faktiskt ska få börja i en nomadskola, kom det ett högt och spontant: ”JA!” från henne. Så man kan helt klart uppleva boken på olika sätt.)
KORTFAKTA
Författare: Görrel Espelund
Fotograf: Melker Dahlstrand
Utgivningsår: 2005
Förlag: LL-förlaget
Jobba med boken
Fundera
Amolle vill gärna gå i skolan, men hans pappa tycker att det är onödigt. Man behöver inte kunna läsa för att vakta getter, tycker pappa. Vad tycker du? Är det viktigt att gå i skolan även om man ska jobba med något där man inte behöver kunna läsa? Varför? (Amolle vill ju förresten inte vakta getter. Han vill bli lärare. Räcker det kanske att de som ska bli lärare eller läkare eller jobba på kontor går i skolan?)
Berätta om en vanlig dag för dig
I boken får vi veta hur en vanlig dag brukar se ut för Amolle. Hur ser en vanlig dag ut för dig? Vilka är de största skillnaderna mellan en vanlig dag för dig och för Amolle? Finns det några likheter?
Lär dig mer om ett ökendjur
Amolle bor i öknen. Hans familj är nomader. Det betyder att de inte bor på ett enda ställe, utan att de flyttar runt för att hitta bete åt sina djur. Amolles familj har getter, kameler och åsnor. I boken får man också veta namnet på några av de vilda djur som lever i öknen, bland annat schakaler, skorpioner, gaseller. (Gasell är egentligen inte namnet på en specifik djurart, utan det finns många olika typer av gaseller. En sorts gasell som finns just i Niger är den utrotningshotade damagasellen.) Välj ut ett ökendjur, ta reda på mer fakta om det och skriv, rita och berätta. Kanske kan ni göra en faktabok om ökendjur tillsammans i klassen.
Vill du läsa om fler Månadens bok? Här finns en lista över alla böckerna.
