-
Min läslista 2019
- Handbok för superhjältar, del 4: Vargen kommer (Elias Våhlund)
- Sörja för de sina Maj #2 (Kristina Sandberg)
- Den försvunna staden Almandrarnas återkomst #1 (Jo Salmson)
- Silveramuletten Almandrarnas återkomst #2 (Jo Salmson)
- Hertigens soldater Almandrarnas återkomst #3 (Jo Salmson)
- En (David Levithan)
- Flora & Ulysses (Kate DiCamillo)
- Une vie de boy (En boys liv) (Ferdinand Oyono)
- Liv till varje pris Maj #3 (Kristina Sandberg)
- Ces enfants de ma vie (Gabrielle Roy)
- Glasblåsarns barn (Maria Gripe)
- Le Message (Andrée Chedid)
- Le cœur à rire et à pleurer (Maryse Condé)
- Diamanttjuvar på Titanic (Carolina Miilus-Larsen)
- I stjälarens spår Almandrarnas återkomst #4 (Jo Salmson)
- Béni ou le paradis privé (Azouz Begag)
- Svensk historia (Olle Larsson och Andreas Marklund)
- L’Avare (Molière)
- Mischling (Affinity Konar)
- Phèdre (Jean Racine)
- Mellan vinter och himmel (Elin Bengtsson)
- Att finna en pärla (Maria Soukka)
- Josefin Hugo och Josefin #1 (Maria Gripe)
- L’extraordinaire voyage du fakir qui était resté coincé dans une armoire Ikea (Romain Puértolas)
- Ester Tagg och den flygande holländaren Ester Tagg #1 (Linn Åslund)
- Le Père Goriot (Honoré de Balzac)
- Candide (Voltaire)
- Boule de Suif (Guy de Maupassant)
- Skrik tyst så inte grannarna hör (Karin Alfredsson)
- The Hate U Give (Angie Thomas)
- Ester Tagg och Sjöormens öga Ester Tagg #2 (Linn Åslund)
- Egalias döttrar (Gerd Brantenberg)
- Comedy queen (Jenny Jägerfeld)
- Business for Authors (Joanna Penn)
- Genom drömmens rike Almandrarnas återkomst #5 (Jo Salmson)
- Släppa taget (Katarina von Bredow)
- Hugo och Josefin Hugo och Josefin #2 (Maria Gripe)
- Livet efter dig (Jojo Moyes)
- Mitt hjärta är ditt (Anna Jansson)
- Tappa greppet (Katarina von Bredow)
- Arvet efter dig (Jojo Moyes)
- Fallet med den försvunna enhörningen (Daniel Edfelt)
- Factfulness (Hans Rosling)
- Draksvärdet (Malin Wennerhult)
- Le fils du pauvre (Mouloud Feraoun)
- En andra chans (Jojo Moyes)
- Emily L. (Marguerite Duras)
- L’Amant (Marguerite Duras)
- Skärmhjärnan (Anders Hansen)
- Celles qui attendent (Fatou Diome)
- Fallet med sjömonstrets förbannelse (Daniel Edfelt)
- L’armée du salut (Abdellah Taïa)
- Nidstången Pax #1 (Åsa Larsson/Ingela Korsell)
- Nötskal (Ian McEwan)
- Dans på glödande kol (Anna Jansson)
- Ester Tagg och Tistelgorms hemlighet Ester Tagg #3 (Linn Åslund)
- Papa Diops taxi (Christian Epanya)
- Silverkronan (Anna Jansson)
- Stum sitter guden (Anna Jansson)
- Alla de stillsamma döda (Anna Jansson)
- Drömmar ur snö (Anna Jansson)
- Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem (Mats Strandberg/Sofia Falkenhem)
-
En boys liv (Une vie de boy) av Ferdinand Oyono
Boken En boys liv hör till den första generationen franskspråkig afrikansk litteratur. Den är skriven av den kamerunesiske författaren Ferdinand Oyono och gavs ut 1956, några år innan Kamerun blev självständigt från Frankrike. Liksom många franskspråkiga afrikanska författare på den tiden hade Oyono fått sin högre utbildning i Frankrike, och hans texter är färgade av de franska litterära idealen. Samtidigt har han en egen, unik ton, och det är med rätta som En boys liv har blivit en klassiker. Utan att öppet kritisera det koloniala systemet lyckas han, med sin blandning av ironi och allvar, att sätta ljuset på många av de orättvisor som var en del av den koloniala ideologin. -
Att disciplinera språket – det funkar inte riktigt…
Jag läser för tillfället språkhistoria, och fascineras – eller förfasas – över sextonhundratalets Frankrike, som försökte disciplinera språket genom att sätta upp strikta regler för hur det skulle användas. Jag följer förvisso själv i hög utsträckning grammatiska regler, och jag anser att alla bör lära sig att stava rätt. Men de språkliga normer som vi följer idag är väldigt snälla jämfört med dem som fransmännen hade att följa under århundradet innan upplysningen och den franska revolutionen. Den då nybildade franska akademien tog under sextonhundratalet fram ordlista med ca 24 000 godkända ord. Alla ord som inte fanns med i listan skulle undvikas i skrift- och talspråk. Och vilka var då de ord som förbjöds? Jo:
-
Snabb historisk överblick över franskspråkig afrikansk litteratur
En av mina första uppgifter i kursen som jag läser, var att göra en kort powerpoint-presentation av franskspråkig afrikansk litteratur. Att på tio minuter sammanfatta hundra år av litteraturhistoria är förstås närapå en omöjlighet. Det blir mycket som måste plockas bort, och att snöa in på detaljer eller börja problematisera kan man bara drömma om. Men ibland är sådana översikter också värdefulla, som ett första ramverk att börja plocka in kunskap i. Här kommer därför översikten även på svenska, och i bloggform.
Jag har valt att dela in min översikt i tre olika perioder, utifrån de tre orden franskspråkig, afrikansk och litteratur. Alla tre perioder handlar förstås om franskspråkig afrikansk litteratur i sin helhet, men tonvikten ligger på olika saker vid olika tidpunkter.
(Och, innan jag fortsätter vill jag också förtydliga att med ”afrikansk” menas här i första litteratur från Afrika söder om Sahara, då den nordafrikanska litteraturen också har närmare kopplingar till Mellanöstern och därför ligger lite utanför mitt fokus.) -
Att det ska vara så svårt att prata som man vill prata!
På franskakursen just nu läser vi Une vie de boy (En boys liv) av Ferdinand Oyono. Ikväll har vi seminarier för att diskutera boken över internet. Jag har under förra veckan lagt in en presentationsvideo på mig själv kursrummet på nätet. I den videon pratar jag ”min” franska och förklarar till och med kort varifrån mitt uttal kommer. Och ändå sitter jag sen där, när jag ska diskutera i grupp, och försöker anpassa mig till att prata med mer fransk accent. Fast jag inte vill. Fast vi till och med läser en bok som är skriven av en kamerunesisk författare, som på ett genialiskt sätt genom berättelsens inledning ger sig själv tillåtelse att skriva på sin egen franska. (Jag har skrivit mer om boken här.) Hur svårt ska det vara?
Fast ok… jag vet ju varför det blir så här. Förutom min egen drivkraft att prata så ”snygg” franska som möjligt, så handlar detta också om att jag är rädd att jag, genom att prata på mitt centralafrikanska sätt, på något sätt skulle framstå som att jag vill göra mig lustig över den centralafrikanska franskan. Varför? För att jag har hört det alltför ofta: människor som pratar med överdriven afrikansk brytning samtidigt som de berättar om något som en afrikan har sagt och som de tycker är roligt eller larvigt. Ja, jag har inte bara hört andra göra det. Jag har gjort samma sak själv. Tyvärr. Ja, det förekommer faktiskt i boken vi läser också, detta sätt att skämta om ”infödingarnas” sätt att prata. Och visst måste man få skämta. Men när skämten går helt i linje med ett system som underbygger rasistiska strukturer, då blir det ändå osmakligt.
Så mycket makt i användandet av ett språk.
-
Franskastudier och mitt efterlängtade sociala experiment
Jag är tillbaka på universitetet. På heltid. Efter tre års arbete med internationellt bistånd på PMU har jag tagit steget tillbaka till något som jag påbörjade direkt efter gymnasiet: franskastudier. Det är femton år sedan jag gjorde franska A som min första universitetskurs, på distans och halvfart vid Örebro universitet. Under året som jag läste den kursen tillbringade jag en del tid i norra CAR, där jag började lära mig lite mer om den centralafrikanska vildmarken och safari – det som skulle bli en viktig del av de kommande fem-tio åren av mitt liv.
Under många år trodde jag att den där kursen i franska skulle få stå för sig själv, och att jag, om jag någonsin skulle satsa på universitetsstudier igen, skulle välja ett annat ämne. Och jag har ju läst lite utveckling, lite fred och konflikt, lite kreativt skrivande, men inget som räckt till en färdig examen. Men så började jag titta på möjligheterna att arbeta som översättare och tolk,
-
Snälla förälder: Vaccinera ditt barn och hjälp till att skydda mitt!
I veckan fick vi, liksom alla föräldrar till barn i åk 2, hem en blankett om att det är dags för MPR-vaccination. Vi ombads kryssa i om barnet skulle få vaccinationen eller inte och skicka tillbaka blanketten till skolan. Självklart kryssade jag ja!Men förra året, när mitt äldsta barn gick i tvåan, kryssade jag ett lika självklart nej! Mitt äldsta barn har nämligen en allvarlig sjukdom som gör att hans kropp inte klarar av MPR-vaccinet. Som en följd av sin sjukdom och medicinering har han dessutom en lite skörare hälsa än de flesta. Detta i sig gör honom mer mottaglig för smitta. Och eftersom han inte kan vaccineras går han alltså utan skydd mot många av våra mest allvarliga barnsjukdomar.
Det finns föräldrar idag som inte vill vaccinera sina friska barn. En del är rädda att vaccinationerna ska orsaka sjukdomar eller hälsoproblem. Andra verkar mest tycka att det är bättre för kroppens immunförsvar att lära sig att själv hantera sjukdomar. Har du ett helt friskt barn kan jag på sätt och vis förstå att du tänker så. Risken att drabbas av mässlingen i Sverige idag är såpass liten att det kan kännas värt att ta den risken. De flesta klarar ju ändå en sådan sjukdom. Då kanske de påstådda riskerna med vaccinet känns mer påtagliga.
Men snälla du som funderar på att kryssa nej på blanketten, glöm inte att
-
Om bloggen
Jag startade min blogg i augusti 2009, då jag bodde och arbetade i Centralafrikanska Republiken. Den har sedan dess ändrat karaktär, och namn, åtskilliga gånger. (Läs mer här.) Intensiteten i skrivandet har gått upp och ner, fokus har förskjutits och min fysiska utgångspunkt har förändrats. När jag går tillbaka och läser vad jag skrivit genom åren så ser jag att historierna jag berättat inte bara varit ägnade åt mina läsare, utan också åt mig själv. Att få formulera erfarenheter och historier gör något med mig, hjälper tanken att växa.
Jag tror att alla människor i någon mån har en grundhistoria i sitt liv, en historia ur vilken andra historier föds. Min grundhistoria är att jag, en svenskfödd liten rödhårig femåring, flyttade till Centralafrikanska Republiken tillsammans med min familj. Det har kommit att prägla min uppväxt och hela mitt liv, och utan den erfarenheten vet jag inte alls vem jag varit idag.
Ur denna grundhistoria har mitt intresse vuxit för de ämnen som jag fritt blandar och behandlar på bloggen: att växa upp mellan kulturer, utveckling och fredsfrågor, kolonialism och rasism, kulturmöten och krockar, politik och konflikt i Centralafrikanska Republiken, och – inte minst – litteratur. Jag har alltid läst men de senaste åren har det blivit allt viktigare, och ett av flera sätt att fortsätta leva med Afrika, trots att jag numera är bosatt i Sverige.
Liksom jag alltid läst, har jag alltid skrivit och berättat. Och till viss del skriver jag för min egen skull. Men visst är det också så att det finns något kittlande i att bli läst, att få dela med sig och kanske också få något tillbaka i form av ett fortsatt samtal. Jag känner mig hedrad över att just du kommit hit, och över att just du vill ta del av mina historier.
-
Längesen igen
Halloj!
Nu var det länge sen igen. Så länge att jag nästan glömt lösenordet för att logga in här. Det har hänt annat i mitt liv. Jobb och ♥, och en hel del skrivande på annat håll. Som tur är finns mitt rum på nätet kvar, och kanske börjar jag snart kika in lite mer frekvent igen. Idag kommer ett tips om Bazar Masarin, en nätbaserad tidsskrift för barnkultur, där några av mina ord hamnat under våren. Ni hittar den här.
-
Min läslista 2018
Det kanske mest ska ses som skryt, eller egna minnesanteckningar. Men de här listorna över lästa böcker blir också någon sorts samlingspunkt, eller länksamling, till bokrecensioner. Så här kommer min lista för 2018:
- Trollkarlarna från Wittenberg (Martin Widmark)
- Jordens rekordbok (Jens Hansegård)
- Noel och den magiska önskelistan (Janina Kastevik)
- Bara Tsatsiki (Moni Nilsson-Brännström)
- Leo och datorspelet (Christina Lindström)
- Kär eller magsjuk? (Katarina von Bredow)
- Den dödes dotter (Janne Lundström)
- Så skriver du romaner och noveller (Lars Åke Augustsson)
- Monstrets förbannelse (Nick Falk)
- Den förskräckliga historien om Lilla Hon (Lena Ollmark)
- Omgiven av idioter (Thomas Erikson)
- Leoparddödaren (Janne Lundström)
- En vän från himlen (Ylva Eggehorn)
- De små tingens gud (Arundhati Roy)
- Trägeväret (Janne Lundström)
- Slöjan (Inger Brattström)
- Ormbunkslandet (Elin Bengtsson)
- En fanfar för bilderboken (Ulla Rhedin)
- Att skriva: En hantverkares memoarer (Stephen King)
- Divergent (Veronica Roth)
- Insurgent (Veronica Roth)
- Allegiant (Veronica Roth)
- Hjärnstark (Anders Hansen)
- Momo, eller kampen om tiden (Michael Ende)
- De ofria (Janne Lundström)
- Lycklig den som Dunne får (Rose Lagercrantz)
- The Hunger Games (Suzanne Collins)
- Catching Fire (Suzanne Collins)
- Mockingjay (Suzanne Collins)
- På djupt vatten (Michelle Magorian)
- Torka aldrig tårar utan handskar – Kärleken (Jonas Gardell)
- De kommer att drunkna i sina mödrars tårar (Johannes Anyuru)
- Torka aldrig tårar utan handskar – Sjukdomen (Jonas Gardell)
- Torka aldrig tårar utan handskar – Döden (Jonas Gardell)
- Rymden (Åsa Anderberg Strollo)
- Cinder (Marissa Meyer)
- Larmrapporten: att skilja vetenskap från trams (Emma Frans)
- Vad är queer (Fanny Ambjörnsson)
- 4:50 från Paddington (Agatha Christie)
- Vår trädkoja med 13 våningar (Andy Griffiths)
- Harry Potter och fången från Azkaban (J.K. Rowling)
- Att föda ett barn (Kristina Sandberg)
- Vår jättestora trädkoja med 26 våningar (Andy Griffiths)
- Vår enormt stora trädkoja med 39 våningar (Andy Griffiths)
- The Gender Revolution: Emancipating women and empowering the Church (Alan Hewitt)
- Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för 2: om genusfällor och genuskrux i vardagen (Kristina Tomicic och Marie Henkel)
- Handbok för superhjältar, del 1: Handboken (Elias Våhlund)
- Handbok för superhjältar, del 2: Röda masken (Elias Våhlund)
- Handbok för superhjältar, del 3, Ensam (Elias Våhlund)
