I Bangui igen, tillbaka i verkligheten (?)

Det har varit rätt så dött här ett tag igen, jag vet. Jag tror att det är mest för att jag tyckt att jag haft det så oförskämt bra, mitt i allt elände som man hör om från CAR, att det nästan känts konstigt att skriva om det. Dessutom har jag tagit mig tid för annat än att sitta framför datorn. Pratat med människor. Sytt nya gardiner till safaricamperna. Varit med Erik och barnen och tittat på djur…

Men nu är vi tillbaka i Bangui sedan några dagar. Tillbaka i verkligheten, känns det nästan som. Trots att livet i bushen också är i allra högsta grad verkligt, bara väldigt annorlunda mot verkligheten här.

Jag försöker som bäst uppdatera mig själv på vad som hänt, i landet och i världen. Visst får man nyheter även “out bush”: vi har ju mejl och telefon, och vi har bilar som hela tiden åker fram och tillbaka till Bakouma, så händer det något stort så vet vi det, men det där att ha lite mer daglig koll på vad som händer och hur till exempel situationen här i landet utvecklar sig, det blir det lite sämre med.

Min uppfattning nu när jag kommer tillbaka till Bangui är att det är ungefär likadant som tidigare. Kanske lite mer människor och aktivitet på gatorna, sedan de MISCA-soldater som kom från Tchad (och som hamnade i många konflikter med lokalbefolkningen) lämnade landet för ett par veckor sedan. Å andra sidan inte nämnvärt mindre våldsamheter trots att tchadarna är borta. Hos oss hör vi väldigt lite skottlossning, men vi hör från vänner och anställda att andra delar av stan är oroliga och tidvis ganska osäkra att vistas i. Människor blir rånade, överfallna, dödade. Åtskillnaden mellan kristna och muslimer blir allt tydligare. Många, många muslimer har lämnat landet, och av dem som är kvar väntar många på att få bli evakuerade. Åker man runt på stan ser man tydligt hur före detta muslim-ägda hus och butiker inte bara blivit plundrade utan bokstavligt talat nedmonterade till grunden. Samtidigt är det fortfarande långt i från alla kristna som sympatiserar med anti-balaka. Och säkerligen många muslimer som inte vill ha med Seleka att göra, men det vet jag inte lika mycket om, för de muslimer jag känner har lämnat stan, lämnat landet.

Jag har aldrig varit i ett annat krigsland, så jag har egentligen ingenting att jämföra med, men min känsla av Bangui just nu är egentligen inte att det är en krigszon, utan snarare att brottsligheten ökat lavinartat. Jag vet inte om det speglar verkligheten, men det är min spontana känsla.

Jag tror att detta får räcka för idag. Avslutar med att önska glad påsk till er alla! Mitt i allt har vi faktiskt haft lite svensk påskfest här, med köttbullar och sill och jansons. Och jo då, påskharen kom hit med ägg till pojkarna. Men när ena sonen äter så mycket godis så att han kräks, då kan jag inte hjälpa att tänka på hur orättvis världen är. Bara ett kvarter bort finns helt säkert barn som inte ens fått äta sig mätta ikväll…