Avtryck. Intryck. Uttryck. Snart reser vi mot Centralafrikanska Republiken.

Vi är på väg till CAR, jag och min syster Elise. Vi reser hemifrån ikväll och kommer vara borta i två veckor. Eftersom resvägen är rätt lång innebär det ungefär tio dagar i CAR. Och vad ska vi göra med de dagarna?

Syftet med resan – förutom det där med att få komma hem och träffa vänner – är att samla berättelser och intryck, som vi sedan vill använda för att skriva och skapa musik (det sistnämnda gäller framför allt Elise). Vårt tema för resan är ”uttryck”, och för varje dag kommer vi att fundera över vad olika saker och människor uttrycker, tex “Vad uttrycker marken?” och “Vad uttrycker blickar?” Utifrån dessa teman kommer vi varje dag att spela in en gemensam ljuddagbok, som vi förhoppningsvis senare ska kunna använda och dela med er i olika sammanhang. I den mån vi kommer åt internet, kommer vi också att blogga och instagramma kring temat.

Den afro-amerikanska poeten Nayyerah Waheed har skrivit:

“would 
you still want to travel to
that 
country
if 
you could not take a camera with you.

-a question of appropriation”

Som resenärer i ett land som inte ursprungligen är vårt, och med hela bagaget av kolonialism och imperialism och dess följder som en tyngd bakom oss, är dessa ord något vi behöver förhålla oss till, i synnerhet när syftet med vår resa är just att förmedla det vi ser. Vi har ett ansvar att inte förstärka de rasistiska narrativ som genom historien spelat till Afrikas nackdel. Jag har skrivit om detta i tidigare inlägg, bland annat här och här.

Med dessa tankar i bakhuvudet är det lätt att bli förlamad, och tänka att vi inte borde berätta alls. Att det inte är vår sak. Men nu gör vi det ändå. Vi har kamera med oss och det är en viktig del av vår resa. Vi vill visa något av CAR för människor som inte själva har möjlighet att resa dit. Och för att i möjligaste mån undvika att förena oss med strömmen av stereotypa beskrivningar har vi tänkt så här:

“Stereotyp, klisché eller cliché är en helgjuten tryckplåt med text och/eller bild, gjuten i en tryckform av papier-mâché eller gips. Avgjutningen görs av ett original med satta metalltyper och tryckplåten används sedan vid tryck istället för originalet vilket förenklar mångfaldigandet av trycksaker.”
(Wikipedia)

Vi vill inte arbeta utifrån en tryckplåt eller en stereotyp. Därför jobbar vi med en annan sorts tryck:

avtryck – Vi är medvetna om att vi lämnar både sociala och ekologiska avtryck i vår omvärld. Vi vill sträva efter att visa respekt för de människor och de platser där vi lämnar våra avtryck, så att vi inte trampar för hårt och förstör, utan istället får vara med och för en stund bli en del av ett annat sammanhang. Därför låter vi också andra människor och platser göra avtryck i oss.

intryck – Vi är medvetna om att vi inom oss själva redan har en bild av hur världen ser ut och vad vi kan vänta oss av den. Vi förstår att denna förförståelse formar det vi ser, och ibland hindrar oss från att se klart. Medvetna om detta vill vi göra allt vi kan för att vara öppna för nya intryck, även sådana vi kanske inte hade väntat oss.

uttryck – Vi gör inte anspråk på att studera eller presentera Afrika som helhet, eller från en objektiv synvinkel. Någon sådan objektivitet finns inte. Allt vi studerar är vad människor, företeelser och saker uttrycker i specifika situationer. Vår ambition är att förmedla några få av alla de miljontals berättelser som kommer till uttryck varje dag.

Teman för varje dag kommer senare idag i ett annat inlägg, tillsammans med hashtag för resan, för er som vill följa och vara med i samtalet. Nu ska jag packa klart.