Avsnitt 2 i Why Poverty: Hit med pengarna!

Jag vet, jag är lite efter. Jag ser inte avsnitten när de sänds på tv, utan på svt play när jag har tid. (Eller tar mig tid.) Idag såg jag tvåan, som handlar om Bob Geldofs och Bonos Live Aid-gala och deras fortsatta arbete för att minska fattigdomen i Afrika. Se den också! Om ni kan ta er tid.

Frågan kommer upp om huruvida det är rätt att Afrika ska representeras av vita medelålders män, och den frågan är högst berättigad. Jag funderar över det där själv ibland också, med tanke på den här bloggen. Vem är jag att berätta hur det ser ut i Afrika, i RCA? Bör inte centralafrikanerna själva få berätta om sitt eget land och definiera sina egna problem?

Ungefär samma fråga, fast i en vidare bemärkelse, har vi också diskuterat under seminarierna på universitetskursen som jag läser nu, Freds- och konfliktkunskap A vid Uppsala universitet (halvtid distans, för den som undrar hur jag har tid med det också…). Där handlar det om staters suveränitet och när interventioner från andra länder kan vara berättigade. När ska mänsklig säkerhet gå före nationell politik?

Vad vi konstaterat under våra seminariediskussioner är att världen blir mer och mer interdependent. Det blir allt svårare att skilja inrikespolitik från utrikespolitik. Med informationsrevolutionen och den lätthet med vilken vi kan knyta personliga kontakter med enskilda människor i andra länder blir det också allt svårare att blunda för att människor i andra länder lider av orsaker som vi faktiskt kan (?) göra något åt. Vi kommer närmare varandra.

I slutet av “Hit med pengarna!” säger Shriti Vadera, som är ekonomisk och politisk rådgivare, en bra sak. För att belysa vem som har ansvaret för utveckling och fattigdomsbekämpning i Afrika säger hon att afrikaner själva måste få vara chaufförerna, och vi andra måste hitta sätt att vara bra partners.

Att hjälpa till utan att ta över. Det är inte lätt. Men det är nog det enda sättet. Själv tänker jag fortsätta att skriva och, eftersom jag har förmånen att leva mellan två kulturer, försöka tolka den afrikanska verkligheten så att den kanske kan bli lite mer förståelig utifrån ett västerländskt perspektiv.