Att skydda något med våld #thursdaysinblack

Eftersom det är torsdag går jag upp på morgonen och klär mig som jag numera brukar på dessa veckodagar, i svart, och skänker en flyktig tanke till människor som på olika sätt utsätts för våld. Efter frukosten går jag med barnen till kontoret för att koppla upp mejlen och posta ett blogginlägg. Samtidigt som vi kommer dit, kommer tre beväpnade parkvakter gående. De hälsar hövligt på den vice parkchefen med automatgevären tryckta mot bröstet.

Och där och då krockar det lite i mina tankar. Jag protesterar genom min klädsel mot ”strukturer som leder till våld och våldtäkt”. Samtidigt arbetar jag för en organisation vars verksamhet till stor del går ut på att träna och beväpna parkvakter som, om det är nödvändigt, ska använda våld för att skydda parken mot tjuvjägare.

Det här är komplicerat. På kort sikt tror jag att det är nödvändigt att ha tränade och beväpnade vakter som på allvar har något att sätta emot den illegala jakten. Här är Odzala är tjuvjakten visserligen rätt så ”snäll”, men på andra ställen är tjuvjägarna både tungt beväpnade och välorganiserade. Att försöka motarbeta dem är ingen lek. På vissa ställen liknar det mer ett krig, som det krävs både styrka, disciplin och resurser för att vinna. Men samtidigt: genom att gå in för att lösa ett problem med våld, eller i alla fall hot om våld, bidrar man också till att upprätthålla den militärkultur som redan är så vanlig – och förödande – i många delar av världen, och i Afrika inte minst.

Det här är något jag verkligen skulle vilja fundera mer över…