Afrikansk matkultur är mer än fattigdom. Och?

Jag hittar en gammal DN-tidning bland posten som kommit medan vi varit borta, från slutet av december. I den finns ett helt uppslag med en artikel om fransk matkultur. I ett hörn sitter några notiser om mat från andra delar av världen. Det är rätt så stereotypt, man skriver om alkohol i Ryssland, religion i Indien, snabbmat i USA… och fattigdom i östra Afrika. Och jag blir lite trött. Egentligen på alla fyra dessa notiser, men kanske speciellt på den om Afrika, där avsaknaden av eller tillgången på pengar helt får definiera vad som finns på de afrikanska matborden. Som om afrikaner endast och allenast skulle välja mat utifrån vad de har råd med.

Det är bara en liten notis och det är väl ingenting att hänga upp sig på. Den tillför ingenting men gör inte heller någon skada. Eller? Vad tycker ni, är jag överkänslig? Eller är detta ännu en av de där små subtila detaljerna som gör att Afrika behåller sin ställning i gemene västerlännings tankar som fattigt och primitivt?