48 glas vin

Detta är tecknet på att det snart är dags att ge sig av. Vinglasen. Det verkar som att samma scenario är förutbestämt att utspelas år efter år, ända sedan starten 2006. IKEA. Kundvagnen full av Svalka rödvinsglas, 6 st för 39 kr. En del andra grejer också. Slom glasflaska, gröna tekoppar (vi har bytt modell i år för att få ner priset), bestick. I kassan beräknar jag alltid för många papperspåsar att packa i. Betalar och minns sedan hur man ska ställa kartongerna med glas för att det ska få plats så många som möjligt i en kasse. Det går för långt mellan gångerna för att man ska skaffa sig rutin, men minnet kommer ifatt: två kartonger ovanpå varandra på längden, fylla ut tomrummet med lite flaskor, en tredje kartong över de två tidigare, och så en kartong på tvären över flaskorna. Packar in i bilen i kallt duggregn på en grå parkering och funderar på hur många av dessa glas som kommer att ha slagits sönder innan halva säsongen gått. Ler lite när jag tänker på Souleman, diskaren som vi hade det första året, han vars pappa hade blivit dödat av en hyena och som därför blev full av hämdlystnad varje gång vi hörde de eggande skratten från bushen, så nära men ändå utom räckhåll. Souleman var makalös på att slå sönder glas och porslin, förmodligen för att han dittills i livet endast diskat tallrikar av plåt och muggar av plast. En gång när, trots upprepade förmaningar, hade slagit sönder fyra av våra ynka återstående tolv vinglas blev jag irriterad på hans oskyldiga: ”Madame, fyra glas till har gått sönder”, och frågade: ”Har DU slagit sönder dem eller har de hoppat ned från diskstället och slagit sönder sig själva?”. Hans svar lät sig inte väntas på: ”De hoppade själva, Madame.”